Oceanien, Reflektioner

Äntligen Australien!

Av David

Vi gör den här resan för att få perspektiv på saker samtidigt som vi lär oss nytt. För min del betyder det att ta tillfället i akt att tänka till lite kring länderna vi besöker, livet på vift och livet i stort.

En gång i tiden trodde jag att Australien och Nya Zealand låg nära Asien. Det är ju något man föreställer sig när man tittar på en karta. Men tji fick jag när jag började titta på flygbiljetter till den här delen av världen. Som de flesta andra som börjar titta närmare på hur man faktiskt ska ta sig hit fick jag mig en smärre chock när jag insåg att det må vara 10 timmar mellan Stockholm och Bangkok, men sedan är det ytterligare 9 timmar från Bangkok till Sydney! Med andra ord ligger Australien och Nya Zealand lika långt från Asien, eller i alla fall Bangkok som ligger ganska mycket mitt i Sydostasien, som Sverige gör. Det känns absolut inte så när man är här.

Allting är större i Australien, eller i alla fall husen är det. De har extremt mycket plats här och det märks i de breda fina vägarna och de stora fina husen.

Vi är verkligen i en liten avkrok av världen. Jag läste nyligen en artikel där man rankade världens svåraste länder att invadera. I topp kom Nya Zealand (eftersom det är så långt bort från precis allting) och Australien (eftersom det är en så pass enormt stor yta att kontrollera). Tillsammans har de båda länderna en befolkning ungefär som Skandinavien, med 25 miljoner i Australien och 5 miljoner i Nya Zealand. Hemma i Sverige verkar alla drömma om att få åka hit och se hur det är, men de är ändå två relativt anonyma länder utan alltför mycket särskild historia eller kultur.

Men så glada vi blev när vi släpptes in i landet i Darwin efter fem månaders äventyr i den helt klart mindre utvecklade världen. Allting är rent, tryggt, och dyrt så klart. Människor är trevliga och välkomnade, kanske delvis för att vi ser ut som dem och pratar en ganska rolig engelska. Då har jag inte ens nämnt naturen. Den australiensiska naturen är extremt påtaglig och sjukt vacker. Sen är vädret perfekt här i norr just nu. I våra AirBnB-lägenheter finns allting vi behöver för att laga mat, något som var ovanligt i Asien där de flesta geråd verkade vara menade för att fritera skalbaggar och koka ris med. Matbutikerna har allting vi är vana vid och vi har faktiskt inte ännu ätit på restaurang under vår första vecka. Men hade vi ätit ute hade vi inte behövt tänka till om hygienen som vi har gjort det senaste halvåret.

I Australien har vi gått goda möjligheter att vara ute och röra på oss igen efter att ha hängt i 35-graders värme de senaste månaderna. Närheten till naturen öppnar upp för att cykla, springa och simma i vansinnigt coola miljöer. Som vanligt fotograferar min fru mig bakifrån utan att jag vet om det.

Lyckligtvis har vi över en månad på oss att njuta av stämningen, helt utan jetlag. I regel behöver jag en dag per timme för att ställa om kroppen, vilket betyder över en vecka om man ska hit – för att inte tala om pressen på kroppen efter en 24-timmars flygresa. Vi är extremt lyckligt lottade som får vara här så pass länge och kan göra det som del i en större resa. Vi kom hit bit för bit och flyger hem på bonuspoäng i en lite högre kabinklass. Jag får dödsångest varje gång jag tänker på att flyga hela sträckningen i ett svep och att försöka trycka in det i en två eller tre veckors semester. Man skulle kunna tro att man blir mer och mer van och därmed villigare att flyga långt ju mer man reser. Men jag tycker snarare det är tvärtom.

Nu vill jag inte låta bortskämd eller kräsen, men för min del hoppas jag att ekonomiflygen på 10 timmar med avgång klockan två på natten över kontinenter blir ett sällsynt inslag i mitt liv framöver. Inte för att jag är trött på att resa (ok, lite trött på världens mest outvecklade hörn är jag nog), utan snarare för att jag börjar känna att jag har gjort det mesta. Det samma gäller trånga hostell med smutsiga badrum, otrygga städer utan gatubelysning och mat man inte riktigt litar på. Framöver tror jag vi kommer att vara beredda att resa mer sällan, men betala mer på plats och flyga i högre kabinklasser på poäng. Dessutom har vi insett att man faktiskt kan resa och upptäcka riktigt mycket lokalt nära där man bor.

Dem som känner mig vet att jag gillar data. Jag räknade ut att vi kommer att ha sovit i 67 olika sängar från Texas i augusti i fjol till Wien igen i juli i år. På samma tid kommer vi att ha gjort 38 stycken flyg. En del av dem är med anslutning, men generellt skulle man kunna säga att vi har flugit varje vecka och bytt bostad vart 4e dag i snart 10 månader! Den lilla sista biten vi har framför oss den kommande månaden kommer bli en dans på rosor.

Från köksön i vår lägenhet i Cairns efter en dag i stora barriärrevet

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *