Restips

Eagle Creek® Pack-It Specter™

Viftmozarts är en helt oberoende blogg och får ingen sponsring. Även om vi hade fått sponsring så hade det varit löjligt eftersom vi endast har fem unika läsare per kvartal (David, Maria, Davids syster, Marias pappa och en stalker).

Eagle Creek® Pack-It Specter™ Compression Cubes är förpackningspåsar som minskar volymen av textilier. Som namnet antyder, är det kompressionspåsar som trycker ut luft och trycker ihop textilier vid förslutning. Man försluter förpackningarna genom två olika dragkedjor, en som drar ihop och en som öppnar påsen. Påsarna är vattenavstötande och går att tvätta. De säljs i lite olika paket och finns i storlekarna small och medium. Small rymmer 3 liter och medium rymmer 7,5 liter när de är komprimerade. Ett S/M-paket kostar ca 350 kr och sparar enligt vår bedömning upp till 30% av platsen textilerna tar.

Davids alla vardagskläder för en långresa och en medium-påse. När David reser har han med sig 2 kortbyxor, varav det ena paret är badbyxor, 6 par underkläder, 4 par strumpor, 4 t-shirts och 2 tank-tops samt en lite finare piké.
Alla kläder i föregående bild nedpackade och förslutna i påsen.

Sedan vi köpte förpackningspåsarna har vi hunnit använda dem på två längre resor i Nordamerika och Karibien. För oss har de kunnat hålla alla kläder vi behöver för mellan en och två veckor. Alla turister vet att man inte behöver mer kläder än så, utan tvättar ungefär var 10:e dag. Därmed räcker ett S/M-packet egentligen till alla kläder man behöver för att vara borta på lång sikt. Exempelvis packar David alla sina vardagskläder i medium-påsen, medan andra textiler såsom handduk och jacka går ned i small-påsen.

Utöver att spara volym hjälper påsarna även med att skapa ordning i väskan och skyddar kläderna mot väta och smuts. När man reser underlättar det att enkelt kunna packa ned och upp, samtidigt som exotiska platser kommer med spännande väder som det kan vara bra att skydda kläderna mot. Vi tycker att någon typ av kompressionspåse är en given del i varje resenärs packning.

Påsarna finns t.ex. att köpa på http://bit.ly/2vBZh0a.

Reflektioner

Hur får vi ihop det?

Av David

För ungefär ett år sedan började vi skissa på idén att resa jorden runt i samband med ett, vid den tidpunkten hypotetiskt, bröllop. Oavsett hur vi vred och vände på resplanen kom vi alltid till samma två huvudsakliga begränsningar, pengar och tid.

Ekonomi är lite problematiskt när man reser eftersom man har en hel del kostnader, men inte sina vanliga intäkter. Vår första ambition var att resa kostnadsneutralt, dvs. få in lika mycket på sidoinkomster som resan skulle kosta. Genom att planera resan till Sydostasien, sänka levnadsstandarden, och hitta några mindre intäktskällor, lyckades vi få ned kostnadseffekten till cirka 50 000 kr. Efter lite omplanering och tillägg till resan, landade vi på en kostnadseffekt om cirka 100 000 kr för ett helt års resande. Med kostnadseffekt menar jag kostnader för flyg, boende och dagskassor minus intäkter från husuthyrning och sidoarbete vi kan göra på distans. För det som inte redan är bokat och betalat har vi gjort, förhoppningsvis realistiska, budgeteringar.

Tidig version av mitt styrdokument för vårt sabbatsår med transport, boende och allokering för kvarvarande resmål.

Problemet med tid är tvåfaldigt. Såklart tar det tid att resa, men framförallt passar det nästan aldrig karriären och familjen att ge sig iväg sex till tolv månader. Har man barn är det bara att glömma, och de tidiga åren i karriären känns ofta avgörande. Vår timing är egentligen dålig. När vi tog beslutet hade Maria precis bytt till ett jobb hon trivdes med och jag var mitt uppe i ett eftertraktat ledarskapsprogram på Ericsson. Familjemässigt däremot insåg vi att tidpunkten aldrig skulle bli bättre. Maria fyller nämligen 29 år i höst, vilket inte lämnar många år innan det börjar bli svårare att bli gravid. Ur den synvinkeln var det nu eller aldrig.

Som en bonus, och för att jag gillar att räkna på saker, kombinerade jag aspekterna tid och pengar. Min ambition sedan något år tillbaka är att gå en vidareutbildning i företagsekonomi, en MBA. Det är inte alltför ovanligt att ambitiösa personer går en sådan utbildning och sedan byter bransch, land eller funktion efter programmet, med en tillhörande betydande löneökning. Beroende på val av bransch och land, så är alternativkostnaden för att gå utbildningen ett år senare cirka 300 000 kr efter skatt med min nuvarande lön och ambitionsnivå för framtiden. Detta betyder att för varje år jag inte påbörjar min utbildning, går vi miste om cirka 300 000 kr i framtida löner. Min tanke var att söka om ett år, men rent ekonomiskt lönar det sig att söka så fort som möjligt.

Genom att planera noggrant kunde vi ge oss iväg på nästan ett helt års fritt resande för 100 000 kr, samtidigt som vi sparar in 300 000 kr i annars förlorade inkomster och kommer dessutom tillbaka lagom till Marias 30 årsdag. Ganska bra deal va?

Från sängkarmen på Texas Rangers Drive, Frisco, Texas

Restips

LifeStraw® Go by Vestergaard

Viftmozarts är en helt oberoende blogg och får ingen sponsring. Även om vi hade fått sponsring så hade det varit löjligt eftersom vi endast har fem unika läsare per kvartal (David, Maria, Davids syster, Marias pappa och en stalker).

Lifestraw® Go är en vattenflaska med mekanisk rening. Efter någon vecka med flaskan är både jag och Maria helt frälsta. Vi har två stycken LifeStraw® Go vattenflaskor med filter. Vattenflaskan rymmer 650 ml vatten och ett reningsfilter. Filtret rengör 1 000 liter vatten, och röret till Lifestraw® Go kommer dessutom med en kolampull som renar bort en stor del illasmakande kemikalier såsom klor för 100 liter vatten. Lifestraw® Go filtrerar inte bort virus och salter.

Våra två flaskor från LifeStraw som vi köpte med ersättningsrör för cirka 1 000 kr. Kubansk vinägerflaska för skala.

Vestergaard är ett schweiziskt bolag som utvecklade ett rör med mekanisk rening av vatten för utvecklingsländer och insatser i katastrofområden. Genom att dricka ur röret likt man gör ur ett sugrör tvingar man vatten igenom ett filter som rensar bort alla bakterier och parasiter ur vattnet. Efter lansering märkte grundarna att det fanns ett stort intresse för lösningen även på den ordinarie konsumtionsmarknaden, och företaget har nu lanserat ett gäng med produkter både för katastrofområden, för vanliga turister som mig och Maria och för campare ute i skogen.

Vi testade flaskan först i Mexiko City, både hemma hos vår AirBnb-värd men också på toaletterna på flygplatsen innan vi flög ned till Kuba. Kuba ska vi inte ens tala om. Det finns inte en blogg som inte kraftigt avråder från att dricka vattnet, och vår värd i Havanna upprepade säkert fem-sex gånger faran med kranvattnet! Så bättre testförhållanden får man nog leta efter. Ett antal liter senare känner vi inte några symtom över huvudtaget och vattnet smakar till och med bra. Så länge vattnet går att koka för att dricka, så kan man använda sig av av LifeStraw® för att rena det.

Jag köpte ett dubbelpack med två flaskor inklusive var sitt filter, samt två stycken ersättningsfilter, för 125 amerikanska dollar, eller kring 1000 kronor. När vi har varit ute och rest så har en liter flaskvatten tenderat att kosta mellan 5 och 10 kronor. Om man använder LifeStraw® Go till sin fulla kapacitet om cirka 1 000 liter vatten, så motsvarar detta en besparing om mellan 9 000 och 19 000 kr. Då har vi inte ens räknat med fördelen av att kunna fylla på flaskorna nästan precis var som helst och miljöpåverkan vi undviker med flaskorna.

För den som ska ut och resa till ställen med dåligt kranvatten, och vill spara pengar och tid, rekommenderar vi starkt LifeStraw® Go. Ni hittar den nog bäst genom att Googla, men finns t.ex. på http://bit.ly/2vxrjKo.

Reflektioner

Lättare bokat än gjort

Av Maria

I veckan har vi tagit de största stegen mot vårt sabbatsår sedan vi bokade flygbiljetterna. Att boka biljetter är relativt enkelt, man trycker på lite knappar på datorn, tar fram kreditkortet, och sen är det klart. Det värsta som kan hända är att man ångrar sig och förlorar pengarna. David är alltid tydlig med att sådana kostnader är sänkkostnader, och vi ska inte bry oss om dem, men jag har svårt för det ändå.

Den senaste veckans arbete har varit mycket tyngre än planerandet vid datorn. Jag har flyttat ut och gått på tjänstledighet. Det är lite svårare att backa nu än att bara låta bli att flyga. Vi hade behövt bära in alla saker igen och min arbetsgivare lär bli något förvånad över att jag plötsligt skulle tillbaka till mitt jobb.

Utöver själva arbetet har det varit en känslostorm att flytta och lämna mitt jobb, speciellt med David på andra sidan Atlanten. Känslorna har varit som en jojo, ena stunden har jag varit superglad att åka och i nästa satt mig i ett hörn och gråtit över hur mycket jag kommer att sakna vännerna, familjen och livet hemma. Men vi är fortfarande fast beslutna att genomföra vårt sabbatsår, vi kommer ju tillbaka.

Vad har hänt sedan början av februari?

1. Vi har rensat ut hemma och packat ihop våra saker

Vi har kört ett konstant projekt för att rensa ut saker hemma efter principen ”Sälja, skänka eller slänga”. Enkelt för en leankille som David, men psykiskt påfrestande för en samlare som mig. David packade det mesta av sitt innan han for i väg, medan packningen av mina saker har varit lite mer omfattande. Det var en hel del jobb med våra gemensamma saker också.

Vårt liv i lådor i vårt förråd.

2. Vi har planerat resan ett år framåt

Det är inte bara själva flygen och boendena som behöver planeras, utan även vilka saker vi behöver ta med, tillsammans med hur vi ska lösa försäkringar, vaccineringar, mediciner, visum …

Vi båda har haft heltidsarbeten vid sidan om, vilket har inneburit en hel del sena kvällar och helger fyllda med uppgifter. David har skött allt abstrakt som kan göras på distans. Det är även det som han är bäst på. Medan jag på min sida har ordnat allt det praktiska på marken hemma i Täby. Även om våra olikheter kan vara frustrerande, ser jag dem som en fördel för vi kan se saker från olika perspektiv och dela på uppgifterna.

Och nu, efter ett halvårs slit, har vi äntligen fått ihop det.

Från SAS Gold Lounge Arlanda Terminal 5

Reflektioner

Varför gör vi såhär?

Av David

När vi berättar för vänner och kollegor att vi ska ta ett sabbatsår och resa runt i Asien får vi generellt en av tre reaktioner. De roligaste personerna är de som först inte förstår vad vi säger, för att sedan bli sjukt imponerade och positivt överraskade. Grupp nummer två är de som inte verkar bli påverkade och varken verkar förstå eller bry sig. Ingen skada skedd. Men de allra mest intressanta reaktionerna är de negativa. Till de kommentarerna hör yttranden som ”Hur kan man lämna ett så bra jobb för något sådant dumt?” och ”Det låter som slöseri med pengar!” alternativt ”Vad är detta för trettioårskris?”.

Även om vi älskar att inspirera andra och gillar att verka som intressanta människor, så är ändå de mer ifrågasättande kommentarerna de mest intressanta. Detta eftersom de visar på en annan värdegrund än den som ledde oss till vårt beslut. För ungefär tre år sedan började jag och Maria nämligen prata om vad som är viktigt i våra liv och vad vi vill göra tillsammans. Trots toppenutbildningar och raka karriärer kände vi oss snarare stressade och pressade över allt vi inte var, allt vi inte hade åstadkommit. Det var så vi började reflektera över vad som egentligen var viktigt för oss.

Vi kom fram till att det viktigaste för oss var att vara lyckliga. Vi är som lyckligast när vi kan ta det lugnt och styra över vår tillvaro, umgås med familj och våra bästa vänner, samt när vi upplever nya saker tillsammans. För att ge oss möjligheten att lägga så mycket tid som möjligt på de sakerna har vi de senaste tre åren arbetat på tre prioriteringar:

  1. Uppnå ekonomisk frihet för att minska stress och beroende av ett arbete
  2. Fokusera på de människor och aktiviteter vi faktiskt tycker om
  3. Testa ny mat, möta nya människor och besöka nya platser

Vad som inte finns på vår lista är till exempel ”Köpa en fabriksny BMW 5-serien”, ”Bli befordrad på jobbet” eller ”Träna för att vara snygg inför beachen 2017”. Nåväl att vi har en fin bil, hittills bra jobb samt håller oss i form och vid god hälsa, men de är prioriteringar underställda de tre ovan.

Med den bakgrunden blir det relativt enkelt att lämna ett arbete för att göra något man tycker om, eller som vi kallar det, för att upptäcka världen tillsammans.

Från skrivbordet på Radisson Downtown, Austin, Texas

Reflektioner

Vad fan håller vi på med?

Av David

Idag är det exakt tre veckor tills Maria sätter sig på ett flyg från Stockholm till mig i Texas. Då kommer vårt hus att vara uthyrt, alla våra saker nedpackade och vårt sabbatsår har officiellt startat. De kommande tolv månaderna kommer att ta oss runt världen till Mexiko, Kuba, Kanada, Kina, Korea, Taiwan, Singapore, Hong Kong, Grekland, Qatar, Japan, Thailand, Burma, Kambodja, Laos, Vietnam, Filippinerna, Malaysia, Indonesien, Australien och Nya Zealand. Med endast handbagage på våra ryggar.

Vi fick idén att ta ett sabbatsår i slutet av januari. Vi hade redan planerat en längre bröllopsresa runt i Ostasien, men av någon anledning kom vi att fråga oss, ”Varför inte ta ett helt år?”. Rent ekonomiskt såg det möjligt ut om vi hyr ut vårt hus och om Maria kan jobba lite på distans. Vidare visste vi redan karriärmässigt att jag ville göra något annat än försäljning, och satsade på att kunna gå en MBA med start hösten 2018. Så varför inte?

Kvällen den 8e februari satte vi ett spätt i backen och bokade en enkelbiljett från Stockholm till Tokyo, i våra nya namn vi tar i samband med att vi gifter oss. Då hade vi inte alls tänkt igenom vart vi skulle efter Japan, hur vi skulle ta upp diskussionen med våra arbetsgivare, och än mindre frågor som ”Kommer vi att bli uttråkade?”, ”Kommer vi att tröttna på varandra?” och ”Kommer vi att träffa nog med folk?”.

Vårt spätt i backen. Vi bokade utan att veta mer än att vi troligtvis hade behövt lämna våra jobb för detta.

Idag, fyra månader senare, har vi i alla fall ganska bra koll på de praktiska detaljerna, medan de mer känslomässiga frågorna står öppna. Resfebern stiger för var dag och det känns som att vi kommer närmare och närmare ett stup vi ska hoppa från.  Vad som än händer kommer det i alla fall bli ett helgrymt äventyr, som vi dokumenterar på Instagram och den här bloggen.

Det ska bli häftigt.

Från poolen på Texas Rangers Drive, Frisco, Texas.