Reseekonomi, Sydostasien

Ekonomisk Rapport – Malaysia

Av David

Ända sedan jag var student har jag fört daglig loggbok över alla mina intäkter och kostnader. Tiden då jag och Maria reser är inget undantag och vi tror det kan vara en bra idé att dela med oss vad det faktiskt kostar att resa, så fler kanske inser att det inte behöver vara alltför dyrt. Under vår resa till Sydostasien försöker vi hålla en ganska låg budget och sänker tempot i resandet.

Då har vi överlevt det mest utvecklade och kanske bekväma landet på vår resa runt i Sydostasien, Malaysia. Det har märkts extremt tydligt, särskilt jämfört med de outvecklade länderna Myanmar, Laos och Kambodja. I Kuala Lumpur finns det trottoarer och någon typ av tunnelbaneliknande system för att ta sig runt och befolkningen bemöter oss som likar och inte som vita pengapåsar eller helfrämmande. Men det märks även på levnadsvillkoren i landet, de har ett eget bilmärke vid namn Proton och kvalitén på maten de infödda äter är klart bra.

Att de har det så pass bra borde ju även betyda att det är svindyrt i Malaysia, men det tycker jag absolut inte att det är. Eller i alla fall inte utanför Kuala Lumpur. Kuala Lumpur var ganska dyrt, men det var på Borneo som vi kunde få ned kostnaderna rejält. Därtill bör tilläggas att de flesta menyer på gatustånd och i restauranger har någon beskrivning på engelska. Ett problem vi mötte i bland annat Taiwan (för extremt länge sen känns det som) var att vi inte kunde läsa menyerna på ställen med ett lågt antal turister. Här fanns det alltid engelska menyer, eller i alla fall något i latinsk skrift som vi kunde förstå.

Flyg

Vi flög in till Kuala Lumpur från Phnom Penh i Kambodja med vårt favoritbolag i de här trakterna Air Asia. Det var absolut inga konstigheter, generellt med Air Asia har vi det alltid bekvämt och saker går ganska fort. Priset för flyget på strax över timmen gick på 1 449kr, vilket var ett bra pris. Inom Malaysia flög vi sedan från Kuala Lumpur över till Borneo, till Kuching i delstaten Sarawak med superlågbudgetbolaget Lion Air. Det var först när vi satt vid gaten som jag googlade bolaget och läste om dem på Wikipedia. Förutom att vara det andra stora lågprisbolaget i regionen, tillsammans med Air Asia, så har de haft stora problem med trafiksäkerheten. Tydligen ertappades deras piloter ofta höga på amfetamin och grejer, men det ska nu ha klarats upp och sedan två år tillbaka är de välkomna in i IATA. EU ska ha tagit bort dem från sin svarta lista så sent som i fjol. Så det var ju tur. Vår biljett på ett flyg om under timmen kostade 392kr. Till sist flög vi inom Sarawak mellan Kuching och Miri med Air Asia eftersom bussen jag tänkte ta tydligen skulle ta ett halvt dygn när Maria tittade närmare på det… Den biljetten kostade 386kr för dryga timmen. Så totalt 2 227kr på flyg.

Transport

Utöver flygen blev vi även mer eller mindre tvungna att frångå vår princip att all lokaltransport ska gå på dagskassorna. När vi reste över till Brunei kom nämligen resorna att bli så pass dyra att det bara var att glömma att få in något annat på våra magra 300kr per dag. Från Miri tog vi en buss som tog sex timmar till Brunei för 274kr, och sedan när vi skulle från Brunei till Kota Kinabalu kostade det oss 587kr för en taxi och två speed boats. Men eftersom det faktiskt var mellan länder borde det ju exkluderas ur lokal transport. Men i alla fall totalt 861kr för marktransport mellan länder.

Jag ska aldrig klaga på komforten när jag flyger igen. Efter att ha tagit skakiga långfärdsbussar och guppiga båtar i Malaysia inser jag att flyg faktiskt är ett jäkligt bekvämt sätt att resa på.

Boende

Totalt hade vi 14 nätter i Malaysia och Brunei tillsammans. Först 6 nätter i Kuala Lumpur, varefter äventyret runt Borneo började med 2 nätter i Kuching, 1 natt i Miri, 2 nätter i Brunei och till sist 3 nätter i Kota Kinabalu. Totalt kom boendet att kosta oss 4 483 kr fördelat enligt:

  • 6 nätter i på AirBnB Kuala Lumpur för 334 kr per natt, totalt 2 004kr
  • 2 nätter på hotell i Kuching för 388 kr per natt, totalt 776kr
  • 1 natt på hotell i Miri för 386kr
  • 2 nätter på hotell i Brunei för 396 kr per natt, totalt 792kr
  • 3 nätter på hostell i Kota Kinabalu för 176 kr per natt, totalt 527kr

    Tänk vad lite lyx kan göra. Att gå från 200 kr per natt till 300 kr per natt gör verkligen skillnad i ens välbefinnande. Däremot behöver man nog inte gå högre upp i pris än så, bor man länge på ställen som kostar kring tusenlappen slösar man nog mest pengarna.

I Kuala Lumpur bodde vi i det moderna KLCC/Golden Triangle högst upp i ett hus som också hade ett Ramada hotell. Utsikten var helt klart den häftigaste vi haft, samtidigt som lägenheten var modernt inredd och fräsch. Jämfört med många andra boenden var det en dröm! I Kuching och Miri lyxade vi till det lite, eftersom vi fick ganska bra deals på nybyggda lyxhotell. Brunei däremot var nog det besvärligaste i hotellväg jag varit med om. Min första bokning gjorde jag på ett Guesthouse som erbjöd rimliga priser, men min noggranna fru synade sedan bokningen och fann att det låg 8 km från staden, vilket i sig inte är ett problem – men det saknades bussar och taxi kostade typ 200kr enkel väg till staden. Så vi bokade om till något som låg närmare staden, men kvalitén på stället var inget vidare. Till sist bodde vi på ett hostell ganska centralt i Kota Kinabalu våra sista nätter för att påminna oss om hur pass billigt man kan komma undan och inte låta oss sväva iväg i högmod efter alla fräscha lägenheter och lyxhotell.

Dagskassor

Vår dagskassa under resan i Sydostasien är 300 kr per dag. Våra dagskassor ska täcka in allting som inte är flyg eller boende.

Även om vi inte har köpt en pryl sedan vi gav oss iväg för sex månader sedan, så gillar vi fortfarande att kika på shoppingcentren. Av någon anledning är det väldigt poppis med enorma center i den här delen av världen, även om vissa av dem står i tomma som Dataran i Kuala Lumpur. Men ändå lyckades de marknadsföra sig med en instaworthy liten reklamram.

Prisnivån i Malaysia var förvånansvärt låg, särskilt på Borneo. Samtidigt som Brunei var skitdyrt. Eftersom landet ändå har kommit en bit i sin ekonomiska utveckling fanns det gott om mat och billiga transportmöjligheter som även infödda använder sig av, till skillnad från Kambodja där de flesta vettiga restaurangerna nästan uteslutande var för turister.

Totalt kom vi att spendera 4 024kr, dvs. 176 under budget! Vilket alltid är trevligt. Detta fördelades på mat om 2 920kr, transport om 542kr, nöje om 388kr och övrigt om 174kr. Maten var ibland någon finare restaurang, ibland i något shoppingcentrum och ganska ofta från standardresturanger. Transporten var tung på Uber i Malaysia, som fanns mer eller mindre överallt förutom i Brunei där det inte fanns någonting. Nöjet var något museibesök samt naturupplevelser som Maria har längtat efter, en dagsutflykt i ett regnskogsreservat utanför Kuching och en dagsutflykt till paradisöar utanför Kota Kinabalu. Övriga kostnader var ett lokalt SIM-kort och någon hygienartikel.

Sammanfattning

Vår vistelse i Malysia på 14 dagar kom att kosta oss totalt 11 595kr fördelat på flyg om 2 227kr, internationell transport om 861kr, boende om 4 483kr och dagskassor om 4 024kr. Jag tycker att vi fick ett bra värde för pengarna och utanför Kuala Lumpur var det inga problem att ha det bra och fortfarande kunna ta ikapp lite på budgeten.

Precis som i Kambodja kan man komma undan med en budget på 200 kr per natt för boende om man vill, även om jag tycker man kan kosta på sig 300 kr per natt i vissa fall tycker jag. 300 kr per dag i dagskassa räcker utan några som helst problem.

Från skrivbordet på vårt hotell i Puerto Princesa

Maten, Sydostasien

All världens mat (Malaysia)

Av Maria

Under våra resor brukar David fråga ”Vad ser du mest fram emot på nästa plats?” eller ”Vad var bäst med Japan?”. Mitt svar brukar oftast vara ”Maaaaten!”. Han blir lite trött på mig ibland över hur mycket jag tjatar om god mat. Jag älskar att äta god mat och att testa ny god mat. Det är lika spännande varje gång vi sitter på en ny restaurang i ett nytt land och väntar på att få en ny maträtt.

I Malaysia spenderade vi totalt 12 nätter fördelat över fyra olika städer: Kuala Lumpur, Kuching, Miri och Kota Kinabalu. De tre sistnämnda ligger på ön Borneo och tillhör delstaterna Sarawak respektive Sabah. På Borneo besökte vi även Brunei som är ett eget litet land. Eftersom vi var där så kort tid och maten var värdelös så jag har valt att inte skriva något om maten i Brunei.

Maten i Malaysia är präglad av framförallt det kinesiska och det indiska köket, vilket inte är så konstigt eftersom stora delar av befolkningen ursprungligen kommer från Kina och Indien. I Kuala Lumpur är nästan hälften av befolkningen kineser och drygt 10 % indier. När jag och David skulle välja restauranger var det generellt mycket lättare att hitta kinesiska och indiska restauranger med deras respektive traditionella rätter. Att hitta restauranger som kallade sig för malaysiska var en utmaning. Eftersom maten i Malaysia är så starkt präglad av kinesisk och indisk mat har det varit svårt att sätta fingret på vad typisk malaysisk mat är, utan att säga att det bara är kinesiskt eller indiskt.

Det var lätt att hitta kinesisk mat både på marknader och restauranger. Här har vi färgglada och välsmakande dumplings från marknaden Jalan Alor.

Intressant att nämna om skillnaderna i mattillgång mellan städerna är att Kuala Lumpur har störst tillgång till bra och speciella restauranger. Därtill kommer att prisnivån är mycket högre än i övriga städer som vi besökte. Ett restaurangbesök på en medelrestaurang kunde lätt kosta kring 150 kr för två personer. Sämst tillgång till mat fanns det i Kota Kinabalu. Trots att det där fanns mer turister än i övriga mindre städer, stängde merparten av restaurangerna redan kl. 17 eller kl. 18. De hade alltså endast öppet för lunch och någon sorts tidig middag. Att hitta en restaurang öppen för middag vid kl. 18 – 19 var därför en utmaning och vi hamnade på konstiga kinesiska restauranger eller snabbmatsställen till middag.

Under vår vistelse kom vi att besöka lokala nattmarknader, malaysiska, indiska och kinesiska restauranger samt ett flertal food courts. De indiska och kinesiska restaurangerna serverade sina traditionella rätter och därtill hörande smaker. Jag kommer inte gå in närmare på detta utan fokuserar på det malaysiska köket. Från det malaysiska köket provade vi bland annat Satay, Nasi Goreng, Mee Goreng, Mee Goreng Mamak, Nasi Lemak och Laksa. Ingen av dessa rätter var helt nya smakupplevelser för oss utan påminde om andra kök i Sydostasien som vi tidigare mött.

Satay är malajernas benämning på grillspett, främst gjord på kyckling, som marinerats länge innan de grillas över en kolgrill. Spetten serveras med jordnötssås och andra starka chilisåser som man doppar dem i. Jag har inte upplevt att det varit så populärt med grillspett doppad i jordnötssås någon annanstans i Sydostasien så detta är lite unikt för Malaysia. De var fantastiskt goda på grund av marinaden och den fina karamelliserade grillytan.

Smaskiga saftiga satayer med tillhörande jordnötssås.

Nasi betyder ris, mee betyder nudlar och goreng betyder stekt så Nasi Goreng är ett annat ord för stekt ris och Mee Goreng är motsvarigheten för nudlar. Båda rätterna är enkla och jag upplevde ingen skillnad mot stekt ris och nudlar som vi ätit i andra länder. Det är bra basmat som många malajer äter till vardags och rätterna finns överallt. Mee Goreng Mamak är en variant på stekta nudlar som jag upplevde smakade mycket mer speciellt än Mee Goreng. Rätten påminner om en pad thai men är mycket mörkare till färgen på grund av att den innehåller mer soja. Därutöver serveras rätten även med potatisbitar vilket faktiskt passade bra ihop med övriga ingredienser.

Mee Goreng Mamak var en av mina favoriter under vår vistelse i Malaysia. Här är en ganska snål portion som precis höll mig mätt till middagsdags.

Nasi Lemak är även den en ganska enkel rätt som består av ris kokat i kokosmjölk, stekt ägg, några gurkskivor, chilipastej (sambal) och ofta grillad kyckling. Kombinationen av dessa ingredienser är unik i Sydostasien men det är ingen unik smakupplevelse. Det smakar precis som man föreställer sig att dessa ingredienser smakar tillsammans.

Klassisk Nasi Lemak med stark sås, stekt ägg, ris, kyckling och lite gurka. Det serveras med en rustik uppläggning och smakerna är ganska enkla.

Laksa är en nudelsoppa med kokosmjölk, starka kryddor, chilipastej (sambal), koriander, lime och omelettbitar som ofta serveras med kyckling eller räkor. Rätten påminner mycket om thailändska soppor och ger en god smakupplevelse.

Laksa ser kanske inte sådär superaptitligt ut, men det är gott. Genrellet var de inte jätteduktiga på att lägga upp mat så att det såg gott ut.

Dessertmässigt var det svårt att hitta typiska malaysiska desserter. Under vår vistelse testade vi Teh Tarik, söt bao, friterad banan och Paper Dosa. Av dessa är endast Teh Tarik en malaysisk dessert, övriga har sitt ursprung i Kina och Indien. Teh Tarik är malajernas motsvarighet till te med mjölk. Det smakar som man förväntar sig men något sötare än vanligt te med mjölk. Söt bao var en av mina favoriter, vi testade detta på en nattmarknad i Kuala Lumpur där de var otroligt fräscha och kändes nybakade. Vi testade två stycken med olika fyllningar, en med sesampastej och en med rismjöl och socker. Fyllningarna var kletiga och söta, och till och med David gillade bao för en gångs skull. Paper Dosa är en indisk dessert som är som en tunn pannkaka gjord på rismjöl och som serveras som en liten vulkan med smält socker runt om. Utan sockerlaget hade det nog smakat lite för mycket som bröd.

David fokuserade mest på dumplings till vänster i bild, men söt bao till höger i bild var fantastiskt goda. Framför allt den gröna med kletigt rismjöl som fyllning.

Från flygplatsen i Kota Kinabalu där vi hade många timmar att spendera

 

Reflektioner, Sydostasien

Exotiskt äventyr i Malaysia

Av David

Vi gör den här resan för att få perspektiv på saker samtidigt som vi lär oss nytt. För min del betyder det att ta tillfället i akt att tänka till lite kring länderna vi besöker, livet på vift och livet i stort.

Då är våra två veckor i Malaysia till ända och vi är på väg till vårt nästa resmål, Filippinerna. Utöver att ha haft trevligt i Kuala Lumpur (KL), så har vi upplevt saker som att ta bussen över gränsen till Brunei och ta gruppfoto med en hel restaurang på Labuan för de tyckte det var så roligt med utlänningar. Malaysia är inte bara väldigt varierat i vad man kan uppleva här, utan även det mest bekväma och välfungerande landet för oss sedan vi var i Japan i december, vilket är en intressant kontrast. Faktum är att de här veckorna nästan lika gärna hade kunnat vara en hel bröllopsresa, så det är lite roligt att de ändå bara utgör cirka 5% av vårt sammanlagda äventyr.

Här poserar Maria glatt med lite ursprungsbefolkning på Borneoön.

Framförallt blev jag extremt imponerad av KL. Vi hyrde en lägenhet genom AirBnB på 27e våningen i ett hus i ett område fullt av utlänningar och hade nära till allt. Intrycket av KL kan ju ha drivits på av kontrasten mot Kambodja i och för sig. Att återigen kunna gå på trottoarer och handla i livsmedelsbutiker fick mig att inse hur värdefulla de där enkla bekvämligheterna faktiskt är. Det är först när man får tillbaka något man har förlorat som man inser vad man hade från första början är mitt nya motto efter den erfarenheten.

När jag började resa som student var det för att lära mig om platser för att förstå hur det är att bo och leva där. Som för många andra unga svenskar var min första utlandsresa till Köpenhamn och när jag började studera utomlands utökades mitt sökbara område till diverse platser i Storbritannien och senare Europa. I och med att jag träffade Maria kom syftet med resorna att skifta från att ha haft en undersökande karaktär till att bli mer av nyfikenhet. De flesta platser i Asien vi har besökt var aldrig riktigt intressanta platser att bo på, förrän KL då vi båda fick den där känslan ”Här skulle jag kunna bo!”.

Självklart spelar vädret och bekvämligheterna stor roll, men det finns också en stor variation i staden som jag dras till. Strax under hälften av invånarna är malajer eller kineser, medan en tiondel är indier. Balansen mellan folk gör att det känns mycket mer blandat än t.ex. Singapore där hela 75% är kineser. Samtidigt finns det stora muslimska influenser med allt vad det innebär för vanor, kultur och mat. Roligt nog kände jag mig mer bekväm med att röra mig i kinesiska områden än traditionellt malajiska. Det är ännu ett tydligt tecken på att man dras till det man känner igen och är mer nervös inför främmande, oavsett hur berest man är.

Men det är utanför KL som det riktiga äventyret finns. Det var inte bara vi som upplevde att malaysisk kultur som lite främmande, utan på Borneo tyckte lokalbefolkning att vi var väldigt exotiska. Det var länge sedan vi kändes oss som UFO:s, men så fort vi landade märkte vi att vi var de enda vitskinnen i sikte. Detta fick som följd att allt från säkerhetsvakter på flygplatserna till godtyckliga ungdomar på gatorna ville prata med oss och ta foton tillsammans. Senast vi fick liknande behandling var i Myanmar, men där var folket lite blygare och engelskan troligtvis ett lite större hinder än här. Men i stort har vi varit uppskattade besökare, till skillnad från kineserna – vilka finns överallt och alla klagar på dem!

Så för dem som verkligen vill uppleva Asien, från storstäder till djungel, från kineser till ursprungsbefolkning – kan jag varmt rekommendera en tvåveckorsresa till Malaysia. Men stanna inte bara i KL, utan ge dig ut i landet för det riktiga äventyret!

Som ensamt vitskinn på Kota Kinabalus flygplats

Maten, Sydostasien

All världens mat (Kambodja)

Av Maria

Under våra resor brukar David fråga ”Vad ser du mest fram emot på nästa plats?” eller ”Vad var bäst med Japan?”. Mitt svar brukar oftast vara ”Maaaaten!”. Han blir lite trött på mig ibland över hur mycket jag tjatar om god mat. Jag älskar att äta god mat och att testa ny god mat. Det är lika spännande varje gång vi sitter på en ny restaurang i ett nytt land och väntar på att få en ny maträtt.

Jag och David besökte Kambodja i totalt 12 nätter och besökte två städer, Phnom Penh och Siem Reap. Vi åt främst på restauranger men även i några food courts och deltog även i en matlagningskurs. Priserna är generellt ganska höga för att vara den här delen av världen vilket jag tror beror på att det endast är rika västerlänningar som äter på de bättre restaurangerna. Om man istället äter på nattmarknader och gatustånd är prisnivån en helt annan.

Kambodja var vårt sista stopp på det sydostasiatiska fastlandet och var föga förvånande ganska likt de övriga länderna vad gäller ingredienser och smaker. De har mycket citrongräs, kokosmjölk, sötbasilika, kaffir limeblad, gurkmeja, fisksås m.m. Kryddningen är generellt något svagare än i till exempel Thailand även om det kan förekomma en hel del chili i vissa rätter. Typisk kambodjanska rätter är amok, lättare sallader, kött/kyckling i en curry, dumplings och wok med kött/kyckling. Till maten serveras i princip alltid ångat ris alternativt någon sorts nudlar. Under vår resa kom vi att testa alla dessa rätter och även lära oss att tillaga flertalet av dem på vår matlagningskurs.

En klassisk curryrätt i Kambodja serverad med ris. Mycket smak från kokosmjölk och klassiska kryddor från regionen.

Den rätt som sticker ut mest från övriga länder i regionen är Amok. Det är en curry gjord på kokosmjölk, citrongräs, vitlök, torkad chili och galangal som oftast serveras med fisk. Kryddblandningen kallas Kroeung och finns i lite olika varianter, på matlagningskursen fick vi lära oss att göra den som kallas röd Kroeung, röd av färgen från torkad chili. Alla ingredienser hackas mycket fint (vi höll på i över 30 minuter med att hacka citrongräs på vår matlagningskurs), blandas med kokosmjölk och läggs i ett hopvikt bananlöv som sedan ångas tillsammans med fisken. Smaken påminner mycket om en blandning mellan indisk curry och thailändsk curry men dessa serveras sällan tillsammans med fisk som i det här fallet. Dessutom tycker jag att amok smakar mycket mer av kokosmjölken än vad en thailändsk motsvarighet gör.

Amok under tillagning med ångkokare. Färgerna varierar lite beroende på vem som gjort den. Davids amok var bäst av alla på vår matlagningskurs eftersom han var den som hackat citrongräs bäst. Jag vet vem som ska få laga mat hemma i fortsättningen..

En annan rätt som sticker ut ganska mycket är grön mangosallad. Under vår resa har vi tidigare fått testa en ny mangosort, sötmango, men nu fick vi även testa på grön mango. Att äta grön mango som den är tycker jag inte alls är gott utan väldigt surt, det smakar som man tänker sig att en omogen mango hemma smakar. Dessutom är den lika hård som en omogen mango hemma i Sverige. Vår kock på matlagningskursen berättade att de brukar äta grön mango som snack vilket hon även lät oss få prova, men det var inte alls gott så jag åt bara en bit. Däremot var den gröna mangon mycket godare i en sallad tillsammans med morot, sötbasilika, chili och jordnötter. När man tillagar salladen så kramar man den med handen och då blir mangon lite mjukare och man får ut saft som fungerar som dressing i salladen.

Davids hemlagade gröna mangosallad. Hans uppläggning var mycket finare än min så jag valde att visa hans istället för min.

Bland alla rätter som vi provade under vår vistelse i Kambodja var min favoriträtt kokosdumplings. Dessa serverades på en liten restaurang i Siem Reap och jag har inte sett dem någon annanstans i Kambodja. De serverades som större köttbullar friterade med en kokosmjölksfyllning inuti. Den friterade degen tillsammans med kokosmjölksfyllningen passade bra ihop och smälte i munnen. De var unika och något som jag aldrig tidigare ätit, eller ens kunnat tänka mig passade bra ihop.

Min favorit i Kambodja var denna rätt. Kokosdumplings som serverades med pakcho, böngroddar och nudlar.

Något som förvånade mig mycket var att vi upplevde att utbudet av bra restauranger var bättre i Siem Reap än i Phnom Penh. Siem Reap är en turisthåla, vilket brukar innebära dåliga restauranger, men det fanns många bra restauranger där. Vi hade de bästa kambodjanska matupplevelserna i Siem Reap och inte i Phnom Penh, bortsett från matlagningskursen då. Intressant nog fanns det istället många bra restauranger med internationell mat i Phnom Penh, vi åt till exempel mycket bra ramensoppa, tacos och veganskt.

Ett av många exempel på god västerländsk mat som fanns på restaurangerna i Phnom Penh. Mycket god taco från en liten mexikansk restaurang runt hörnet från där vi bodde.

Dessertmässigt provade vi friterad banan med choklad och banan kokad i kokosmjölk (Chek ktis på kambodjanska). Jag upplevde att de inte hade så mycket unika desserter utan att det mesta var samma desserter som finns i övrigt i regionen. Båda desserterna som vi testade var fantastiskt goda och höjde smaken på banan som vanligtvis är ganska tråkig. Jag upplevde att dessa desserter inte kändes så onyttiga utan ganska hälsosamma. Chek ktis lagade vi på matlagningskursen och tillsatte endast någon matsked socker, därför kändes det nästan mer som ett mellanmål än en dessert.

Den här goda chek ktis lagade jag och David helt själva. Banan, kokosmjölk och små degbollar som kokas tillsammans.

Från tjugosjunde våningen i en riktig lägenhet i Kuala Lumpur