Maten, Sydostasien

All världens mat (Indonesien)

Av Maria

Under våra resor brukar David fråga ”Vad ser du mest fram emot på nästa plats?” eller ”Vad var bäst med Japan?”. Mitt svar brukar oftast vara ”Maaaaten!”. Han blir lite trött på mig ibland över hur mycket jag tjatar om god mat. Jag älskar att äta god mat och att testa ny god mat. Det är lika spännande varje gång vi sitter på en ny restaurang i ett nytt land och väntar på att få en ny maträtt.

Under vår vistelse i Indonesien kom vi främst att äta på lokala smårestauranger och food courts. Vi provade mat i sex städer över fyra öar: Jakarta på Java, Ubud och Legian på Bali, Gili Air samt Kupang och Dili på Timor. Generellt är min uppfattning att maten skiljer sig ganska lite genom landet. Samma rätter fanns generellt överallt och vi hittade inte något särskilt unikt någonstans. Efter nästan 40 nätter i Indonesien kunde vi konstatera att maten är ganska enformig om man inte går till finare restauranger. Både jag och David var väldigt trötta på det indonesiska köket när vi lämnade landet.

Maten i Indonesien kan i korthet beskrivas som stekt ris eller nudlar med grönsaker och kyckling. Om man tröttnar på stekt ris med grönsaker och kyckling så kan man istället köpa stekt ris med kycklingen vid sidan om!

Undantaget däremot är Dili, huvudstaden i Östtimor, där vi spenderade tre nätter. Maten där var tydligt annorlunda från Indonesien. Även om Östtimor ligger på samma ö som Kupang och tillhörde Indonesien tills nyligen så är skillnaderna mellan köken förvånansvärt stora. I Östtimor är maten präglad av det portugisiska köket även om det förekommer indonesiska rätter. De flesta restauranger serverar portugisisk mat eller mat från andra länder runt om i världen. Dessutom är allting två till tre gånger dyrare än på den indonesiska sidan av ön.

Det indonesiska köket påminner om det malaysiska köket mer än jag förväntade mig. De har sate (grillade spett), mee goreng (friterade nudlar med kyckling och grönsaker) och nasi goreng (friterat ris med kyckling och grönsaker) som liknar de malaysiska motsvarigheterna. Dessutom har de currygrytor som smakmässigt påminner om det thailändska köket. Precis som i både Malaysia och Thailand finns det olika kvalitet på rätterna beroende på var man äter dem, vilket brukar avspeglas i priset. En dyrare mee goreng smakar generellt bättre än en billig variant på ett lokalt hak. Både mee goreng och nasi goreng kan vara ganska smaklösa om såserna inte gjorts på rätt sätt. Min favorit-nasi goreng fann jag på ”Sunnys Warung” på Gili Air där såsen som nudlarna smakade mycket mer än på andra restauranger.

En variant på sate, dvs. kycklingspett med nudlar, lite grönsaker och ett ägg.
Special sate David beställde in på Bali, gjord på lokalt uppfödd och slaktad get! Det smakade lite segt sade han. Till middagen drack vi en flaska jamu för att känna oss nyttiga. 

Ibland kan man hitta varianter på de klassiska rätterna, till exempel testade jag en spännande variant av mee goreng. Nudelmixen med grönsaker och kyckling hade stoppats in i en wrap. Det var en liten rolig variant att prova och lättare att ta som take away.

Innovativ mee goreng wrap. Stekta nudlar med lite kyckling och grönsaker i tunnbröd helt enkelt.

Utöver dessa rätter är gado gado en populär rätt i Indonesien. Det är en vegetarisk wok i jordnötssås som serveras med ris. Ibland kan man få någon sate till grönsakerna men ursprungligen är det en vegetarisk rätt. Vi provade lite olika varianter men oftast höll de ganska låg kvalitet eller så var portionerna små och vi blev inte riktigt mätta.

Klassisk gado gado med räkchips på Warung Sasak på Gili Air. Som de flesta maträtterna i Indonesien kommer den med extremt mycket jordnötssås som täcker de stekta grönsakerna. 

Dryckesmässigt testade vi olika öl och en indonesisk dryck som heter jamu. Det finns förvånansvärt många ölsorter att testa och den vanligaste som man hittar överallt i Indonesien är Bintang. Det är en blaskig lageröl som inte smakar särskilt mycket. Den påminner om Norrlands Guld eller Pripps Blå. Jag föll för ett mikrobryggeri på Bali som heter Stark, vi provade en variant med litchi-smak och en ordinarie IPA. De var precis lika goda som från ett fint bryggeri hemma. Stark är dock en ganska dyr öl jämfört med Bintang och den är svårare att hitta i vanliga butiker. Mer vanliga och fortfarande riktigt bra öl är Bali Hai och Prost. I stort hade Indonesien ett extremt brett sortiment av öl jämfört med sina grannländer, trots att det främst är ett muslimskt land.

Jamu är en hälsodryck som förekommer mycket på de mindre öarna i Indonesien. Den innehåller främst gurkmeja, ingefära, tamarin och lite honung. Det ska vara mycket bra för immunsystemet. Jag testade den lokala ”brygden” på lite olika ställen, men det blev aldrig någon dryck som föll mig i smaken, det smakar som morotsjuice blandat med tabasco…

Läskande god jamu på Warung Sunny på Gili Air! Eller, nää asså jamu var verkligen inte gott, inte ens med stora mängder honung – men det är nyttigt!

På flyget mellan Darwin och Cairns

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *