Maten, Sydostasien

All världens mat (Filippinerna)

Av Maria

Under våra resor brukar David fråga ”Vad ser du mest fram emot på nästa plats?” eller ”Vad var bäst med Japan?”. Mitt svar brukar oftast vara ”Maaaaten!”. Han blir lite trött på mig ibland över hur mycket jag tjatar om god mat. Jag älskar att äta god mat och att testa ny god mat. Det är lika spännande varje gång vi sitter på en ny restaurang i ett nytt land och väntar på att få en ny maträtt.

Det är en intressant känsla att skriva ett matinlägg med rådande magsjuka och ingen aptit de två senaste dagarna när bara tanken på mat gör mig illamående. Men jag ska göra mitt bästa att ge det filippinska köket en rättvis bild. I Filipinerna spenderade vi totalt 9 nätter fördelade över tre städer, Manilla, El Nido och Puerto Princesa. I Manilla spenderade vi två nätter, men landade sent och flög tidigt, så vi hade bara en heldag egentligen. I El Nido spenderade vi merparten av vår tid, totalt sex nätter. I Puerto Princesa spenderade vi en natt på vägen ifrån Filippinerna.

Till vänster i bild ser vi Sisig, eller filippinsk Pytt i Panna. Den kan göras på lite olika sätt, men den här var riktigt krispig och god! Vissa resenärer vi mötte klagade på att Sisig de fått var lite slibbig. Till vänster lite grönsakskompott i sås, inget speciellt med andra ord.

Under vår vistelse i Filippinerna har det varit lite svårt att prova klassisk filippinsk mat eftersom vi spenderade mestadelen av vår tid var i en turistort med fem gator. Maten var mycket internationell i El Nido, och det var hur enkelt som helst att hitta bra pizza, pasta, kebab, grekiskt och till och med ukrainsk mat. I princip allt förutom filippinskt. Vi lyckades hitta en restaurang på stranden som serverade grillad fisk och skaldjur, men i övrigt lös det filippinska köket med sin frånvaro. I Manilla hade vi väldigt lite tid, men sådan tur var har jag en vän där från mitt studieutbyte i Kanada och han tog oss till en klassisk filippinsk restaurang. I Puerto Princesa hittade jag en fisk- och skaldjursrestaurang som skulle vara en av Filippinernas bästa restauranger. Det här matinlägget kommer därför att fokusera på det vi testade vid dessa tre tillfällen, ett i varje stad som vi besökte.

Balut är ägg som man äter där embryot har utvecklats ganska långt. Även om ankfostret har börjat ta form är benen fortfarande mycket sköra. Här kan man se det lilla fostret på skeden. Balut är en riktig delikatess och det var en lyx att få pröva!

I Manilla fick vi prova Sisig och Balut. Sisig var en av mina favoriter på länge, det kändes för en gångs skull som en unik maträtt i Sydostasien. Det smakade lite som krispiga karamelliserade köttbitar från en Pytt i Panna. När vi glatt ätit upp maten och njutit av den informerade min vän oss om att det vi nyss ätit var stekt gristryne. Tillagningen går till så att man först kokar gristrynet för att hår ska falla av och fläsket ska mjukna. Sedan skär man upp det i bitar och steker eller kokar. Jag är glad att han berättade det här först efteråt. Nästa rätt som vi provade är nog en av de rätter som förbryllar mig mest under hela vår vistelse i Sydostasien, av allt vi ätit är nog det här det som tar priset. Balut är ett ägg med ett antal dagar gammalt ankfoster inuti, äggvitan har blivit hård och i princip oätbar (vissa äter den tydligen) men såsen som finns i ägget, fostret och gulan är det man äter. Proceduren är som sådan att man först skalar ägget lite på toppen, sedan suger man ut såsen som finns i ägget och sedan skalar man vidare för att äta gulan och fostret. Såsen smakar lite som en lättare köttbuljong och lite salt och gulan smakar också ganska mycket som äggula. Fostret däremot hade jag svårt att känna någon smak av, det var väldigt mjukt och skört (gick sönder när jag försökte få upp det på skeden) och jag tyckte det var så groteskt att jag hade svårt att fokusera på att känna smak. David beskrev det som att det smakade som kött och salt. Balut är inget jag skulle vilja äta igen, men Sisig skulle jag kunna äta igen eftersom det faktiskt var riktigt gott. Utöver dessa två rätter introducerade min vän oss för en Ube-dryck med tapoica. Ube är gjort på en lila sötpotatis som finns i Sydostasien, därav den lila färgen på drycken. Jag upplevde den lite som en typ av milkshake och då den var söt och mastig. Det var nog min favorit under det här restaurangbesöket.

Ube kan som bäst beskrivas som en smoothie på sötpotatis. Det kanske var det enda ätbara från den här lunchen i Manila.

I El Nido åt vi på en restaurang som serverade grillad fisk, skaldjur och fläsk. Vi testade grillade jätteräkor och fläskspett. Det var ganska klassiska smaker av grillat, inget nytt egentligen. Det som skiljde sig från tidigare upplevelser var att man fick en god sås att doppa sina grillade matbitar i. Dessutom kunde vi sitta precis på stranden igen, precis som vi brukade göra på Koh Samui i Thailand, vilket är en fantastisk upplevelse. Det fanns många restauranger längs med stranden, men som sagt var nästan inga Filippinska! Under några kvällspromenader någon av våra sista nätter hittade vi ett hawker-liknande ställe längs med en gata längre in i stan, men det var mest grillställen där med. Så även om sol och bad är i världsklass i El Nido kan jag inte säga samma sak om det Filippinska köket där!

Typisk filippinsk grillning. Det syns inte på bilden men bordet lutade i kanske 15 grader för det stod på stranden och vågorna nästan nuddade våra fötter!

I Puerto Princesa testade vi återigen fisk och skaldjur, men under lite andra förutsättningar. Den här gången var det inte en improviserad grillrestaurang på stranden, utan en riktigt fint inredd restaurang i stan. Faktum är att i princip alla källor benämner den här restaurangen som Filippinernas bästa och det verkade till och med lite krävande att få bord. Så för ovanlighetens skull ringde jag faktiskt och bokade ett. Vi tog in deras ”Special combo of the day” vilket innebar att vi fick testa mycket olika saker. Vi fick in stekta räkor, tempuragrönsaker, fiskkaka, grillad fisk och fisk i curry. Allt var gott, men generellt var smakerna ganska enkla och klena. Samtidigt tyckte jag att de kunde tillaga och presentera maten lite bättre. De stekta räkorna till exempel badade i sås, vilket inte är särskilt praktiskt särskilt när man måste skala dem för hand. Den grillade fisken var väldigt välstekt om jag säger så och faktiskt lite torr. Tempuragrönsakerna kan jag inte säga något negativt om, de var nyfriterade och riktigt fräscha och fisken i curry var en schysst maträtt.

Efter att ha varit ute och rest i över ett halvår har jag blivit ganska bra på att avgöra om mat är god eller inte. De här tigerräkorna var fräscha och goda, de var även vältillagade – eftersom de kom utan tarmsträng. Samtidigt var det lite jobbigt att skala det sista för hand för de kom i en klippig sås.

Filippinerna är en helt klart ganska unik plats i matväg i Sydostasien (de ligger ju även geografiskt lite frånskilt). Det betyder att de har lite annan syn på vad som är gott och inte, vilket gör att även vältillredd mat för dem smakar konstigt för oss. Resten av Sydostasien är ganska sammanlänkat och efter snart ett halvår känns det som att jag har fått riktigt bra koll på alla typer av kök här – så det var lite uppfriskande med något så pass unikt och lite annorlunda som Filippinerna.

Från sjukstugan i Ubud

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *