Oceanien, Reseekonomi

Ekonomisk Rapport – Nya Zeeland

Av David

Ända sedan jag var student har jag fört daglig loggbok över alla mina intäkter och kostnader. Tiden då jag och Maria reser är inget undantag och vi tror det kan vara en bra idé att dela med oss vad det faktiskt kostar att resa, så fler kanske inser att det inte behöver vara alltför dyrt.

Sista landet, sista budgetdagarna! Efter Australien kom vi till Nya Zeeland nästan tusen kronor under budget sedan vi lämnade Sverige, vilket vi aldrig trodde skulle hända. Det betyder däremot inte att vi för den sakens skull skulle tillåta oss att ta på spenderbyxorna, vilket gjorde Nya Zeeland till en riktig utmaning. Precis som i Australien är prisnivån hög, samtidigt som vi inte alltid har haft bra matlagningsmöjligheter. 13 av 19 dagar hade vi som bäst mikrovågsugn och en vattenkokare, till skillnad från Australien där vi hade hela kök 11 av 15 dagar. Efter att verkligen ha ansträngt oss lyckades vi allt till trotts nätt och jämt balansera budgeten.

Sedan vi lämnade Sydney höll vi mest till i de mindre städerna Queenstown och Wellington och kringliggande skogsstråk. Jag trodde vi skulle komma till en ganska stor stad när vi anlände till Auckland, men det visade sig att det bara fanns en gata värd namnet!

Flyg

Nya Zeeland är ett ganska litet land, men det lönar sig fortfarande ofta att flyga. Särskilt om man ska ta sig mellan den norra och den södra ön. För att ens komma hit fick vi flyga från Sydney, vilket vi faktiskt gjorde med det riktiga flygbolaget Air New Zeeland. Efter dussinet flyg med snuskbilliga bolag kände jag verkligen skillnaden. Man fick något att dricka ombord och hade lite marginal till sätet framför till knäna. Dessutom fick vi ta med vårt bagage ombord utan gnäll och kunde dricka champagne i loungen på flygplatsen. Detta till 4 090 kr för oss båda, vilket är en del pengar. Inom Nya Zeeland var det budgetflyg igen som tog oss från Queenstown till Wellington för 1 214 kr och från Wellington till Auckland för 501 kr. Då fick vi köpa till incheckad bagage och packa om våra väskor på de två sistnämna. Slutnotan hamnade på 5 805 kr för flygen i Nya Zeeland.

Boende

Vi spenderade 19 nätter i Nya Zeeland. Precis som i Australien var det en utmaning att få ned kostnaden för boendet till de cirka 500 kr per natt jag hade allokerat. Dessutom är det lurigt, för väljer man något väldigt billigt kan det innebära extra kostnader för transport och mat eftersom butiker kan ligga långt bort och matlagningsmöjligheterna kan vara dåliga. Vi löste det genom att bo på hostell i Queenstown, medan vi bodde i en hustillbyggnad i Wellington och hos en tant i ett Attefallshus i Auckland.  Totalt kom vi att spendera 9 241 kr fördelade enligt:

  • 5 nätter på hostell i Queenstown för 3 395 kr, eller 679 kr per natt
  • 7 nätter genom AirBnB i Wellington för 3 378 kr, eller 483 kr per natt
  • 7 nätter genom AirBnB i Auckland för 2 468 kr, eller 353 kr per natt

Queenstown sticker ut som särskilt dyrt eftersom det är en turiststad med mängder av besökare. På många sätt kändes det mer som t.ex. El Nido i Filippinerna där det lokala livet har fått ge vika för en enorm turistström. Boenden var dyra och restaurangerna var sådär ytligt nischade som de kan vara på turistorter. Boendena vi hade i Wellington och Auckland låg en bit utanför städerna, men det fanns bussar och vi orkade för det mesta gå till och från städerna.

Vad vi ser här är en mycket intelligent ingenjörslösning av min fru som försöker tillaga potatis i ugn. Ugnsdörren stängde sig nämligen inte riktigt och maten blev aldrig klar, så hon barrikaderade upp den med en soppborste, en hink och en stol. Även om våra boenden på AirBnB generellt har varit fantastiska, så finns det oftast någon liten defekt.

Tittar man på det rent generellt så har vi faktiskt varit mest nöjda med AirBnB överlag, jämfört med hostell och hotell. Det kostar i regel inte mycket mer än ett hostell, men man får så mycket mer för pengarna och får se en stad från en helt annat perspektiv än man hade annars. Samtidigt kommer man ofta sin värd ganska nära, vilket är trevligt.

Dagskassor

Vår dagskassa under resan i Oceanien är 300 kr per dag. Våra dagskassor ska täcka in allting som inte är flyg eller boende. Jag förstår inte varför vi har samma kassa i Oceanien som i Sydostasien faktiskt.

Det var en tuff kamp att hålla budget i Nya Zeeland, särskilt eftersom vi bara hade vettiga matlagningsmöjligheter på ett av våra boenden. Här äter vi på golvet på vårt lilla rum på hostellet i Queenstown. Just den här gången hade det varit länge sedan vi åt ordentligt med kött och det kändes när vi satte tänderna i kycklingen.

Vi fick verkligen kämpa i Nya Zeeland med dagskassorna. Mycket eftersom vi bara hade mikro och vattenkokare på våra rum i Queenstown och Auckland. I Wellington hade vi ett fullfjädrat kök och kunde laga det billigaste vi kunde komma på – pasta med sås. I övrigt försökte vi hitta billig lunch på luncherbjudande, för att sedan köpa med färdigmat på vägen hem som vi värmde i mikron. Under vår sista vecka låg vi dessutom några hundralappar back och började experimentera med havregrynsgröt och apelsin till lunch. Till sist landade vi på 5 740 kr, varav mat utgjorde 4 805 kr, transport 886 kr och nöje 49 kr. Detta var 40 kr över budget.

Några dagar in i vår vistelse i Wellington fick vi de extremt positiva nyheterna att jag fick ett verkligt drömstipendium för mina kommande studier i Paris. Vi har kämpat så pass hårt för att ha så mycket marginaler som möjligt inför två ganska magra år till, men det här förändrade allting. Jag personligen tyckte inte det skulle förändra vårt beteende det minsta, men Maria började visa tydliga tecken på budgetutmattning. Även om vi i slutändan höll oss till budgeten, så minskade vår motivation helt klart i och med detta.

Att promenera i skogarna runt Queenstown och Wellington var både gratis och gav god motion! Även om det ofta var kallt och blött…

Diverse

Det säger sig självt att vi inte skulle ha råd med något som helst roligt inom den ordinarie budgeten. Eftersom Maria hade kämpat med att få ned kostnaden för utflykterna i Australien var det inte mer än rätt att hon fick hitta på något roligt här. För 369 kr i Queenstown och 929 kronor i Auckland åkte vi på vinutflykter till vingårdar och smakade på vin! Anledningen till att det var så dyrt i Auckland var att vi var tvungna att ta en båt till en egen ö, medan vi i Queenstown kunde ta oss till vingårdarna med lokala bussar. Dessutom var själva vinprovningarna bra mycket dyrare i Auckland. I kostnaden inkluderade jag även en flaska vin och en liten ost att avnjuta hemma vid vardera tillfället.

Sammanfattning

Slår man ihop flyg, boende, dagskassor och diverse landar man på 22 084 kr för våra 19 nätter. Precis som i Australien var detta så lågt man kan komma kostnadsmässigt innan det börjar bli besvärligt, så jag skulle egentligen rekommendera den som kommer hit att lägga på ett antal hundralappar per dag. Detta för att bo lite närmare städerna och ta tillvara på utbudet av restauranger och pubar. Vi reser ganska långsamt och har tid till det mesta, men är man här kortare och vill trycka in mer aktiviteter behöver man budgetera både för dem och för att man inte hinner handla och laga sin egen mat.

Från trädgården i Auckland

 

 

Oceanien, Reseekonomi

Ekonomisk Rapport – Australien

Av David

Ända sedan jag var student har jag fört daglig loggbok över alla mina intäkter och kostnader. Tiden då jag och Maria reser är inget undantag och vi tror det kan vara en bra idé att dela med oss vad det faktiskt kostar att resa, så fler kanske inser att det inte behöver vara alltför dyrt.

När vi planerade vårt år på vift var jag egentligen inte särskilt intresserad av Australien och Nya Zeeland. För mig var de mest en liten avkrok av världen som var mer eller mindre som hemma, medan för Maria har det varit en dröm i många år att få komma tillbaka och ”uppleva naturen”. Någonting jag inte förstod vad det skulle vara för något. Dessutom skulle det ju vara sjukt dyrt. Särskilt med tanke på att Maria ville åka ut till barriärrevet, åka runt i bergen och besöka vingårdar och allting. Men efter en hel del slit lyckades vi ändå få in Australien inom ramarna för vår budget, tro det eller ej.

Sydney kan mycket väl vara det första man tänker på när man tänker på Australien. Jag blev extremt positivt överraskad av hur rent och välfungerande det var, även om det var väldigt dyrt för oss efter ungefär ett halvår på billiga ställen. Tyvärr är stora delar såpass välpolerade att staden istället känns opersonlig och kosmetisk, ungefär som ett Singapore.

Flyg

Australien är ett stort land. Ett riktigt stort land. Vår första idé var att hyra en bil, eller till och med en mindre husvagn, och köra över delstater och mellan städer. Efter att ha räknat på saken insåg vi att vi skulle få lägga flera dagar på att köra och att hyra tillsammans med bensin mycket väl kan bli dyrare än en flygbiljett. Så vi kom fram till att det billigaste och snabbaste sättet att få valuta för våra pengar ändå är att flyga. Först lämnade vi Dili och tog oss till Darwin med det lokala flygbolaget Air North (det enda som trafikerar sträckan) för 2 867 kr. Eftersom vi är snåla flög vi endast med boskapsflyg inom landet, dvs. Jetstar och Tiger. Efter att ha läst att de är viktfascister beträffande handbagaget, bestämde vi oss för att köpa till en incheckad väska på de två inrikesflygen vardera. Från Darwin flög vi med Jetstar till Cairns för 2 656 kr och från Cairns flög vi vidare till Sydney för 2 167 kr. I runda slängar kostar en enkelbiljett cirka 1000 kr per person för flyg kring tvåtimmarssträcket, vilket jag tycker är ganska bra. Totalt flög vi för 7 690 kr i Australien.

Boende

Vi spenderade 15 nätter i Australien. De första 2 nätterna i Darwin, sedan 9 nätter i Cairns och till sist tryckte vi in 4 nätter i Sydney. Att hitta boenden inom vår budget var lite av en utmaning. Om vi kunde boka för 400 kr per natt i Japan och för under 300 kr per natt i Sydostasien, så såg vi ingen möjlighet att komma under 500 kr per natt i Australien. Vi hade även som mål att få tag på lägenheter eller hostell med bra matlagningsmöjligheter, vilket inte alltid var lätt. Totalt kom vårt boende att kosta 7 856 kr för 15 nätter fördelade enligt:

  • 2 nätter genom AirBnB i Darwin för 1 262 kr, eller 631 kr per natt
  • 9 nätter genom AirBnB i Cairns för 4 260 kr, eller 473 kr per natt
  • 4 nätter på Hostell i Sydney för 2 334 kr, eller 584 kr per natt

Det är lite andra priser än i tidigare inlägg… Framförallt i Darwin älskade jag lägenheten, som var stor, ren, fräsch och hade allt. Där hade vi kunnat stanna längre faktiskt. Nu var kontrasten ganska stor efter att ha varit intryckta i skabbiga hostell på Timor veckan innan, så det färgar säkert mitt intryck. Boendet i Cairns var också bra, vi hamnade lite utanför staden men det gick en billig buss som vi tog några gånger. Bottenskrapet blev hostellet i Sydney. För er som inte vet är det vinter i Australien i juni och hostellet hade ingen vidare värme. Irriterande nog fick vi rum närmast en yttervägg som hade någon typ av värmepump fastmonterad, men det var inte vårt rum den värmde i alla fall. När den snurrade gav den upphov till resonans och vibrationer som både hördes och kändes. Även om mina öronproppar blockerade ut ljudet kunde jag fortfarande känna vibrationerna i golvet och faktiskt i sängen när vi försökte sova. Tyvärr var alla anda vettiga rum bokade och vi fick stå ut under vistelsen.

Att köra bil i Australien är roligt av två anledningar. För det första kör man på fel sida av vägen och för det andra kan man ibland få ge sig ut på vägar rakt igenom regnskog!

Dagskassor

Vår dagskassa under resan i Oceanien är 300 kr per dag. Våra dagskassor ska täcka in allting som inte är flyg eller boende. Jag förstår inte varför vi har samma kassa i Oceanien som i Sydostasien faktiskt.

Vi insåg direkt att vi inte skulle ha råd med mycket mer än att leta billig mat på stormarknader och ta oss runt mestadels till fots. I Darwin och Cairns åt vi nästan uteslutande mat vi lagade själva, medan vi i Sydney försökte hitta billiga erbjudanden till lunch och åt någonting vi kunde värma på hostellet till middag. De har en hel del spännande vin och öl i Australien, vilka vi lyckades trycka in några flaskor av ändå. Vi landade på totala kostnader om 4 456 kr (44 kr under budget!) för våra 15 dagar, där mat gick på 3 581 kr och transport gick på 875 kr.

Diverse

Så pass intelligent var jag i alla fall att jag skapade en separat allokering för Marias naturupplevelser. Faktum är att jag var mycket generös och först gav ett utrymme om 10 000 kr för alla möjliga typer av utflykter i både Australien och Nya Zeeland. Efter en handpåläggning av Maria lyckades hon få ned den planerade kostanden till 5 000 kr men det landade ändå på under 3 000 kr till sist. Resterande kostnader verkade vi kunna få in i våra dagskassor. För 2 939 kr lyckades vi få in en dagsutflykt med båt (guidad såklart) till barriärrevet från Cairns, samt två dagar med hyrbil då vi körde runt i delstaten.

Att besöka lite exotiska växter, såsom det så kallade gardin-fikonträdet, är ett mycket kostnadseffektivt sätt att upptäcka Australien på! Vid trädet fanns följande beskrivning av hur det uppkom.

Sammanfattning

Slår man ihop flyg, boende, dagskassor och diverse landar man på 22 941 kr för våra 15 nätter. Exkluderat själva flygen är det 15 251 kr, dvs. cirka en tusenlapp om dagen. På sätt och vis var detta så lågt man kan komma kostnadsmässigt innan det börjar bli besvärligt, så jag skulle egentligen rekommendera den som kommer hit att lägga på ett antal hundralappar per dag. Detta för att bo lite närmare städerna och ta tillvara på utbudet av restauranger och pubar. Vi reser ganska långsamt och har tid till det mesta, men är man här kortare och vill trycka in mer aktiviteter behöver man budgetera både för dem och för att man inte hinner handla och laga sin egen mat.

Från köksbordet i Wellington

Reseekonomi, Sydostasien

Ekonomisk Rapport – Indonesien

Av David

Ända sedan jag var student har jag fört daglig loggbok över alla mina intäkter och kostnader. Tiden då jag och Maria reser är inget undantag och vi tror det kan vara en bra idé att dela med oss vad det faktiskt kostar att resa, så fler kanske inser att det inte behöver vara alltför dyrt. Under vår resa till Sydostasien försöker vi hålla en ganska låg budget och sänker tempot i resandet.

Maria äter en lättare lunch på vår 12-timmars minibussresa över Timor. Vägarna var nog dem sämsta jag har upplevt i mitt liv (då har jag varit ute på vägarna en del i Afrika och Indien). Utan värktabletter för att lugna verken i huvud, axlar och rygg hade det varit ännu värre. Men till mitt försvar – det var billigt.

Vår resa i Sydostasiens övärld fortsätter till Indonesien efter veckan på Filipinerna. När jag räknade samman vår vistelsetid de senaste månaderna insåg jag att vi har varit lika mycket i Indonesien som i Thailand. Till skillnad från Thailand däremot har vi rest runt en hel del mer i Indonesien. När jag planerade vår resa upptäckte jag att det ofta var extremt billigt här, varpå en vän till mig sade att det nog var för att det är ganska outvecklat. Efter över en månad på plats måste jag nog säga att det är precis lika utvecklat som andra ställen vi har varit på, men fortfarande billigt.

Att Thailand och Indonesien är något av de två stora länderna i Sydostasien förstod jag när jag letade efter bra böcker om kulturerna i den här delen av världen. Det finns en bokserie som heter ”A geek in…” som är riktigt bra och ger en rättvis bild av ländernas kultur. Nu finns det bara fem länder i serien, nämligen för Kina, Japan, Korea, Thailand och just Indonesien.  Har man bra koll på de två sistnämnda skulle jag själv säga att man har bra koll på Sydostasien generellt, eftersom Thailand är fastlandets viktigaste land medan Indonesien utgör största delen av övärlden.

Vi spenderade hela 37 nätter i Indonesien, med cirka en vecka vardera i Jakarta, Ubud, Gili, Legian och till sist på Timor. Min ursprungliga plan var att vi skulle ta lokala båtar mellan de olika öarna, men efter att ha läst på om tidtabeller och båtarnas allmänna säkerhet övertygades jag till att antingen flyga eller åka med privata båtalternativ. I min allra, allra första skiss över resan tänkte jag att vi skulle vara här mellan två och tre månader. Min tanke var då att vi skulle ta oss tid till att åka runt på lokala dödsbåtar mellan alla olika ögrupper i landet! Efter ödmjuk konsultation med min bättre hälft nöjde vi oss dock med strax över en månad till platser man i alla fall kunde läsa om på internet.

Flyg

Först flög vi med ett typiskt lågbudgetbolag från Manila till Jakarta sent på kvällen, det så kallade Cebu Air. Det var den enda gången jag har satt ihop en flygresa med byte mellan två olika enkelflyg själv. I Jakarta försökte vi vant att ordna en Uber, men de ville inte ha vår körning av någon anledning. Även systerappen Grab visade sig vara omöjlig att boka en taxi med. Så till sist beställde vi en taxi från det enda pålitliga bolaget i landet, ”Blue Bird”, och lyckades komma fram till vårt hostell tidigt på morgonen. Det är första gången en vanlig taxi fungerade bättre än Uber/Grab för oss, det brukar vara tvärtom. Flighten på fyra timmar kostade oss 2 023 kr. Vidare flög vi från Jakarta till Bali med det lokala Citilink för 929 kr och sedan från Bali till Timor med lokala Garuda för 1 090 kr. Så totalt lade vi 4 042 kr på flyg till och inom Indonesien.

Boende

Ibland får man till det och lyckas hitta extremt trevliga boenden. På Gili Air hyrde vi en liten bungalow i en vecka med en fantastisk liten altan.

Jag tycker vi lyckades få en riktigt bra balans i var vi bodde och hur länge. Förutom huvudstaden Jakarta fick vi bo i två städer på Bali samt en vecka vardera på de två öarna Gili Air och Timor. På Timor bodde vi tre nätter i Kupang varefter vi tog en långfärdsbuss över till Östtimor där vi bodde i Dili. Totalt kom boende att kosta oss 8 908 kr för 37 nätter fördelat enligt:

  • 5 nätter på hostell i Jakarta för 863 kr, eller 173 kr per natt
  • 7 nätter genom AirBnB i Ubud för 1 136 kr, eller 162 kr per natt
  • 9 nätter genom AirBnB på Gili Air för 3 053 kr, eller 339 kr per natt
  • 1 natt på hotell i Padang Bai för 209 kr
  • 9 nätter genom AirBnB i Legian för 2 219 kr, eller 247 kr per natt
  • 3 nätter på hostell i Kupang för 474 kr, eller 158 kr per natt
  • 3 nätter på hostell i Dili för 1 349 kr, eller 450 kr per natt

Platserna i sig tillsammans med boendena gav oss en fantastiskt bred insyn i livet runt om i Indonesien. I Jakarta bodde vi på ett bra hostell ganska nära Jakartas motsvarighet till Gamla Stan. I Ubud bodde vi hos en balinesisk familj på en gård med traditionella tempel och på Gili Air i en egen bungalow. På Timor lyckades vi få rum på klassiska och faktiskt världskända hostell (för dem som reser till de här platserna dvs.). Så riktigt nöjd med hur vi bodde i Indonesien.

Dagskassor

Vår dagskassa under resan i Sydostasien är 300 kr per dag. Våra dagskassor ska täcka in allting som inte är flyg eller boende.

I Indonesien kom vi att spendera totalt 9 409 kr under 37 dagar. Vilket är 1 691 kr under budget. Detta fördelades på mat om 7 013 kr, transport om 1 609 kr, nöje om 389 kr och övrigt om 398 kr. Det finns mycket att välja på i matväg här, särskilt om man rör sig där det finns mycket turister. Lokal mat som stekt ris eller wokade nudlar kunde ibland vara extremt billigt, vi hittade ibland lunch för 20 kr per person. Medan utländska rätter som pizza och hamburgare ofta kunde kosta ett antal gånger mer, säg kring 60 kr per person. Eftersom vi för det mesta hade gått back sedan Thailand beslutade vi oss för att försöka spara in lite och valde lokal mat före utländsk mat ibland. Eftersom vi var ganska länge på varje plats behövde vi inte ta transportkostnader särskilt ofta, vilket var bra för budgeten.

Sammanfattning

Våra 37 nätter i Indonesien kostade oss totalt 22 359 kr fördelat på flyg om 4 042 kr, boende om 8 908 kr och dagskassor om 9 409 kr. Indonesien går absolut att göra på en budget om mellan 200 kr och 300 kr per natt för boende och lika mycket i dagskassa. Då får man även in lokal transport och någon naturupplevelse.

Jag blev extremt positivt överraskad av Indonesien. Utbudet är stort och det går nästan alltid att äta billigt och bra, eller om man vill dyrt och bra. Även om det finns mycket dåliga ställen också. Prisnivån är generellt extremt låg, troligtvis den lägsta på hela vår resa. Samtidigt är turismen lagom utvecklad medan det finns mycket upptäcka. Till sist är befolkningen extremt tillmötesgående och vänliga, nästan precis överallt. Så jag är mycket, mycket nöjd med vår månad här.

Från uteplatsen på Hostel Da Terra i Dili

Reseekonomi, Sydostasien

Ekonomisk Rapport – Filippinerna

Av David

Ända sedan jag var student har jag fört daglig loggbok över alla mina intäkter och kostnader. Tiden då jag och Maria reser är inget undantag och vi tror det kan vara en bra idé att dela med oss vad det faktiskt kostar att resa, så fler kanske inser att det inte behöver vara alltför dyrt. Under vår resa till Sydostasien försöker vi hålla en ganska låg budget och sänker tempot i resandet.

Någonting jag älskar med Sydostasien är att man ofta kan äta middag på stranden. Maten kostar generellt inte mer och då får man utsikten på köpet!

Efter Malaysia fortsatte vi vår resa till natursköna delar av världen genom att flyga norrut till Filippinerna. Det är första gången som vi endast åker till ett land för att se någon del av dess natur och dessutom håller oss till en enda plats. Generellt tycker jag att man ska få mer värde av sin resa genom att besöka storstäder, småstäder och nationalparker utöver stränder och fina öar, men dem sakerna ser vi ju i varje land så det går inte någon nöd på oss. Dessutom är städerna inget vidare i Filippinerna, man skulle kunna säga att huvudstaden Manila är lite vad Bangkok var för några år sedan – endast en väg ut till öarna.

Vår vistelse i Filippinerna var totalt 9 nätter, så ganska kort faktiskt. Av dem bodde vi merparten i den lilla avlägsna orten El Nido som ligger cirka 7 timmar från närmaste flygplats, som ligger i Puerto Princesa. Eller, de har en egen flygplats, men landningsbanan är för liten för jetflygplan. 2 nätter spenderade vi i Manila på vägen från Malaysia där vi mötte upp med en av Marias gamla studiekamrater från Kanada och en natt i Puerto Princesa på vägen hem. I Manila köpte vi nästan ingenting själva eftersom Marias vän bjöd oss på så mycket lunch att vi inte orkade äta middag. Vidare var El Nido extremt packat med turister, vilket gjorde att prisbild och utbud förvrängs något. Så att bedöma prisläget i Filippinerna baserat på den här resan är lite krångligt.

Flyg

Vi flög med Air Asia från Kota Kinabalu till Manila och hade sedan en tur-och-retur-biljett mellan Manila och Puerto Princesa på vägen vidare till Indonesien. Som vanligt med Air Asia går allting mycket fort och det gick att skriva ut boardingkort antingen i förväg eller i automat på flygplatsen. Roligt nog blev vi för tredje gången någonsin i våra liv ombedda att väga vårt handbagage på vägen från Puerto Princesa till Manila. Vad som var ännu roligare var att de strikt krävde att vi nådde 7-kilosgränsen för handbagage. I alla andra fall har vi fått plocka ut dator och vätskor och för att komma inom ramarna för vad de kan tillåta, men inte den här gången! Så vi blev tvungna att lämna ifrån oss en väska och betala för att checka in den. Flyget mellan Kota Kinabalu och Manila fick vi för 940kr och flygen mellan Manila och Puerto Princesa kostade 1 536kr, varav 134kr var avgiften för incheckat bagage. Så totalt flög vi för 2 476kr i Filippinerna.

Det är klart att det är irriterande att behöva lämna ifrån sig sitt bagage, särskilt eftersom jag generellt inte litar på att det kommer fram i tid och välbehållet. Men vi räknade lite på hur det ändå har gått att resa med endast handbagage. För det första har ingen av oss någonsin fått sitt handbagage vägt innan den här resan. För det andra har vi gjort totalt 30 st. flyg, varav de har vägt bagaget i 3 st. fall (även om de har försökt 4 gånger totalt). Av alla dessa flyg och kontroller har vi endast behövt checka in en väska en enda gång. Om incheckat bagage skulle kosta i snitt 100 kr, så har vi sparat in 2 900kr, vilket är ungefär vad väskorna själva kostade.

El Nido må vara något dyrt och svårt att ta sig till och ifrån, men att ha tillgång till en sådan här strand för kvällspromenaderna är oslagbart!

Boende

Tiden i Filippinerna var ganska simpel, eftersom vi egentligen bara hade ett resmål med transfers på vägen dit och tillbaka. Vi bodde 2 nätter i Manilla vid ankomst, 6 nätter i El Nido och till sist 1 natt i Puerto Princesa på vägen hem. Totalt kostade boendet oss 3 800kr för 9 nätter fördelat enligt:

  • 2 nätter genom AirBnB i Manila för 363 kr per natt, totalt 726kr
  • 6 nätter på hotell i El Nido för 482 kr per natt, totalt 2 899kr
  • 1 natt på guesthouse i Puerto Princesa för 186kr

I Manila bodde vi så nära flygplatsen som det var rimligt, eftersom vi anlände sent och reste vidare tidigt. Eftersom El Nido är ganska outvecklat var det faktiskt lite krångligt att hitta bra boende. Få ställen hade annonser uppe på de vanligaste bokningssidorna i god tid, så jag kontaktade ett ställe som fanns i Lonely Planets guidebok och reserverade ett rum. Priset blev ganska högt, men då ingick luftkonditionering (nåja, typ i alla fall), frukost och några dagar med varmt vatten i duschen. Till sist bodde vi en sista natt på ett litet avlägset guesthouse i Puerto Princesa vår sista natt i Filippinerna på vägen mellan El Nido och Manila.

Dagskassor

Vår dagskassa under resan i Sydostasien är 300 kr per dag. Våra dagskassor ska täcka in allting som inte är flyg eller boende.

Under våra 9 budgetdagar i Filippinerna spenderade vi totalt 2 848kr, vilket är 148kr över budget. Detta fördelades på mat om 1 843kr, transport om 443kr, nöje om 225kr och övrigt om 336kr. Maten var för det mesta restaurangmat i El Nido längs stranden eller huvudstråket. Till vår stora förvåning fanns det nästan inga (bra) filippinska restauranger centralt i El Nido, utan kanske på sin höjd ett par grillställen. Däremot har man anpassat sig till oss utlänningar genom att erbjuda pizza, hamburgare, thailändskt, kebab och till och med ukrainskt! Priserna är höga och portionerna är små, ofta fick vi köpa till en liten crepe eller så för att bli mätta. Att El Nido skulle vara så pass av en turisthåla var lite av en chock. Transporten var taxi och lokala så kallade cyclos, som är modifierade motorcyklar med en bur och sidovagn. Nöjet var kajakhyra två dagar och övrigt var som vanligt ett lokalt SIM-kort och hygienartiklar.

En glad Maria ute på äventyr utan att det kostar skjortan. Några av våra bästa dagar var då vi var ute och paddlade kajak runt på Palawan i Filippinerna. Det kostade inte mycket och gav oss upplevelser för livet.

Sammanfattning

Våra 9 nätter i Filippinerna kostade oss totalt 9 124kr fördelat på flyg om 2 476kr, boende om 3 800kr och dagskassor om 2 848kr. Filippinerna och El Nido går absolut att göra på en budget om kring 400 kr per natt för boende och 300 kr per dag för omkostnader. Då får man dock inget vidare med ordnade turer ut i skärgården, som kostar cirka 250 kr per person. Så mer rimligt vore nog att satsa på 400 kr per dag i omkostnader.

Jag är något besviken på det höga prisläget och den relativt låga kvalitetsnivån i El Nido. Skulle vi åkt igen hade jag tittat på någonting mindre exploaterat med bättre anslutning till Manila (eller andra länder man kan flyga in från). Då hade man nog kunnat få en liknande upplevelse men kunnat klara sig på 300 kr per natt för boende respektive i omkostnader.

Från vår balkong på Bali

Reseekonomi, Sydostasien

Ekonomisk Rapport – Malaysia

Av David

Ända sedan jag var student har jag fört daglig loggbok över alla mina intäkter och kostnader. Tiden då jag och Maria reser är inget undantag och vi tror det kan vara en bra idé att dela med oss vad det faktiskt kostar att resa, så fler kanske inser att det inte behöver vara alltför dyrt. Under vår resa till Sydostasien försöker vi hålla en ganska låg budget och sänker tempot i resandet.

Då har vi överlevt det mest utvecklade och kanske bekväma landet på vår resa runt i Sydostasien, Malaysia. Det har märkts extremt tydligt, särskilt jämfört med de outvecklade länderna Myanmar, Laos och Kambodja. I Kuala Lumpur finns det trottoarer och någon typ av tunnelbaneliknande system för att ta sig runt och befolkningen bemöter oss som likar och inte som vita pengapåsar eller helfrämmande. Men det märks även på levnadsvillkoren i landet, de har ett eget bilmärke vid namn Proton och kvalitén på maten de infödda äter är klart bra.

Att de har det så pass bra borde ju även betyda att det är svindyrt i Malaysia, men det tycker jag absolut inte att det är. Eller i alla fall inte utanför Kuala Lumpur. Kuala Lumpur var ganska dyrt, men det var på Borneo som vi kunde få ned kostnaderna rejält. Därtill bör tilläggas att de flesta menyer på gatustånd och i restauranger har någon beskrivning på engelska. Ett problem vi mötte i bland annat Taiwan (för extremt länge sen känns det som) var att vi inte kunde läsa menyerna på ställen med ett lågt antal turister. Här fanns det alltid engelska menyer, eller i alla fall något i latinsk skrift som vi kunde förstå.

Flyg

Vi flög in till Kuala Lumpur från Phnom Penh i Kambodja med vårt favoritbolag i de här trakterna Air Asia. Det var absolut inga konstigheter, generellt med Air Asia har vi det alltid bekvämt och saker går ganska fort. Priset för flyget på strax över timmen gick på 1 449kr, vilket var ett bra pris. Inom Malaysia flög vi sedan från Kuala Lumpur över till Borneo, till Kuching i delstaten Sarawak med superlågbudgetbolaget Lion Air. Det var först när vi satt vid gaten som jag googlade bolaget och läste om dem på Wikipedia. Förutom att vara det andra stora lågprisbolaget i regionen, tillsammans med Air Asia, så har de haft stora problem med trafiksäkerheten. Tydligen ertappades deras piloter ofta höga på amfetamin och grejer, men det ska nu ha klarats upp och sedan två år tillbaka är de välkomna in i IATA. EU ska ha tagit bort dem från sin svarta lista så sent som i fjol. Så det var ju tur. Vår biljett på ett flyg om under timmen kostade 392kr. Till sist flög vi inom Sarawak mellan Kuching och Miri med Air Asia eftersom bussen jag tänkte ta tydligen skulle ta ett halvt dygn när Maria tittade närmare på det… Den biljetten kostade 386kr för dryga timmen. Så totalt 2 227kr på flyg.

Transport

Utöver flygen blev vi även mer eller mindre tvungna att frångå vår princip att all lokaltransport ska gå på dagskassorna. När vi reste över till Brunei kom nämligen resorna att bli så pass dyra att det bara var att glömma att få in något annat på våra magra 300kr per dag. Från Miri tog vi en buss som tog sex timmar till Brunei för 274kr, och sedan när vi skulle från Brunei till Kota Kinabalu kostade det oss 587kr för en taxi och två speed boats. Men eftersom det faktiskt var mellan länder borde det ju exkluderas ur lokal transport. Men i alla fall totalt 861kr för marktransport mellan länder.

Jag ska aldrig klaga på komforten när jag flyger igen. Efter att ha tagit skakiga långfärdsbussar och guppiga båtar i Malaysia inser jag att flyg faktiskt är ett jäkligt bekvämt sätt att resa på.

Boende

Totalt hade vi 14 nätter i Malaysia och Brunei tillsammans. Först 6 nätter i Kuala Lumpur, varefter äventyret runt Borneo började med 2 nätter i Kuching, 1 natt i Miri, 2 nätter i Brunei och till sist 3 nätter i Kota Kinabalu. Totalt kom boendet att kosta oss 4 483 kr fördelat enligt:

  • 6 nätter i på AirBnB Kuala Lumpur för 334 kr per natt, totalt 2 004kr
  • 2 nätter på hotell i Kuching för 388 kr per natt, totalt 776kr
  • 1 natt på hotell i Miri för 386kr
  • 2 nätter på hotell i Brunei för 396 kr per natt, totalt 792kr
  • 3 nätter på hostell i Kota Kinabalu för 176 kr per natt, totalt 527kr

    Tänk vad lite lyx kan göra. Att gå från 200 kr per natt till 300 kr per natt gör verkligen skillnad i ens välbefinnande. Däremot behöver man nog inte gå högre upp i pris än så, bor man länge på ställen som kostar kring tusenlappen slösar man nog mest pengarna.

I Kuala Lumpur bodde vi i det moderna KLCC/Golden Triangle högst upp i ett hus som också hade ett Ramada hotell. Utsikten var helt klart den häftigaste vi haft, samtidigt som lägenheten var modernt inredd och fräsch. Jämfört med många andra boenden var det en dröm! I Kuching och Miri lyxade vi till det lite, eftersom vi fick ganska bra deals på nybyggda lyxhotell. Brunei däremot var nog det besvärligaste i hotellväg jag varit med om. Min första bokning gjorde jag på ett Guesthouse som erbjöd rimliga priser, men min noggranna fru synade sedan bokningen och fann att det låg 8 km från staden, vilket i sig inte är ett problem – men det saknades bussar och taxi kostade typ 200kr enkel väg till staden. Så vi bokade om till något som låg närmare staden, men kvalitén på stället var inget vidare. Till sist bodde vi på ett hostell ganska centralt i Kota Kinabalu våra sista nätter för att påminna oss om hur pass billigt man kan komma undan och inte låta oss sväva iväg i högmod efter alla fräscha lägenheter och lyxhotell.

Dagskassor

Vår dagskassa under resan i Sydostasien är 300 kr per dag. Våra dagskassor ska täcka in allting som inte är flyg eller boende.

Även om vi inte har köpt en pryl sedan vi gav oss iväg för sex månader sedan, så gillar vi fortfarande att kika på shoppingcentren. Av någon anledning är det väldigt poppis med enorma center i den här delen av världen, även om vissa av dem står i tomma som Dataran i Kuala Lumpur. Men ändå lyckades de marknadsföra sig med en instaworthy liten reklamram.

Prisnivån i Malaysia var förvånansvärt låg, särskilt på Borneo. Samtidigt som Brunei var skitdyrt. Eftersom landet ändå har kommit en bit i sin ekonomiska utveckling fanns det gott om mat och billiga transportmöjligheter som även infödda använder sig av, till skillnad från Kambodja där de flesta vettiga restaurangerna nästan uteslutande var för turister.

Totalt kom vi att spendera 4 024kr, dvs. 176 under budget! Vilket alltid är trevligt. Detta fördelades på mat om 2 920kr, transport om 542kr, nöje om 388kr och övrigt om 174kr. Maten var ibland någon finare restaurang, ibland i något shoppingcentrum och ganska ofta från standardresturanger. Transporten var tung på Uber i Malaysia, som fanns mer eller mindre överallt förutom i Brunei där det inte fanns någonting. Nöjet var något museibesök samt naturupplevelser som Maria har längtat efter, en dagsutflykt i ett regnskogsreservat utanför Kuching och en dagsutflykt till paradisöar utanför Kota Kinabalu. Övriga kostnader var ett lokalt SIM-kort och någon hygienartikel.

Sammanfattning

Vår vistelse i Malysia på 14 dagar kom att kosta oss totalt 11 595kr fördelat på flyg om 2 227kr, internationell transport om 861kr, boende om 4 483kr och dagskassor om 4 024kr. Jag tycker att vi fick ett bra värde för pengarna och utanför Kuala Lumpur var det inga problem att ha det bra och fortfarande kunna ta ikapp lite på budgeten.

Precis som i Kambodja kan man komma undan med en budget på 200 kr per natt för boende om man vill, även om jag tycker man kan kosta på sig 300 kr per natt i vissa fall tycker jag. 300 kr per dag i dagskassa räcker utan några som helst problem.

Från skrivbordet på vårt hotell i Puerto Princesa

Reseekonomi, Sydostasien

Ekonomisk Rapport – Kambodja

Av David

Ända sedan jag var student har jag fört daglig loggbok över alla mina intäkter och kostnader. Tiden då jag och Maria reser är inget undantag och vi tror det kan vara en bra idé att dela med oss vad det faktiskt kostar att resa, så fler kanske inser att det inte behöver vara alltför dyrt. Under vår resa till Sydostasien försöker vi hålla en ganska låg budget och sänker tempot i resandet.

Jag har en alldeles egen liten prisnivåmätare med mig på den här resan. Bläcket från passtämpeln hinner inte ens torka innan Maria har bedömt och kommenterat prisläget varje gång vi landar i ett nytt land. Det kanske är något i luften, jag vet inte. Precis så var det den här gången också när vi hade kommit igenom pass- och visumkontrollen på Phnom Penhs flygplats. ”Kambodja är ju inte alls billigt!” sade hon. Hur hon kan veta sådant så pass fort är och förblir ett mysterium för mig.

Kambodja är, precis som Myanmar, ett av världens fattigaste länder – på alla sätt och vis. De har relativt nyligen kommit ur en samhällsomvälvande kommunistisk satsning med folkmord som ett av verktygen, vilket avslutades med en vietnamesisk invasion för ungefär 30 år sedan. Efter lite efterforskning så kommer man till insikten att kommunistiska satsningar orsakade två av världens tre värsta folkmord. Förstaplatsen kommer nog nazisterna att hålla ett bra tag till, medan ryssarnas kommunism idag håller plats två och Kambodjas nummer tre på listan. Det här har som konsekvens att landet har haft en relativt kort tid på sig att utvecklas och ge sina invånare ett bättre liv. Vilket är en situation som i mångt och mycket liknar Myanmars, som istället var stängt från omvärlden av egna beslut.

För att ta kontroll över befolkningen använde det kommunistiska styret uttryck som detta. Vad de egentligen menade var att man inte skulle ifrågasätta utan lyda och arbeta hårt. Jag tycker det är intressant att liknande resonemang finns inom många av våra stora företag idag, där jag själv har erfarenhet av att ha ombetts att inte gräva i varför vi gjorde saker – utan endast fokusera på att utföra de uppgifter jag fick tilldelade.

Så man kunde ju tro att prisnivån skulle vara låg. Men precis som Maria anmärkte ligger priserna en bra bit över Vietnam och mycket mer på samma nivå som i Laos. Det betyder att en bra lunch eller middag kan kosta kring hundralappen medan en mindre bra kring femtio kronor och nedåt. Dessutom innebär landets utvecklingsgrad att de tjänster som vi nyttjar, dvs. boende, transport och mat, i stort endast finns till för utlänningar – vilket i sin tur driver upp priserna något. Ofta fanns det en lokal meny med lite lägre priser och en engelsk med något högre för oss.

Nu är det inte mitt uppdrag att skriv om och kommentera mat, men jag ville bara dela med mig av vad som är höjden av lyx för mig. Det är att få ut två sorters ångat ris i kokosskålar när man är ute och äter. I de här två har vi kopiösa mängder vitt respektive brunt ris.

Flyg

Vi flög in till Kambodja från Ho Chi Minh City med det lokala lågprisbolaget Vietjet. Min ursprungliga plan var, som vanligt, att ta en buss från Vung Tau till Ho Chi Minh City och där ta en taxi till en annan busstation och därifrån ta en långdistansbuss över gränsen till Kambodja in till Phnom Penh och till sist ta oss fram till dörren med en Tuk-Tuk den sista biten. Det hade inneburit cirka 12 timmars resande, vilket Maria inte tyckte var en särskilt bra idé – särskilt med tanke på att det alltid blir strul vid landgränser med visum och pass. Dessutom var flyget så himla billigt att det nästan kändes dumt att inte boka. Vi fick en biljett på 45-minuters flyget för 869kr. Då kom jag undan att de skulle väga våra väskor också, även om de verkade vilja göra det.

Boende

Totalt hade vi 12 nätter i Kambodja. Först 7 nätter i huvudstaden Phnom Penh och sedan 5 nätter i Siem Reap. Efter att ha räknat ut att det finns en risk att vi missar vårt flyg från Phnom Penh om vi åker direkt från Siem Reap bokade vi om och lade in en transfernatt i Phnom Penh igen. Totalt kom boendet att kosta oss 2 681kr, eller 223kr per natt. Nätterna fördelades enligt:

  • 7 nätter på AirBnB i Phnom Penh för 198 kr per natt, totalt 1 386kr
  • 4 nätter på hotell i Siem Reap för 244 kr per natt, totalt 976kr
  • 1 natt på hotell i Phnom Penh för 319kr

I Phnom Penh bodde vi något sydost om själva centrum. Jag kunde faktiskt varit nöjdare med läget nu i efterhand. Å ena sidan låg lägenheten i ett relativt tryggt område med mycket utlänningar, men samtidigt var det lite för långt ifrån de roligaste delarna av staden. Dessutom tror jag att vi hade kunnat korta ned vistelsen i Phnom Penh till kanske 5 nätter, det finns egentligen inte sådär jätte mycket att göra och är lite bökigt att ta sig runt. Transfernatten däremot hade vi på ett riktigt hotell i de lite finare delarna. Det är tredje gången vi reser med en natts paus på det sättet i Sydostasien och jag tycker det är ett riktigt bra sätt att lära känna en stad. Man tenderar ju att röra sig mest kring sitt boende.

Dagskassor

Vår dagskassa under resan i Sydostasien är 300 kr per dag. Våra dagskassor ska täcka in allting som inte är flyg eller boende.

Vi blev lite tagna på sängen av prisnivån i det ändå relativt fattiga Kambodja. Särskilt i Phnom Penh, där måltider kunde vara 50% dyrare än motsvarande mat i Siem Reap. Samtidigt fanns det ett bättre utbud än vad jag upplevde det som i Vietnam vad gäller mat. I både Phnom Penh och Siem Reap fanns det ett mycket gott utbud av riktigt bra restauranger, vilket vi tyckte det var sämre med i Vietnam.

Totalt kom vi att spendera 3 682kr, dvs. 82kr över budget. Detta fördelade sig över mat om 2 845kr, transport om 678kr, nöje om 85kr och övrigt om 73kr. Jag är extremt nöjd med maten vi fick äta. Vi åt nästan uteslutande på bra restauranger med autentisk mat, och några lite lyxigare och lite roligare alternativ. Däremot tycker jag att transportkostnaden var relativt hög. Då åkte vi bara Tuk-Tuk från flygplatsen, buss mellan Phnom Penh och Siem Reap och Uber till och från busstationen i Phnom Penh. Men bussen och Tuk-Tuken kostade bra mycket mer än vad motsvarande hade kostat i t.ex. Vietnam. Nöjet var inträde till ett museum och övrigt var lite myggspray för det fanns mycket mygg i Siem Reap.

Sammanfattning

Vår vistelse i Kambodja på 12 dagar kom att kosta oss totalt 7 232kr, fördelat på flyg om 869kr, boende om 2 682kr och dagskassor om 3 683kr. Vi fick ett bra värde för pengarna, även om det inte var i klass med Vietnam.

Med en budget om cirka 200 kr per natt för boende och 300 kr per dag för omkostnader kan man ha det riktigt bra i Kambodja. Håller man sig utanför Phnom Penh och är beredd att sänka sin levnadsstandard något ytterligare skulle man nog till och med kunna komma ned till strax över 100 kr per natt för boende respektive 200 kr per dag för omkostnader.

Från sjunde våningen på New York Hotel, Phnom Penh

 

 

 

Reseekonomi, Sydostasien

Ekonomiskt Rapport – Vietnam

Av David

Ända sedan jag var student har jag fört daglig loggbok över alla mina intäkter och kostnader. Tiden då jag och Maria reser är inget undantag och vi tror det kan vara en bra idé att dela med oss vad det faktiskt kostar att resa, så fler kanske inser att det inte behöver vara alltför dyrt. Under vår resa till Sydostasien försöker vi hålla en ganska låg budget och sänker tempot i resandet.

Om Laos var landet ingenstans, så skulle jag nog vilja beskriva Vietnam som landet mellanstans. På många sätt är Vietnam en tydlig blandning av sina grannländer i regionen, från kultur till ekonomi. Totalt kom vi att spendera sjutton nätter i Vietnam, varav sju i norra delarna och de resterande tio i syd. Det var ganska coolt att komma till Hanoi och genast känna att man nästan lika gärna hade kunnat vara i Kina. Kina för övrigt ligger cirka fyra timmars bilkörning norrut. Precis lika roligt var det att komma till Ho Chi Minh City (HCMC) och direkt förstå att man var i Sydostasien igen.

När man brukar tala om länderna utanför västvärlden tenderar man att kalla dem för fattiga och outvecklade. Jag tycker personligen att det är både inskränkt och begränsande att kalla länder som bygger skyskrapor vi bara kan drömma om i Sverige för fattiga. Delar av landet saknar ofta resurser men jag vill slå ett slag för en mer nyanserad och rättvis syn på världen.

Ekonomiskt är Vietnam en så kallad gränsmarknad. Gränsmarknader ligger en utvecklingsnivå över de minst utvecklade länderna, såsom Myanmar, Laos och Kambodja. Samtidigt ligger de en nivå under nyindustrialiserade länder, såsom Indonesien, Thailand, Malaysia och Filippinerna. För oss var det ganska tydligt att infrastruktur, boende och mat låg någonstans mitt emellan Myanmar och Thailand i kvalitet och utbud. Det kändes som att mat och boende nästan höll samma kvalitet som i Thailand för strax över kostnaden i Myanmar. Enligt Maria var Vietnam vårt mest prisvärda resmål hittills.

Flyg

Vi flög in till Hanoi från Vientiane med Lao Airlines, en biljett vi köpte genom Vietnam Airlines. Precis lika dyrt som att flyga in i Laos är det att flyga ut ur Laos. Vår enkelbiljett kostade 2 134kr, för ett flyg på strax över en timme. Lao Airlines är ett riktigt flygbolag och de serverade mat ombord, men jag kunde inte äta för min mage var fortfarande konstig från Vientiane. Inom Vietnam flög vi från Hanoi till Ho Chi Minh City med Jet Star Airlines för 634kr. Det var sjukt billigt. Min ursprungliga tanke var att vi skulle ta tåg eller buss ned, vilket kostar en del och dessutom tar det typ två dygn. Vilket Maria såklart tyckte var en dålig idé och istället bokade flyg. Så totalt lade vi 2 768kr på flyg i Vietnam.

Nu flög vi inte med dessa flygplanen, men bilden skulle nästan kunna vara från godtyckligt museum i Vietnam, som alla verkade handla om vietnamkriget på ett eller annat sätt.

Utöver flygen gjorde vi även en lite större utflykt till Cat Ba och Ha Long Bay för 700kr inklusive transport, vilket vi inte räknade av mot dagskassorna utan tog som en separat transportkostnad. Det var en liten busstur från Hanoi till Cat Ba i en aspackad buss med massa utlänningar, en liten båttur ut i havet och sedan motsvarande packade busstur tillbaka till Hanoi.

Boende

Det blev en del olika boenden i Vietnam. En anledning är att vi reste runt lite och därmed inte var tillräckligt länge på en plats för att det egentligen skulle löna sig att bo på AirBnB. När man hyr en lägenhet eller ett hus brukar det finnas en del man behöver fixa och lära känna, såsom var man köper mat och hur närområdet ser ut. Detta brukar vara mycket enklare på hotell. Dessutom ville vi testa på lite olika sätt att bo. Så vi delade upp vår vistelse enligt nedan:

  • 4 nätter på hostell i Hanoi för 130 kr per natt, totalt 521 kr
  • 2 nätter på hotell i Cat Ba för 98 kr per natt, totalt 195kr
  • 1 natt på hotell i Hanoi för 319kr
  • 7 nätter på AirBnB i HCMC för 192 kr per natt, totalt 1 347kr
  • 3 nätter på hotell i Vung Tau för 545 kr per natt, totalt 1 636kr

Det var lite olika klass på de olika boendena. I Hanoi första gången bodde vi ganska trångt. I Cat Ba utan värme, men med mycket komfortabla plastöverdrag över madrasserna och troligtvis den äckligaste frukosten jag någonsin hade kunnat mardrömt ihop. Sedan blev det mycket bättre med ett lite finare hotell för andra gången i Hanoi, en bra lägenhet i HCMC och till sist ett riktigt lyxigt litet boutique hotell i Vung Tau för att runda av vår vistelse. Totalt kom våra boenden att kosta oss 4 018kr, eller cirka 236 kr per natt.

Gatumiljön i Hanoi var väl inte den mest sympatiska om jag ska vara ärlig. Här sitter vi på ett litet utekaffé jag bara älskade, en kedja som kallas Cong, och dricker kaffe med kokosmjölk och kokosglass. Det är någonting jag inte ens skulle tro var gott, men mycket i Vietnam överraskade mig positivt i matväg.

Dagskassor

Vår dagskassa under resan i Sydostasien är 300 kr per dag. Våra dagskassor ska täcka in allting som inte är flyg eller boende.

Vietnam var billigt, mycket billigt. Även om vietnameserna verkligen försökte ge så god service och laga så god mat som de bara klarade av så märktes det ofta att de helt enkelt inte visste hur de skulle göra. Servicen generellt höll en hög standard tyckte jag, men mat kunde de faktiskt helt enkelt bara tillaga bättre. Sammanvägt tycker jag ändå att prisvärdet ofta var riktigt högt.

Det finns gott om mikro- och småbryggerier i Vietnam. Här sitter vi på ett sådant i Hanoi och får smaka av sex stycken av deras öler! Tyvärr var jag tvungen att dela med Maria. Eftersom vår budget kändes så pass stor i Vietnam behövde jag inte fuska och kalla detta för Nöje.

Totalt spenderade vi 5 311kr i Vietnam, vilket var 211kr över budget. Detta fördelades över mat om 4 985kr, transport om 172kr, nöje om 80kr och övrigt om 72kr. Övrigt var ett lokalt SIM-kort för data och lite mediciner, nöje var några museer, transport var buss från flygplatsen i Hanoi, taxi från flygplatsen i HCMC och buss till och från Vung Tau. Maten var faktiskt för det mesta finare mat, eftersom det var så himla billigt. Våra första två dagar i Hanoi var jag dessutom fortfarande lite konstig i magen efter Vientiane, så jag var helt ärligt inte särskilt sugen på att äta alltför konstig mat i början. Efter ett tag märkte vi att vi kunde ha råd med fin öl, fina drinkar och fin mat på vår annars ganska snäva dagskassa.

Sammanfattning

Vår vistelse i Vietnam om sjutton dagar kom att kosta oss totalt 12 163kr. Detta fördelas på flyg och transport om 2 824kr, boende om 4 018kr och dagskassor om 5 311kr. Vi fick ett extremt prisvärde för pengarna.

Man kan faktiskt komma riktigt rimligt undan med en budget på mellan 100 och 200 kr per natt för boende och kring 300 kr per dag i dagskassa i Vietnam. Jag tyckte att vi fick en bra avvägning mellan billigt och lite mer medelklass i hur vi bodde, reste runt och åt.

Från tionde våningen i ett riktigt hus i Phnom Penh

Reseekonomi, Sydostasien

Ekonomisk Rapport – Laos

Av David

Ända sedan jag var student har jag fört daglig loggbok över alla mina intäkter och kostnader. Tiden då jag och Maria reser är inget undantag och vi tror det kan vara en bra idé att dela med oss vad det faktiskt kostar att resa, så fler kanske inser att det inte behöver vara alltför dyrt. Under vår resa till Sydostasien försöker vi hålla en ganska låg budget och sänker tempot i resandet.

Det finns mycket man kan se och göra gratis i Vientiane. En exotisk sevärdighet är deras försök till en triumfbåge. Den byggdes med betong amerikanerna skänkte i syftet att bli en landningsbana på flygplatsen, vilket har lett till att triumfbågen har fått det fina smeknamnet ”Den vertikala landningsbanan”.

Någonting Maria direkt märkte när vi kom till Laos var att det inte var särskilt billigt. I alla fall inte jämfört med Myanmar. Nu kan man ju tycka att det inte riktigt är rättvist att sätta Myanmar som sin standard, men faktumet var faktiskt att Vientiane var bra mycket dyrare än Yangon och vi blev nog lite bortskämda den senaste veckan.

Flyg

Vi flög från Yangon till Bangkok där vi bytte till nästa flyg från Bangkok till Vientiane. Jag letade och letade och letade efter direktflyg, men det fanns inga. Som på så många andra rutter i Sydostasien flög vi med Air Asia, vilket närmast kan beskrivas som ett Asiens Norwegian. Överallt står det på skyltar och ropas ut i högtalare att man strikt endast får ha med sig ett kolli handbagage som får väga max 7 kilo, en siffra vi (troligtvis) missar med brutal råge. Som tur var vägde ingen vårt baggage. I stort är jag oftast nöjd med Air Asia, man får ingen mat eller någonting ombord, men servicen är ganska effektiv och har de nyare plan flyger man också riktigt bekvämt. Tyvärr så är inte flygrutten särskilt väletablerad, så priset var därefter, vi betalade 1 913kr för vår enkelbiljett.

Boende

Äntligen ett eget boende. Vientiane är inte stort och de få intressanta gatorna som finns är samlade mycket kompakt i centrum. Vi hittade en riktigt intressant liten studio på en av de lite roligare gatorna, som dessutom kom med en pub i bottenplan. De som tar hand om uthyrningslägenheterna driver puben, så det var riktigt trevligt att ta en öl där någon kväll. Det är faktiskt inte ovanligt att folk som hyr ut på AirBnB även driver just en pub eller restaurang, något vår värd på Okinawa också gjorde. Det är ett utmärkt sätt att träffa lite folk och lära känna sin värd bättre. Dessutom brukar de bjuda på något eller ge någon rabatt i baren. Vi fick varsin Tequilashot, eller mer varsitt Tequilaglas, vilket kändes rejält. För boendet fick vi betala 1 225kr för våra 6 nätter, dvs. 204kr/natt.

Mitt hår hade vuxit sig jobbigt långt så jag gick och klippte mig i Vientiane. Det var billigt och det kom med en liten lokal touch. Längst ned längs med nacken och sidorna snaggade frisören mig. Extremt ovant för mig, men något alla asiater har här tydligen. Jag tycker det ser fult ut och har irriterat mig på det i veckor.

Dagskassor

Vår dagskassa under resan i Sydostasien är 300 kr per dag. Våra dagskassor ska täcka in allting som inte är flyg eller boende.

Även om Laos var lite dyrare än Myanmar, där budgeten inte ens var en utmaning, så fick vi hjälp av att vara magsjuka. Eller hjälp och hjälp, man äter gärna mindre (eller inte alls) men är även lite kräsnare när man väl äter. På vår gata som vi bodde fanns det särskilt en liten restaurang som gjorde färska juicer och smoothies, vilket blev en räddning flera dagar. Under våra 6 dagar kom vi att spendera totalt 1 765kr, dvs. 35kr under budget! Detta fördelas på 1 396kr på mat, 134kr på transport, 160kr på nöje och 75kr på övrigt. Övrigt var ett SIM-kort för datatrafik och en klippning för mig, nöjet var en biokväll i ett nybyggt komplex, transporten var endast till och från flygplatsen. Maten blev vad det blev, men generellt lite finare än vad vi kanske åt i Myanmar, det blev lite Street Food, en del restauranger, någon gång i en Food Court och i övrigt de fruktsmoothies vi kunde få i oss när vi var lite dåliga. I övrigt är Vientiane en stad med en hel del upplevelser man kan få gratis, som till exempel att promenera längs med Mekongstranden eller besöka museet som beskriver konsekvenserna av USA:s bombningar under Vietnamkriget.

Vientiane ligger på norra sidan av Mekongfloden, längs med vilken de har en trevlig och lång strand man kan promenera längs. På andra sidan floden ligger Thailand!

Sammanfattning

Vår vecka i Vientiane kostade oss totalt 4 903kr, fördelat på flyg om 1 913kr, boende om 1 225kr och dagskassor om 1 765kr. Då fick vi ett så pass bekvämt flyg som det går mellan Yangon och Vientiane, bodde i en stor studio mitt i stan och kunde äta precis vad vi ville när vi ville. Så precis som i Yangon räcker en dagskassa på 300 kr per dag gott och väl, även om man inte kan lyxa till det riktigt lika mycket som i Yangon för dem pengarna.

Efter en lång sovmorgon i vår lilla lägenhet i Ho Chi Minh

Reseekonomi, Sydostasien

Ekonomisk Rapport – Myanmar

Av David

Ända sedan jag var student har jag fört daglig loggbok över alla mina intäkter och kostnader. Tiden då jag och Maria reser är inget undantag och vi tror det kan vara en bra idé att dela med oss vad det faktiskt kostar att resa, så fler kanske inser att det inte behöver vara alltför dyrt. Under vår resa till Sydostasien försöker vi hålla en ganska låg budget och sänker tempot i resandet.

Om Thailand var billigt, så kan jag inte med ord beskriva hur pass billigt jag förväntade mig att Myanmar skulle vara. Landet är, som vi tidigare har skrivit om, ett utvecklingsland på riktigt. Därtill har flertalet vänner och bekanta försäkrat oss om att vi kan leva som konungar på spottstyver. Så förväntningarna var högt (lågt?) satta. Vår vistelse i Myanmar var bara sju nätter, vilket är något i det kortare laget – men vi är i alla fall ute och reser igen efter en månads lugnt liv i Thailand.

Flyg

I resekostnaden från Thailand till Myanmar räknar vi hela sträckningen från vår lilla landsort på södra sidan av Koh Samui ända fram till hotellet i Yangon, en resa som tog ett och ett halvt dygn. På grund av min mycket dåliga planering visade det sig att flygen från Koh Samui till Bangkok för oss båda kostade 3 000kr, eftersom det såklart var högsäsong. Så jag tänkte att man kunde ta en buss, båt och sedan tåg, eller nått, för typ en femma på avresedagen, men det visade sig ta 16 timmar och behövde förbokas. Vilket Maria inte tyckte var en så pass bra idé. Så hon hittade en annan lösning där vi blev upphämtade vid byns Seven-Eleven i en mini-buss för att bli avlämnade vid en hamn där en båt tog oss till fastlandet där vi steg ombord en buss som tog oss till flygplatsen varifrån vi flög till Bangkok för att ta en buss till stan och sova en natt innan vi tog vårt flyg på eftermiddagen till Yangon. Men det blev billigt i alla fall. 363kr för resan till flygplatsen, 408kr för flyget och 119kr för hotellnatten, så 890kr för att ta oss till Bangkok, och sedan 613kr för flyget till Yangon. Så totalt 1 503kr dörr-till-dörr.

Utmärkt landmärke att bli upphämtad på i Thong Krut.

Boende

Vi tyckte det var lite krångligt att hitta ett bra boende i Yangon faktiskt. Även om vi började med att titta efter boende på AirBnB kom vi att bo på hotell till sist. Detta eftersom det i princip inte finns några bra privatbostäder i centrala Yangon ute på AirBnB, utan det som finns för det mesta är hostell eller liknande ändå.  Utbudet av helt nybyggda lyxhotell var stort, och de verkade hålla en riktigt hög kvalitet – men som alla våra trogna läsare vet är inte lyxhotell riktigt i linje med vår fakirbudget. Samtidigt fick vi inte något vidare gott intryck av de billigare boendena, recensioner online vittnade om att rum inte såg ut som på bilderna, saknade ibland ventilation och lite annat småbesvärligt. Så vi valde till sist ett något respektabelt nybyggt medelhotell som kallas The Hotel Mawtin, för 2 493kr fick vi våra 7 nätter, dvs. 356 kr per natt. Det var, för oss i alla fall, ett riktigt bra hotell med trevlig personal och ett lite större rum än vad vi är vana vid att bo i på våra resor.

Dagskassor

Vår dagskassa under långresan med tyngdpunkt i Sydostasien är 300 kr per dag. Våra dagskassor ska täcka in allting som inte är flyg eller boende.

Med tanke på att en Street Food lunch kostar 20kr för oss båda och taxi till flygplatsen är billigare än en kanelbulle på rabatt på Odengatan så var dagskassorna väldigt beskedliga. Som tur var bodde vi mycket centralt och kunde nästan gå överallt, vilket var skönt efter att ha varit bunden till vår motorcykel i en månad på Koh Samui. Totalt kom vi att spendera 2 122kr under våra 7 dagar i Yangon, fördelat på mat om 1 478kr, transport om 241kr, nöje om 185kr och övriga kostnader om 218kr. Övriga kostnader var en kemtvätt vi gjorde i brist på att hitta en vanlig tvättstuga nära vårt hotell, samtidigt som vissa plagg faktiskt hade fått en lukt jag inte kunde bli av med… Nöje var några muséer vi besökte, vissa mer intressanta än andra. Det resterande som vi lade på mat fördelades ganska jämt över bättre och sämre mat. I Yangon är nämligen maten som tillagas och äts på gatan fortfarande ett vanligt och ganska vettigt alternativ. Samtidigt har de börjat få shoppingcenter med Food Courts och har faktiskt en del riktigt bra restauranger. Så vi blandade en hel del och kom upp i en ändå relativt hög matkostnad till sist.

Såhär glamoröst kan det se ut i ett traditionellt Myanmarskt tehus där man kan slörpla nudlar för 15kr.

Sammanfattning

Vår vecka i Yangon kostade oss totalt 6 118kr, fördelat på resan om 1 503kr, boende om 2 493kr och dagskassor om 2 122kr. Jag tycker faktiskt man kan ta och bo lite bättre i de här länderna eftersom prisvärdet är så enormt bra, nästan så jag skulle rekommendera att man checkar in på något som Pan Pacific, om det annars ligger oförhandlingsbart långt utanför resebudgeten. En natt där går på cirka tusenlappen.

En dagskassa på 300 kr per dag räcker gott och väl. Då kan man äta vad man vill och göra lite saker varje dag.

Från ett dämpat Hanoi ty Vietnam förlorade finalen i asiatiska fotbollskuppen

Reseekonomi, Sydostasien

Ekonomisk Rapport – Thailand

Av David

Ända sedan jag var student har jag fört daglig loggbok över alla mina intäkter och kostnader. Tiden då jag och Maria reser är inget undantag och vi tror det kan vara en bra idé att dela med oss vad det faktiskt kostar att resa, så fler kanske inser att det inte behöver vara alltför dyrt. Under vår resa till Sydostasien försöker vi hålla en ganska låg budget och sänker tempot i resandet. I Thailand bor vi lite större och är beredda att äta mer hemma för att spara pengar. 

Äntligen billigt! Som vi har väntat på att kunna lyxa till det för en spottstyver, eller rent utav kunna komma ifatt lite i vår budget. Thailand är första landet vi besöker som är ett utvecklingsland, eller rättare sagt, ett nyindustrialiserat land. Det är inte för intet som européer och amerikaner har kommit till Thailand i decennier för att få mer för sina pengar än i Medelhavet eller på Hawaii. Jag minns särskilt för ungefär femton år sedan när jag gick i grundskolan hur mina klasskompisar och deras familjer flög ned en månad varje vinter med tomma resväskor, för att fylla dem på plats och ha kläder att slita under det kommande året. Nu har ekonomin utvecklats och priserna gått upp, men man kan fortfarande komma billigt undan i Thailand.

För oss var det välbehövt att komma hit. Efter att ha gått lite back i Japan trots att vi snålade som Joakim von Anka, såg vi fram emot att äntligen kunna äta oss mätta igen. Vår vistelse var dessutom lång. Vi spenderade en vecka i Bangkok och en månad på södra kusten av Koh Samui, där vi tillbringade jul och nyår med min syster och min pappa som flög ned för att fira med oss.

Någonting jag skarpt gillade med Koh Samui var att man kunde äta middag för 25kr på stranden i solnedgången. För vilka kostnader har restaurangen annat än mat, personal och kanske lite fasta avskrivningar? Eftersom ingen betalar några skatter eller hyra kan priserna hållas nere.

Flyg

Vi flög in till Bangkok från Okinawa med China Airlines med ett byte i Taipei. China Airlines är en del i flygalliansen Sky Team, vilket inte är den vi samlar bonuspoäng på. Så det sög ju. Av alla våra flyg är nästan inga alls med min favoritallians Star Alliance, av kostnadsskäl faktiskt. Så nästan inga poäng även om vi sparar lite pengar. Flyget kostade 5 210kr för oss båda, vilket är mycket pengar, men det fanns nästan inga alternativ från lilla Okinawa till Bangkok under lågsäsong. Senare på året, under vår och sommar, finns det direktlinjer med budgetbolag direkt mellan Naha och Bangkok. Lokalt flög vi från Bangkok till Koh Samui för 2 127kr, vilket var dyrt för Bangkok Airways har monopol på rutten och här minsann var det högsäsong istället inför jul och nyår.

Boende

I Thailand fick vi några riktiga dunderdeals på boende. Veckan i Bangkok tillbringade vi i ett nybyggt lägenhetskomplex i Sukhumvit för 1 868kr, dvs. 267 kr per natt. Då hade vi en egen lägenhet med separat vardagsrum, sovrum och kök. Det var större än min studentetta jag hade i Stockholm för tio år sedan. Dessutom fanns det pool, gym och viss dagligvaruhandel i komplexet. Under vår månad på Koh Samui hyrde vi en liten stuga utanför den lilla byn Thong Krut för 5 156kr, dvs. 166 kr per natt. Det var ett rum om kanske 40 kvadrat med allt man kunde tänka sig behöva. Huset ägdes och hyrdes ut av en engelsk tant som har bott på ön i 18 år och hyr ut för att tjäna lite extra pengar. Vi hade el utan avbrott under nästan hela vistelsen och vatten pumpades upp ur en lokal källa i marken. Efter en vecka ungefär hade vi kommit i en rutin och hittat till en bra marknad och en bra strand.

Dagskassor

Vår dagskassa under långresan med tyngdpunkt i Sydostasien är 300 kr per dag. Våra dagskassor ska täcka in allting som inte är flyg eller boende.

Till skillnad från i Japan är det faktiskt rimligt med 300 kr per dag i Thailand, även om Bangkok faktiskt inte är billigt. Under våra sju dagar i Bangkok kom vi att lägga 2 852kr på mat, transport och övriga kostnader. Eftersom detta är Thailand utgjorde maten såklart den största delen om 1 840kr, medan transport landade på 260kr och övriga kostnader var 752kr. De övriga kostnaderna var lite mobiltelefonladdning och en klippning för mig. Det går att äta billigt i Bangkok om man är beredd att gå ned i standard en del. Men vi ville ta tillfället i akt och testade flera av de bättre restaurangerna i Sukhumvit, såsom Bolan, The Local och Soul Food för att verkligen få känna på thailändsk mat. Även om det finns en hel del Street Food i Bangkok hittade jag inget jag tyckte verkade särskilt bra annat än några ställen i Chinatown, så vi åt antingen ute på restaurang eller hemma. Därtill hade vi fått två matlagningskurser i bröllopspresent, samt hade sparat separat till en middag på Michellintippade Sühring som kostade multum.

Efter att ha varit mest i stora städer på vår resa och bott ganska korta perioder på samma plats var det skönt att ta en paus under en månad på den thailändska landsbygden och få lite vanor igen. Det innebar också att vi kunde handla och laga vår egen mat och leva ett lite enklare liv ett tag. Under våra 32 dagar på Koh Samui kom vi att spendera 7 909kr totalt, fördelat på mat om 5 592kr, transport om 1 527kr, nöjen om 26kr och till sist övriga kostnader om 764kr. Maten inkluderar några finare utemiddagar under jul och nyår tillsammans med familjen som var på besök, men i stort åt vi det mesta hemma. En nyöppnad butik hade kycklingfilé vi brukade köpa medan frukt och grönt fanns på marknad. Transport utgjordes av vår lilla motorcykel och bensin till den. Nöjet var inträde till ett litet vattenfall man kunde besöka och övriga kostnaderna inkluderar bland annat en månads el om cirka 250kr.

Vyn från ett av de två vattenfallen vi besökte på Koh Samui. Även om inträdet var billigt skedde klättrandet med livet som insats!
Vår kompanjon på Koh Samui. Eftersom vi bodde några kilometer från egentligen precis allting var han helt oumbärlig. Gick riktigt långt på en tank också.

Sammanfattning

De fem veckorna vi var i Thailand kom att kosta oss totalt 21 793kr, fördelat på flyg om 7 337kr, boende om 7 024kr och dagskassor om 10 761kr. Då levde vi faktiskt riktigt bra i Bangkok och relativt enkelt på Koh Samui. Äntligen kunde vi komma ikapp lite, vi klarade oss faktiskt 939kr under dagskassebudget i Thailand!

Jag skulle inte rekommendera en dagskassa om 300 kr per dag i Bangkok, utan där är mer 400 kr rimligt, medan man kan klara sig på runt 200 kr per dag utan problem på Koh Samuis lite mer outvecklade delar.

Från skrivbordet på vårt hotell i Yangon med utsikt över staden