Östasien, Reseekonomi

Ekonomisk Rapport – Japan

Av David

Ända sedan jag var student har jag fört daglig loggbok över alla mina intäkter och kostnader. Tiden då jag och Maria reser är inget undantag och vi tror det kan vara en bra idé att dela med oss vad det faktiskt kostar att resa, så fler kanske inser att det inte behöver vara alltför dyrt. Under vår resa till Japan försöker vi hålla en ganska låg budget och sänker tempot i resandet, därmed bor vi för det mesta lite större med matlagningsmöjligheter längre ut från städerna.

Japan är, som många av säkert vet, generellt ansett som ett dyrt land. Mycket av den uppfattningen kommer av tiden då ekonomin växte så det knakade och Yenen stod högt. En typisk skröna handlar om en amerikansk affärsman som gick ut på krogen en kväll i Roppongi och tog två öl, vilka kom med en nota om 100 dollar. Sedan en japansk finansbubbla sprack på nittiotalet har däremot ekonomin varit på dekis och valutan fallit, vilket gör landet till ett förvånansvärt billigt resmål. Däremot är jag inte så säker på att det är ett 300-kr-per-dag-billigt resmål… Men vi tänkte att i värsta fall får vi ta ikapp en del i Thailand.

Kanonmiddag i Nagasaki, där vi till och med hade soffa och soffbord! Varsin portion snabbnudlar, en öl vi delar på och lite sashimi för strax under 100kr. Jag tar alltid lite mer öl än Maria. Trevor Noah är gratis.

Flyg

Flyget till Japan fick vi till ett riktigt dunderpris, trots att vi endast ville ha en enkelbiljett från Stockholm. Som tur är säljer Qatar Airways interkontinentala enkelbiljetter och eftersom vi bokade långt i förväg fick vi en biljett för oss två för 7 002kr. Inom Japan flög vi från Nagasaki till Naha på Okinawa för 2 544kr med ANA. Både Qatar Airways och ANA är så kallade femstjärniga flygbolag bedömt av flygorganisationen Skytrax. Enligt Skytrax är Qatar Airways världens bästa flygbolag, medan ANA är tredje bäst, med Singapore Airlines däremellan.  Båda flygen var mycket bekväma och vi märkte tydlig skillnad mot budgetbolag. Därtill slås jag ofta av häpnad över hur billigt Qatar verkar kunna flyga folk över jordklotet, de dyker ofta upp som det billigaste alternativet när jag söker efter flyg på webben.

Boende

Vad gäller boende beslutade vi att försöka bo en hel del genom AirBnB det kommande året. Detta för att ha bättre matlagningsmöjligheter, men också för att ha mer plats och utrymme än vad man brukar få på hotellrum och hostell. Därtill reser vi lite långsammare under vårt sabbatsår och kan tänka oss att bo lite längre utanför städerna för att komma ned i kostnad. I Japan spenderade vi 19 nätter sammanlagt till en kostnad om 8 373kr, vilket är cirka 440kr/natt. Då bodde vi generellt antingen ganska långt bort från städerna eller mycket litet eller på något annat sätt obekvämt (t.ex. stört av trafik). Jag bokande de flesta boendena tidigt. Däremot gjorde jag en felbokning som kostade oss cirka 1000kr, eftersom vi fick boka av och sedan boka något annat. Detta innebär att vi hade kunnat få ned vår kostnad till cirka 7 373kr totalt, eller 393kr/natt. När vi kom till Japan i fjol lyckades vi få små hotellrum för cirka 500kr/natt, vilket anses vara billigt. Så att röra sig i 400-kr-per-natt-trakten är att anse som rätt hyfsat.

Dagskassor

Andra delen av vår resa är huvudsakligen förlagd till Sydostasiens alla länder Thailand, Burma, Laos, Vietnam, Kambodja, Malaysia, Brunei, Filipinerna, Indonesien och Östtimor, men med några veckor vardera i Japan, Australien och Nya Zeeland. Eftersom jag är väldigt noggrann och hänsynstagande till kostnadsnivåer mellan länder satte jag såklart en och samma dagskassa för hela vistelsen. Jag vet faktiskt inte hur jag tänkte där, men av någon anledning godkände Maria kalkylen och ambitionen att leva på 300kr/dag. En sak är säker med min maka – hon godkänner alltid en lägre budget.

Efter att ha insett vansinnet i att ligga så lågt som under 300kr/dag i Japan, och fortfarande göra någonting överhuvudtaget om dagarna annat än att äta snabbnudlar och titta på Youtube hemma på vårt rum om 10 kvadratmeter, så bestämde vi oss för att utöka budgeten till 400kr/dag i Japan. Efter våra 19 dagar landade vi till sist på 7 668kr totalt, eller cirka 404kr/dag. Med en budget på kring 400kr/dag kunde vi besöka de museer vi ville besöka, åka kollektivt ibland, äta en ruskigt billig utelunch och sedan äta snabbnudlar till middag.

Ölprovning med Pingu, någonting jag brukar bokföra som nöje.

Dagskassorna kom att fördelas på mat om 4 758kr, transport om 993kr, nöje om 1 435kr och övrigt om 482kr. Nöjet var en stand-up show vi gick på genom AirBnB och en hel del ölprovning (de har fantastisk öl i Japan). Övriga kostnader var några rakblad och att vi fick boka ett lite dyrare boende i Nagasaki efter att jag bokade fel en gång.

Diverse

Utöver flyg, boende och dagskassor köpte vi även japanska interrailkort, eller Japan Rail Pass som de heter. De möjliggör ett antal dagars fritt åkande på tågen som körs av den japanska motsvarigheten till SJ, kan man säga. För oss två under 14 dagar kostade det 7 160kr. Till sist hade vi sparat undan pengar till att äta Kobebiff i Kobe separat, vilket är så dyrt att det aldrig var på tal att försöka få in det i dagskassorna. Hittar man ett bra luncherbjudande kan man få en lunch för två för kring tusenlappen, vilket vi gjorde.

Sammanfattning

Vår japanvistelse den här gången kom att kosta oss totalt 31 747kr för en vistelse på nästan 3 veckor. Detta fördelades på flyg om 9 546kr, boende om 7 373kr i 19 nätter, i dagskassor om 7 668kr och till sist på Japan Rail Pass om 7 160kr. Att bo för 400 kr/natt och leva för 400kr/dag är möjligt, men åker man för att uppleva landet skulle jag nog faktiskt rekommendera minst 500kr/natt för boende och 500 kr/dag i dagskassa.

Vi köpte våra vigselringar i Tokyo sommaren 2016. De betyder mycket för oss eftersom vi köpte dem på vår resa långt bort tillsammans, men bara därför behöver de inte kosta mycket. Många par lägger kanske uppemot 25 000kr per ring, men eftersom vi är så snåla lade vi bara 1 600kr på båda.

Från vår lilla uteplats på den Thailändska landsbygden på Koh Samui

Maten, Östasien

All världens mat (Japan)

Av Maria

Under våra resor brukar David fråga ”Vad ser du mest fram emot på nästa plats?” eller ”Vad var bäst med Japan?”. Mitt svar brukar oftast vara ”Maaaaten!”. Han blir lite trött på mig ibland över hur mycket jag tjatar om god mat. Jag älskar att äta god mat och att testa ny god mat. Det är lika spännande varje gång vi sitter på en ny restaurang i ett nytt land och väntar på att få en ny maträtt.

Det här matinlägget har jag längtat efter länge. Anledningen till det är att Japan troligtvis är världens bästa plats för mat, i alla fall min absoluta favorit hittills. Maträtterna är, precis som landet självt, speciella och unika. Rätter som ramen, udon, sushi, okonomiyaki och kobebiff har alla sitt ursprung i Japan. Dessutom är tillgången stor, överallt i städerna finns det restauranger, street food och vackra dessertbutiker.

Det var även här vi föll för ramen som favoriträtt till vardags, en nudelsoppa vi inte ens visste fanns innan vi kom hit sommaren 2016. Ramen är en nudelsoppa gjord på en bas av soja, miso, tonkotsu eller salt och serveras tillsammans med någon liten köttbit och en del tillbehör. Tonkotsu görs på fläskben som fått koka under lång tid. Tillbehören kan variera stort mellan restauranger, men består i princip alltid av purjolök och lite sjögräs. Köttet är generellt två skivor fläsk. Ibland används köttfärs istället för fläskskivor, t.ex. i en variant gjord med tomat. De lite lyxigare och dyrare ramen kommer dessutom med en eller två ägghalvor.

De allra flesta prefekturerna i Japan har sin egen tolkning på ramen. Sapporo till exempel är kända för en misobaserad soppa, medan Tokyo är mer kända för sojabaserade ramen. Efter att ha testat varje möjlig variant, kom jag fram till att min favorit är tonkotsu eftersom den ger en fylligare och nötigare smak än de flesta andra. Men jag gillade även tomatramen, eftersom tomaten och köttfärsen passar så fint tillsammans. Nackdelen är väl bara att den ofta är extremt stark. Övriga ramen är generellt väldigt snälla och inte alls för heta. I Osaka hade vi även turen att få testa ramen med kobebiff. Det var väldigt gott med den lite sötare köttsmaken från kobebiffen i en annars vanlig tonkotsu-ramen.

Misobaserad ramen från Sapporo. Den ena var väldigt stark medan den andra var mild. Ramen köps ofta i en automat som syns på bilden.

I sin enklaste form är ramen torkade snabbnudlar i en frigolitförpackning som kan köpas i livsmedelsbutiker. Till dessa får man begränsat med torkade tillbehör, vilka tillagas genom att man tillsätter kokande vatten. Det kan inte jämföras med ramen på restaurang, men det var en viktig komponent i japanernas överlevnad efter andra världskriget då tillgång till mat var begränsad. De torkade snabbnudlarna är även väldigt bra för resenärer med tight budget. Jag och David fick designa våra egna snabbnudlar och välja tillbehör på Momofuku Ando Instant Ramen Museum i Osaka. Bland de sorters torkade snabbnudlar som vi testat gillade vi varumärket ”Cup Noodles” bäst då smaken på soppan är mindre pulvrig än andra märken.

Vanliga snabbnudlar från Nissin (Cup Noodels) med lite coola egendesignade förpackningar. Det här var vår favorit av de snabbnudlar som vi testat.

En annan nudelsoppa som är populär i Japan är udon, vilket ofta äts tillsammans med tempura. Udon är en tjock nudelsort som ser ut som avlånga rektanglar i formen. De serveras i en enklare buljong tillsammans med lite purjolök. När man hör japanerna äta udon sörplas det extremt mycket, för oss västerlänningar är det riktigt dåligt bordsskick, men japanerna sörplar för att fort få i sig hela soppan. Vid sidan om soppan brukar man äta tempura av fiskkaka, torsk, kräfta, ägg m.m. För den som inte vet vad tempura är, så är det friterad frityrsmet. Udon kan serveras kall eller varm, men jag föredrar varm. Det är generellt väldigt billig mat, men också väldigt gott.

Klassisk udon i enkel buljong med tempura vid sidan om. Här är det torsk och ägg med tempura.

Både ramen och udon sägs vara rätter importerade från Kina eller Korea, men en rätt som faktiskt kom till i Japan är sushi. Vi testade sushi från matbutik, sushi på band och sushi på restaurang. Det roligaste är ju såklart sushi på band för att det är lite annorlunda. Man sitter på små pallar runt ett rullande band och plockar sin sushi själv. Det är generellt ingen skillnad på denna sushi utan det är mer serveringen som skiljer sig. Sushi i matbutik har hållit förvånansvärt hög standard jämfört med det man får i matbutiker i Sverige.

Urval av god sushi inköpt i matbutik. Den nedre bilden visar en variant på sushi som är perfekt på resande fot. De omsluts av sjögräs och inuti är det massor med ris och någon fisk som fyllning.

Okonomiyaki skapades liksom sushi i Japan. Det är en slags tjockpannkaka med grönsaker och kött. Det finns två varianter, Hiroshima-baserad och Kansai-baserad. På vår förra resa till Japan testade vi den Hiroshima-baserade och nu under denna resa testade vi den Kansai-baserade. Den största skillnaden är att den från Hiroshima innehåller nudlar och grönsakerna läggs på sist när pannkakan är klar, medan den från Kansai kommer utan nudlar och allt blandas ihop till en smet och steks tillsammans. Båda varianter är supergoda och relativt enkla att göra.

Här blandar vi vår egen okonomiyaki och steker den själva. Fantastiskt gott för att vara så enkel mat. Bredvid oss hade vi ett japanskt par som hjälpte till att hålla koll på vår tillagning. Vi fick även smaka på deras mat.

Men min absoluta favoritmaträtt alla kategorier är kobebiff, självklart på restaurang i Kobe. Nu kan man ju inte äta det varje dag på grund av priset och tillgängligheten (vi bor inte i Kobe) så därför är ramen vår favorit till vardags. Vi testade kobebiff första gången på vår förra Japanresa och efter den gången kände vi att vi aldrig skulle kunna äta vanligt kött igen. Det var 1,5 år sedan och såklart har vi ätit kött sedan dess ändå. Kobebiff är något alldeles särskilt och den här gången försökte jag verkligen sätta fingret på vad det är som gör det så fantastiskt. Min första reaktion den här gången var att det smakar typ inte ens som kött. Det är så mycket mörare, så mycket mer smak i varje tugga och har mycket mer naturligt fett i sig än vanligt kött.

Biffen steks direkt på en platta utan smör eller olja eftersom köttet har så mycket eget fett. Bäst är att äta det medium-rare, eftersom att det är då köttet ger längst och mest komplexa smaker. Vi fick totalt 150 gram kött var som vi blev serverade i tre omgångar. Först de bästa bitarna, sedan de näst bästa bitarna och sist de ”sämsta” bitarna som blandades ihop med böngroddar. Vi fick kombinera de bästa och näst bästa köttbitarna med olika tillbehör, såsom rostad vitlök och senap, salt, eller peppar och soja. Tugga efter tugga är full av mer smak och sötma och tillbehören lyfter köttet till fantastiska höjder.

Världens godaste kött! Kocken jobbar för fullt till vänster medan de tre bästa bitarna med tillbehör syns till höger i bilden.

När jag berättar för vänner och bekanta om kobebiff får jag ofta höra att ”Jag har också ätit Wagyu, det är inte sååå speciellt. Det är ju bara kött liksom”. Jag själv har aldrig ätit Wagyu, men jag är ganska säker på att det inte riktigt går att jämfört med kobebiff. Wagyu är definitionsmässigt inte heller samma sak som kobebiff eftersom kobebiff måste komma från regionen Tajima och föds upp enligt ett strikt regelverk, medan Wagyu kan vara lite vad som helst. Det kan komma från Japan, USA, Kanada eller Australien och uppfödningen följer inget särskilt regelverk. Det är som att jämföra champagne med mousserande vin. Jag vill därför hävda att kobebiff är något helt unikt och inte samma sak som något annat kött.

Gällande desserter, kaffe och caféer så har vi testat lite mindre av detta än på tidigare platser. Det beror främst på att vi försökt hålla nere konsumtionen av dessa saker. Något som jag dock inte kan motstå är daifuku. Daifuku är en rund bakelse gjord på rismjöl, socker och vatten med en god fyllning. Degen är lite mjuk i konsistensen men tillräckligt hård för att hålla inne den mjukare fyllningen. Jag och David har alltid trott att det hetat mochi, men det är egentligen bara degen som sluter fyllningen som heter mochi. Det är i alla fall fantastiskt gott och vi har provat lite olika sorter. Mina favoriter är de med söta fyllningar såsom hallon, jordgubbe eller choklad.

Det här är de bästa daifuku som vi ätit. De kommer från en aslyxig butik i Osaka och kostade multum jämfört med andra daifuku.

Från vår 30 kvm stora lägenhet i Bangkok

Östasien, Reflektioner

Tankar om Japan

Av David

Vi gör den här resan för att få perspektiv på saker samtidigt som vi lär oss nytt. För min del betyder det att ta tillfället i akt att tänka till lite kring länderna vi besöker, livet på vift och livet i stort.

Jag kom i kontakt med japansk kultur tidigt i livet. Det började med ett begagnat Sega Mega Drive min mamma köpte till mig och min bror när jag var i femårsåldern. Mitt första tv-spel var det första Sonic-spelet någonsin, och jag har kvar kassetten än i dag. I mellanstadiet tvingade mina föräldrar mig att träna judo, men jag bytte till karate och fortsatte tills jag flyttade upp till Stockholm för att studera. Relationen fördjupades under studietiden då jag åt sushi i början av månaden, vilket i sin tur tvingade mig till att äta snabbnudlar i slutet.

Det var även under studietiden jag började komma i kontakt med Japaner. Först och främst under mina studieutbyten till Storbritannien och Tyskland, men även genom mina vänner som åkte iväg på sina utbyten till Japan. I mitt arbete sedan 2013 har jag träffat flertalet Japaner och arbetat nära dem. Men det skulle dröja till sommaren 2016 innan jag och Maria äntligen fick ihop nog med poäng för att åka på vår första långresa – till Tokyo. Det var vår första resa till ett land där vi inte hade någon aning om hur saker fungerade.

Allting är mindre i Japan. Även om befolkningstätheten är lika hög som i Storbritannien på pappret, så är endast 30% av Japans yta beboeligt. Därför sparar de så mycket det bara går på plats.

Sedan vår första långresa den sommaren har vi gjort flertalet rundor till Asien och Japan känns inte längre lika unikt. Men det är fortfarande en väldigt speciell plats för oss båda. Det var i Japan vi fick inspiration till att ge oss iväg igen, men till Kina samma höst. I Kina fick vi idén om att åka på en lång bröllopsresa till de asiatiska tigrarna, och det ledde vidare till vårt äventyr idag. Det var i Tokyo vi köpte våra vigselringar som vi nu ska försöka bära hela livet utan att tappa bort.

Japan är både ett fantastiskt och fascinerande land. Fantastiskt för att alla varor och tjänster håller en extremt hög standard. Kvalitén på maten, infrastrukturen och servicen är nog den högsta i världen. Dessutom är japanerna troligtvis världens artigaste folk. Fascinerande eftersom de gör allting omvänt jämfört med oss västerlänningar. Hierarkierna i samhället, den strikta synen på icke-japaner och det indirekta sättet att lösa problem på till trots har de lyckats bygga ett av världens starkaste och tryggaste samhällen.

För att sätta kulturen i sammanhang brukar jag säga att Japan har en kultur av artighet likt den i England och en historia av brutal jakt på världsdominans, och efterföljande uppläxning av västmakterna, som Tyskland. Min teori kring att båda önationerna har utvecklat artighet är att det finns ingenstans att fly om man blir ovän med någon – så det gäller att komma överens. Vidare, likt Tyskland, har de länge varit ett extremt organiserat och framgångsrikt land i sin region och också därmed ansett sig ha rättighet till andra länder. Idag är både Tyskland och Japan världens tryggaste och vänligaste länder.

På senare tid har jag förstått att japanerna har ett konsensussökande beteende och en mycket hög inkomstjämlikhet, mycket som svenskar. Anledningen är troligtvis att det är ett homogent land, precis som Sverige varit historiskt. Troligtvis är det vidare därför de har en hög grad av ödmjukhet, även det en följd av att alla invånare i landet ändå är ganska lika. Men där tar likheterna slut. Medan Sverige har blivit en plats med cirka 15% utlandsfödda och accepterar 20 000-tals asylsökande årligen, är 98,1% i Japan etniska japaner, vilka accepterade så många som 27 asylsökande 2016.

Precis som alla länder har också Japan sina problem. Framförallt ekonomin har lidit sedan en fastighetsbubbla sprack i början av 90-talet. Sedan dess har landet fastnat i ett tillstånd av prisdeflation utan ekonomisk tillväxt. Trots aggressiva åtgärd av regeringen och riksbanken, såsom nollränta och kraftiga obligationsköp, kommer inte ekonomin igång igen. Vidare förvärras situationen av en krympande och åldrande befolkning. Dessa ekonomiska problem är vad som gör landet så pass billigt att vistas i, eftersom valutan är svag och företag försöker tillhandahålla så pass billiga produkter som möjligt för de sparmedvetna konsumenterna.

Det finns så oerhört mycket att se och göra i Japan att vi omöjligen hade kunnat samla allt i ett blogginlägg. Sammanlagt har vi själva vistats här totalt en månad och känner ändå att vi vill ha mer tid. Nästan allting är en upplevelse i sig, från att åka snabbtåget Shinkansen till att äta Kobebiff och se kanske världens vackraste höstfärger. Så jag kan inget annat än att varmt rekommendera Japan som ett resmål som turist, eller som destination för utbyten på universitetet eller i arbetslivet. Det är verkligen fint här.

Från Shinkansen mellan Kobe och Nagasaki

Östasien, Reflektioner

Skalman

Av Maria

Vi gör den här resan för att få perspektiv på saker samtidigt som vi lär oss nytt. Att resa på lång sikt innebär en stor livsförändring och nästan alla vanor bryts upp.  

När man umgås en hel del mer med mig, så märker man snart att jag gör saker på fasta tider. Framförallt för några år sedan följde jag disciplinerat en mycket tydlig rytm i när jag åt, när jag sov, när jag tränade, vilka tider jag arbetade och vilka tider jag vilade. Trots detta tog det ganska lång tid innan David faktiskt insåg hur pass strikt mitt schema var. För honom blev det tydligt när vi började resa lite mer och det kunde bli svårt att hålla mina tider. Detta var då han gav mig det smickrande smeknamnet Skalman. För den som inte vet, så är Skalman sköldpaddan i Bamse som är känd för sin mat- och sovklocka som ringer när det är dags att äta och sova.

Här har vi Skalman som noggrant avläser sin mat- och sovklocka. Den sätter hela hans rytm och min omtänksamme make tycker att jag är precis som han.

Av någon anledning är min make mycket mer flexibel och har alltid haft tendensen att göra det som han har lust för när han har lust för det. Genom åren har jag faktiskt blivit ganska irriterad över hans ovilja att planera, kombinerat med den efterföljande konsekvensen att han, och vi, faktiskt blir sena med saker ibland. I vardagen, med heltidsarbete och hushållssysslor, har det alltid varit jag som har varit den som håller ihop vårt livspussel. Jag vet inte hur det kommer sig att jag växte upp till att bli så pass ordentlig. Det började väl, som för dem flesta, i skolan då vi fick följa tydliga scheman. Sedan kom planering och disciplin till att bli egenskaper som hjälpte mig nå välgång i flera delar av mitt liv. Kanske har det också att göra med konceptet att vara en ”duktig flicka”.

Nu, när vi är på vift däremot, är mat- och sovklockan inte alls lika praktiskt. Den kan snarare vara i vägen och skapar nog fler problem än vad den löser. Sedan i somras har jag inget heltidsarbete, och vi har varken hushållssysslor eller livspussel att tala om. Vi bara lever. Numera är det så i alla fall. De första månaderna med långdistansflyg, konstiga maträtter, avlägsna platser, och generellt schweizerostiga dagar, kändes det mest som att David levde, och jag var stressad över att få äta och vila på rätt tid. Men det var ofta inte möjligt och jag har bit för bit fått lära mig, och min kropp, att det inte är fel att äta lunch vid tretiden, och middag vid midnatt. I gengäld har både mina mentala och mina fysiska ramar blivit mycket flexiblare de senaste månaderna, och jag känner att vi kan leva våra dagar som de kommer.

Min väldigt brutale make (ni som känner honom vet..) säger att ”Skalman är död!” och vi ska göra soppa på honom. Men jag ser det hellre som att han har lärt sig hur man stänger av larmet på mat- och sovklockan, och nu är det satt på tyst. För vem ska annars få pli på vår lilla familj igen, sen när vardagen återkommer?

Från vårt lilla rum i Koenji, Tokyo

Maten, Östasien

All världens mat (Hong Kong)

Av David

Eftersom Maria är upptagen med annat får jag stiga in och skriva matinlägget från Hong Kong. Om det var någon plats jag skulle skriva om så är Hong Kong absolut helt rätt, jag tyckte verkligen om staden och älskade allt vi gjorde där, inklusive att äta!

Då var vi tillbaka i Kina igen, eller typ i alla fall. Även om Hong Kong på sätt och vis är Kina, och på sätt och vis inte är Kina, så har de väldigt speciell kinesisk mat. Självklart har de den klassiska kinesiska maten man kan få tag på var som helst, men framförallt är vi här för det kantonesiska köket. För oss västerlänningar kan faktiskt kantonesisk mat te sig ganska bekant. Så är det därför att de flesta kineser som har kommit till västvärlden och öppnat egen restaurang har sitt ursprung just från Hong Kong och södra Kina. En av mina absolut bästa vänners familj driver just en sådan restaurang i Göteborg och min mamma brukade ibland köpa hem mat från en kantonesisk restaurang vid Redbergsplatsen. Så det var väldigt kul för mig att få komma till Hong Kong och få smaka på gamla klassiker såsom kyckling i sötsur sås och marinerade revbensspjäll, samtidigt som vi kunde lära oss ännu mer om kinesisk mat i stort.

Hong Kong är, precis som Singapore, ett utvecklat land. Därmed har de både högt och lågt när det kommer till maten. På en sådan här fantastisk plats tänkte vi att vi prioriterar maten och unnar oss några riktigt goda maträtter, istället för att bara leta billiga nudelsoppor och dumplings. Visst fick vi en hel del kantonesiska klassiker, men även en och annan nudelwok, vår första Hot Pot och en japansk ramensoppa. Guideboken Lonely Planet hade mängder av tips på bra ställen att gå till, men vi kom aldrig fram till restaurangen vi hade planerat att gå till – för vi hittade alltid något annat trevligt på vägen dit!

Första gången vi frångick planen var när vi gick förbi Andy’s Chili Party på Nathan Road och såg på menyn att de hade bra luncherbjudande. Trogna läsare av den här bloggen förstår ju såklart med en gång att vi nappade direkt. De hade ett litet urval av dagens lunch som jag valde ifrån. Till Maria valde jag den klassiska kyckling i sötsur sås som det heter hemma, och till mig de lite mer vågade kycklinginälvorna. Som vanligt delade vi båda med oss av våra maträtter. Kycklingen i sötsur sås smakade precis som den gör hemma. God kyckling med grönsaker, inte stark och riktigt såsig. Den lite mer exotiska inälvsmaten smakade också bekant – men som haggis! Den var riktigt mustig och jag kände proteinerna. Smaken kan som bäst beskrivas som en kycklinginfluerad haggis (haggis görs oftast på nöt) med tydlig smak liknande leverpastej. Maria hade lite svårt för inälvorna, varpå jag påpekade att man förr i tiden åt allt som gick på djuren, och det egentligen är lite snobbigt att bara vilja ha köttet. Men trotts det tyckte jag ändå bättre om hennes kyckling, min var faktiskt lite väl kryddstark.

Vår första maträtt i Hong Kong var en fullträff i klassiskt kantonesisk mat. Maria fick en kyckling i sötsur sås och jag tog kycklinginälvorna.

En vistelse i Kina utan att äta nudelsoppa, eller liknande, är såklart en förlorad vistelse. Som tur var lyckades vi hitta ett litet krypin i Mongkok som hade superbilliga soppor och stora bilder uppklistrade längs med väggarna som menyer. Maria tog fläskbulle i soppa, och jag tog wontonsoppa. Jag älskar wontonsoppa, och sade under måltiden att dessa är de godaste wontoner jag ätit i hela mitt liv. Maria berättade då för mig att jag minsann sade precis samma sak när vi åt wontoner i Singapore, och när vi åt wontoner innan dess i Taiwan, och säkert (även om hon inte kan minnas det) varje gång jag ätit wontonsoppa någonsin. Fläskbullen var lite fläsk som de får in i en typ av lite svampig klump av deg. Den är egentligen inte jättegod, mest för att konsistensen är just något svampig. Jag upplever även att själva köttet smakar överkokt när det tillagas såhär. Wontonerna däremot kom i en smakrik soppa med perfekt mjuka nudlar, och var fyllda med räkor och grönsaker.

På ett litet krypin hittade jag de godaste wontonerna jag någonsin ätit. Tyvärr fick Maria klara sig på de lite svampigare fläskbullarna.

I Mongkok hittade vi även en ganska tråkig och standardmässig restaurang som hade (gissa!) bra luncherbjudanden! Jag var så hungrig den dagen så Maria fick inte fotografera min måltid, vilken var biff i sötsur sås, men hon själv tog en klassisk biff med nudlar. Den var inte helt olik den vi båda åt i Singapore i Marina Bay Sands Food Court, men mindre såsig. Grönsakerna var fräscha och köttet välstekt, och som alltid var nudlarna utmärkt kokta. Även om maten i Kina och Asien väldigt varierad, så är det ibland lite kul att ibland äta samma maträtter i olika länder.

Singapore-liknande nudlar i Hong Kong. De smakade nästan likadant som dem vi åt i Singapore, men var lite mindre såsiga.

Vår sista natt i Hong Kong innan det bar av till Macau spenderade vi på ett lite finare hotell som visade sig ha middag inkluderat. Vi visste inte vad det var, men blev snart varse att det var så kallad Hot Pot! Vi har medvetet hållit oss undan Hot Pot ända sedan en mycket god vän till oss berättade om ett mardrömsscenario där hon nästan var tvungen att gå på toaletten för att kräkas så äckligt det var. Men här kom vi inte undan. Till vår stora lättnad visade det sig faktiskt vara riktigt, riktigt gott. Hot Pot fungerar nämligen mycket som en fondue där man lägger ned tillbehör i ett kokande kärl. Det som gör det så gott är att de då får så mycket smak av brygden i kärlet. Vår brygd var en ganska stark grönsaksbuljong med palstersskal och fiskrester för den goda smakens skull. Vi fick en del hjälp med koktider av vår servitör som förstod att vi inte hade en aning om vad vi höll på med, men annars gick det mycket bra och vi fick ruskigt mycket smak i våra tillbehör.

Uppställningen med två portioner Hot Pot förberedda på kokplattan.
Tillbehören till Hot Pot som man kokar en efter en. Tyvärr körde vi köttet lite för länge, men vi tog ikapp det på räkorna och svamparna!

Vår sista kväll i Hong Kong innan det var dags att flyga tillbaka åt vi på en japansk restaurang som hade ramen. Lite för att vår nästa destination i Asien skulle bli just Japan. Ramensopporna vi åt var fyllda med nudlar, sjögräs, kyckling, majs, salladslök med mera. Jag personligen tyckte att just den här ramen var ganska salt. Brygden görs ofta med soja och vinäger som baser, men just den här var lite för tung på sojan tycker jag. Kycklingen var kokt tills den var riktigt mjuk och god, den liksom föll sönder när man tuggade i sig den, vilket är ett gott betyg.

En standardramen för att ta oss tillbaka/framåt till Japan igen.

Till sist vore det en skam från vår sida om jag inte inkluderade ett stycke om kaffet. Som bekant letar vi alltid efter riktigt gott kaffe när vi reser, och fann det faktiskt på kafét Urban Coffee Roasters i Mirador Mansion vi bodde i. Maria beställde in en vanlig svart kaffe som kom ganska snart och var kanongod, men inget särskilt. Jag å andra sidan måste valt helt fel för det tog säkert en kvart till tjugo minuter för dem att komma ut med mitt kaffe, vilket serverades i två vinglas. Ett vinglas var stort och ett var litet, och de kom på en stenplatta. I det lilla vinglaset, vilket var ungefär som ett dessertvinglas, var kaffet ljusare och lättare. Det smakade något vattnigare, men hade generellt lite surare och lättare toner. Kaffet i det stora vinglaset var lite kraftfullare och mer likt vanligt kaffe. Jag tog en klunk från vardera glas ömsom, och tyckte faktiskt att det kändes lite som att smaka av vin efter en stund.

Mycket intressant kaffeupplevelse. Smakmässigt liknande det nästan ett vin i mängden av dofter, men såklart mycket lättare att dricka.

Sammantaget hade vi en riktigt bra matupplevelse i Hong Kong, vilket också syntes i vår budget som blev lite högre. Till skillnad från Singapore, som har all världens mat, var maten i Hong Kong just kantonesisk – och det är riktigt god mat!

Från sängen i mammas rum på vårt hotell Sun and Sea på Kreta

Maten, Östasien

All världens mat (Singapore)

Av Maria

Under våra resor brukar David fråga ”Vad ser du mest fram emot på nästa plats?” eller ”Vad var bäst med Japan?”. Mitt svar brukar oftast vara ”Maaaaten!”. Han blir lite trött på mig ibland över hur mycket jag tjatar om god mat. Jag älskar att äta god mat och att testa ny god mat. Det är lika spännande varje gång vi sitter på en ny restaurang i ett nytt land och väntar på att få en ny maträtt.

På flyget mellan Taipei och Singapore sade David att vi troligtvis skulle ha vår bästa matupplevelse, som helhet, i Singapore. Jag förstod inte riktigt varför, eftersom de inte är direkt världskända för sitt kök. Framförallt inte jämfört med Korea och Kina. Han berättade att, eftersom Singapore är ett land av många olika kulturer som alla lever tillsammans, borde alla laga autentisk mat från sitt hemland. Därtill är Singapore ett utvecklat land där maten borde hålla en hög kvalitet. Jag visste inte om han var seriös eller bara försökte fiska efter att utöka vår budget så han kunde äta lite finare mat, men det visade sig att han faktiskt hade rätt. I Singapore har de inte bara autentisk mat från Indien, Malaysia och Kina tillsammans med sitt egna singaporianska kök, utan även kanske just det bästa från varje enskilt land. Jag tror faktiskt att vi åt det bästa indiska vi någonsin ätit, det bästa kinesiska vi någonsin ätit och drack det bästa kaffet vi någonsin druckit.

Till skillnad från i Taiwan, där mycket av maten vi åt var ren och skär Street Food, så har man i Singapore skapat så kallade Hawker Centres där man samlar olika gatustånd under samma tak kring en gemensam matsal. På senare år har dessa börjat uppgraderas till Food Courts med högre komfort.  Vi kom att äta en hel del på just Food Courts, men besökte även ett och annat Hawker Centre och någon vanlig restaurang. Vår favorit kom faktiskt att bli Marina Bay Sands Food Court, eftersom de hade bra priser och ett brett urval. Därtill låg de i ett av världens lyxigaste shoppingcenter, vilket var lite exotiskt. Vi åt lunch eller middag där tre gånger under vår femdagarsvistelse.

Första gången i Marina Bay Sands Food Court åt vi så kallade singaporenudlar. De är nudlar som blandas med kyckling eller kött och grönsaker, vilket sedan steks i mycket olja. Väldigt likt liknande maträtter i Kina, men med mer fett och en lite skarpare smak. Utöver såsen man steker köttet, grönsakerna och nudlarna i får man även lite chillipasta vid sidan av som David alltid hetsar i sig, men jag brukar för det mest lämna den faktiskt. Det jag gillade med just den här måltiden är hur bra de fick ihop konsistensen på alla ingredienser. Nudlarna var perfekt gummiga, köttet lagom hårt stekt och grönsakerna krispiga.

Singaporenudlar vi köpte på Marina Bay Sands Food Court på luncherbjudande. De hade riktigt god sås med mycket smak och precis lagom tillagning av ingredienserna. Verkligen något att lära sig göra hemma!

Andra gången testade vi dumplings. De verkade lite färglösa, särskilt jämfört med all färgglad mat vi åt i övrigt i Singapore, men smakade faktiskt riktigt bra. David valde med fläsk och jag valde med fläsk och grönsaker, så smakade vi av varandra. Just dessa hade lite mjukare skal runtom, och var inte lika kompakta som dem vi köpte vid Street Food stånd i Taiwan. Jag har kommit fram till att dumplings inte är så himla roliga som de är, utan det är med de olika såserna, bland annat vinäger och soja, som man får fram alla smakerna. Som tur var fanns det ett litet såsstånd bredvid där vi kunde hämta och blanda till att dippa dumplingarna i.

Alla dumplings ser nästan likadana ut, men dessa ser faktiskt lite mindre aptitliga ut än andra. Även om det alltid är gott med dumplings så föredrar jag dem vi köpte i Taiwan på snabbmatsställen. De ovan också från Marina Bay Sands Food Court.

När det kommer till vanliga restauranger åt vi på en burmesisk och en indisk restaurang. Sedan jag träffade David har mitt matregister utvidgats allteftersom från den svenska matlagning jag växte upp med till polskt, tyskt, kinesiskt, japanskt och indiskt. Men burmesiskt var helt nytt för mig. Självklart frågade servitören om vi klarade av stark mat, och David svarade såklart javisst. Vi tog en lunchmeny med flera olika maträtter och vissa var faktiskt riktigt starka! Det var ett brett spektrum av smaker, mycket tack vare marinaden kycklingen hade legat i och tack vare nötterna de hade malt ned och serverade i salladen. Jag kan inte riktigt beskriva smakerna i maten, många var helt nya för mig och det verkade innehålla influenser både från Indien och Kina. Vilket kanske inte är så konstigt för Burma ligger mellan dem två.

Vår första måltid i Singapore var på en burmesisk restaurang vi hittade i ett shoppingcenter när det började regna. Det var ett luncherbjudande med soppa, sallad och en huvudrätt tillsammans med ris. Smakerna var unika och kändes som en blandning mellan Indien och Kina.

Om man ska ha indisk mat så är såklart den bästa platsen i Singapore för detta Little India. Det är som ett China Town men med indier. Den kvällen vi var ute var det Diwali, vilket är en indisk motsvarighet till julen i västvärlden. Så självklart var det massor av indier precis överallt och en parad mitt på huvudgatan. Men vi lyckades hitta ett ställe som verkade ha bord. Vi kanske var tidiga, men det var nästan bara vi på restaurangen vid 19-tiden. Allteftersom tiden gick fylldes den på – men bara med utlänningar! Så jag började bli seriöst orolig att vi hade fallit i en turistfälla. Min oro lugnades dock när indierna själva började trilla in mellan 20 och 21 på kvällen. Väl hemma sedan googlade jag på restaurangen – Tandoori House, och det var tydligen en av de bästa indiska restaurangerna i Singapore! Ännu en läxa till mig att inte alltid lita på min magkänsla. Jag beställde in en kycklingkorma med ris och ett litet naanbröd och David en kycklingkebab med massor av kryddor. Korman var precis som jag alltid drömt att en korma skulle smaka med genuina smaker och en härlig smörig och gräddig ton. Kycklingen var perfekt, jag har svårt för kyckling som är för torr och är faktiskt lite rädd om den är för rosa, men det här var precis så som jag vill ha det. Davids kebab var verkligen kryddig, nog den mest kryddstarka maträtt jag ätit i hela mitt liv, men det var riktigt god. Som vanligt utanför Sverige är även dyr mat billig och det kostade oss cirka 350kr för den här brakmåltiden.

Den godaste indiska maten vi någonsin ätit på Tandoori House i Little India. Jag tog en mild kycklingkorma och David tog en spicy kycklingkebab.

Ingen vistelse till Singapore är komplett utan att ha ätit på ett Hawker Centre. I ärlighetens namn hade vi också lite budget att ta ikapp efter att ha njutit av livet några dagar. Så vi letade oss fram till ett Hawker Centre en liten bit nedanför Singapores historiemuseum där vi köpte ris och två tillbehör för 30kr var. Just det här var kantonesiskt och upplägget var ungefär likadant som på asiatiska snabbmatställen i USA, men sakerna var genuina. I efterhand tror jag vi hade kunnat lägga till ytterligare ett tillbehör, tallriken såg lite tom ut. Maten var vällagad och god för att vara billig, även om det inte var något extravagant.

Inte ens 30kr senare, men vi borde ha lagt till ett tillbehör till för att bli riktigt mätta faktiskt.

En kväll gick vi på bio och fick syn på ett intressant litet ställe. Kori King serverar en typ av frusen mjölk med smak och tillbehör vi aldrig hade sett förut. Våra vänner Alexander och Oskar hade gett oss några singaporedollar för att förgylla vår vistelse, så vi tänkte att vi tar en före filmen. Kori King serverar en liten boll av något glassliknande, vi valde med jordgubbssås utanpå och mangobitar inuti. Det smakar som lätt glass, och ska vara riktigt kalorisnål. Vi småpratade lite med ägaren som var en fransk entreprenör, och tydligen finns det här konceptet bara på en annan plats i världen, på ett litet hak i Tokyo – som har serverat efterrätten sedan 1100-talet!

Någon typ av frusen mjölk tillsammans med jordgubbsås utanpå och mangobitar inuti på Kori King vid Cathay Cinema. Vi delade på en med pengar vi fick från Alexander och Oskar innan vi gick och såg den nya Blade Runner.

Inte helt ovanligt i Asien så hade Singapore ha en hel del riktigt fina kaféer. Det jag gillar med både Korea och Singapore är hur de har en hel del olika bryggmetoder. Hemma i Europa är det antingen bryggt rakt av eller espresssobaserat som gäller, medan här har de långsam bryggning, snabb bryggning, ångbryggning med flera. Vi trillade in på ett vanligt kaffe längs med en av huvudgatorna och drack nog det absolut bästa vanliga kaffet vi någonsin druckit. Visst, det finns ibland specialställen som gör ett unikt kaffe eller har en särskild profil, men för att vara ett vanligt kafé var det här nog det bästa vi smakat.

Kanske världens bästa kaffe på Café Mellower. Detta var nog det absolut bästa kaffe vi har druckit som dessutom hade tydlig kaffesmak, annars tycker jag att gourmetkaffe kan vara lite svagt (som svensk i alla fall).

Det visade sig att Singapore verkligen kunde leverera en varierad och högkvalitativ matupplevelse. Även om vi förväntade oss kinesiskt, indiskt och singaporianskt så blev vi överraskade med nya kök som det burmesiska. Hittills har jag nog uppskattat det Koreanska och Japanska köket mest, men tack vare den höga kvalité de håller på all matlagning i Singapore tror jag faktiskt att det kan vara en av världens bästa platser att äta.

Från Sun and Sea hotell på Kreta (jag var lite sen med det här inlägget)

Östasien, Reseekonomi

Hong Kong – Ekonomisk Rapport

Av David

Ända sedan jag var student har jag fört daglig loggbok över alla mina intäkter och kostnader. Tiden då jag och Maria reser är inget undantag och vi tror det kan vara en bra idé att dela med oss vad det faktiskt kostar att resa, så fler kanske inser att det inte behöver vara alltför dyrt. När vi planerade vår resa runt de asiatiska Tigrarna trodde vi att det var den enda resan vi skulle göra. Därmed förberedde vi oss på att äta den mesta maten ute och bokade inte boenden med goda matlagningsmöjligheter. 

Det finns ofta väldigt mycket man kan se gratis när man är ute och reser. I Hong Kong hittade vi till exempel vår spargris. För att ha råd att resa så länge som vi gör måste man göda den ordentligt under lång tid.

Flyg

Vi flög direkt till Hong Kong från Singapore med Jetstar för 4 579kr för oss båda. Det var en flygning om cirka 4 timmar som vi bokade med 3 dagars varsel eftersom vi var tvungna att lägga om vår resrutt i Singapore. Samma flyg hade kostat cirka 1 200kr om vi hade bokat ungefär ett halvår i förväg. Singapore är ett jäkligt stelt land och av någon anledning godkänner de inte den visumregim som Hainan i Kina använder sig av. Hainan är nämligen unikt i Kina att godkänna Visa on Arrival, eller Landing Visa, för turister – något som Singapores representanter sade inte existerade även om det finns dokumenterat på IATA.

Boende

I Hong Kong (och Macau) kom vi att bo på totalt 4 olika hotell, varav 3 i Hong Kong. Detta eftersom vi hade bokat 5 nätter på ett hostel i Hong Kong men bytte hotell efter att ha upptäckt några bett om anklarna efter den 4:e natten. Så vi bokade ett hotell för 1 natt till i Hong Kong, sen bodde vi 1 natt på Macau och till sist 1 natt i Hong Kong igen. Detta var i slutet av vår resa och vi lyxade till det lite och kunde även använda bonuspoäng. Nätterna fördelade vi enligt:

  • Hong Kong Kowloon – (331kr/natt): 5 nätter på hostel
  • Hong Kong Kowloon (Mongkok) – (504kr/natt): 1 natt på hotell med middag
  • Macau – (791kr/natt): 1 natt på hotell med snack bar
  • Hong Kong Kowloon – (1761kr/natt): 1 natt på hotell

I Macau blev vi dessutom uppgraderade och fick bo högst upp i huset med tillgång till en lounge som serverade tilltugg och dryck gratis!

Det ser faktiskt bättre ut än vad det var. Efter att ha fått fler och fler bett under de fyra första nätterna fick jag nog och bokade ett nytt hotell för vår sista natt i Hong Kong innan det var dags att åka över till Macau. Sängkläderna var fläckiga (även om de var tvättade), luftkonditioneringen lät som ett sågverk och efter att de hade bytt sängkläder hade vi fått massor av hår (!) på dem. Nåväl att vi höll budgeten, men det var absolut inte värt det.

Dagskassor

Precis som under hela resan, så hade jag gjort en provision för transport inom landet i vår ursprungliga budget, det vill säga jag budgeterade för lokaltrafik i Hong Kong och båt över till Macau. Men under våren blev jag så inspirerad av budgetnedskärningarna inom min arbetsgivare Ericsson att jag beslutade mig för att ta bort transportbudgeten och istället hänvisade jag de kostnaderna till våra dagskassor, det vill säga budgeten för den ordinarie verksamheten. Våra dagskassor är menade att täcka in allting som inte är boende och flyg.

Vår riktlinje för dagskassorna i Hong Kong och Macau var samma som för resten av bröllopsresan, dvs. 500kr/dag, totalt 3 500kr för hela vistelsen. I slutändan landade vi på 4 898kr totalt för hela vistelsen. I detalj kom vi att lägga 2 885kr på mat, 1054kr på transport, 416kr på nöje (vilket var något billigare museibesök, en spårvagnsresa till Victoria Peak och ett besök på en roof top bar). Till sist budgeterade jag den extra hotellnatten på ett lössfritt hotell för 504kr under kategorin Övrigt.

Båten mellan Hong Kong och Macau kostade cirka 600kr för oss båda fram och tillbaka, och vi brände nästan 1000kr totalt på en rolig utekväll med några gamla vänner till mig. Korrigerat för de kostnaderna kom vi att landa på ganska sensibla 3335kr. Generellt tog vi även i Hong Kong möjligheten att äta lite finare, vilket drog upp totalkostnaden något. Om man inte festar bort en tusenlapp och är lite mer sparsam än vad vi var så kan man mycket väl komma undan med en dagskassa på 400kr/dag i Hong Kong.

Sammanfattning

Även Hong Kong lyckades vi få in på cirka 500kr/dag, även om man får exkludera de lite mer extravaganta nöjena. Även om man har en budget så får man inte glömma att ta tillvara på möjligheterna att äta lite bättre, och även festa loss ibland. Till sist så kommer det att dyka upp oförutsedda kostnader såsom en extra natt på ett annat hotell eller liknande. Sammantaget är jag ännu en gång nöjd med hur vi spenderade våra pengar, och tycker att vi fick riktigt bra med värde för dem i Hong Kong.

Från min mors köksbord i Göteborg på kortbesök i Sverige

 

 

Östasien, Reseekonomi

Singapore – Ekonomisk Rapport

Av David

Ända sedan jag var student har jag fört daglig loggbok över alla mina intäkter och kostnader. Tiden då jag och Maria reser är inget undantag och vi tror det kan vara en bra idé att dela med oss vad det faktiskt kostar att resa, så fler kanske inser att det inte behöver vara alltför dyrt. När vi planerade vår resa runt de asiatiska Tigrarna trodde vi att det var den enda resan vi skulle göra. Därmed förberedde vi oss på att äta den mesta maten ute och bokade inte boenden med goda matlagningsmöjligheter. 

Det här är Marina Bay Sands shoppingcenter, troligtvis det mest exklusiva shoppingcentret i världen. Vi var här en del för de hade en bra food court, men gick faktiskt inte runt i några butiker – en väska här kostar säkert lika mycket som alla våra dagskassor tillsammans!

Flyg

Vi flög direkt till Singapore från Taiwan med TigerAir för 1 868kr för oss båda. För en flygning på lite över 4 timmar tycker jag det är ett bra pris. TigerAir är ett budgetbolag och planet var märkbart trängre än motsvarande på fullprisbolag, det var både trängre mellan sätena och det gick inte att luta bak särskilt långt. När vi flyger utanför Star Alliance saknar vi dessutom tillgång till fasttrack och lounge, vilket faktiskt är värt en del. Efter att ha funderat lite kom jag fram till att jag hade varit beredd att betala upp till 3 000kr för motsvarande flight, men inom Star Alliance.

Boende

Jag tyckte det var riktigt krångligt att hitta billigt boende i Singapore. När jag sökte efter hotell och hostell fanns det egentliga inga bra och prisvärda hostellförslag. Så vi hamnade, hör och häpna, på ett riktigt hotellrum 5 nätter. Det var ett litet rum i ett hotell som visade sig ligga, vägg i vägg faktiskt, med ett litet bordellområde. Vi anlände på lördagen den 7e oktober, och förstod på söndag morgon vad det var för ställe när gamla äckliga västerländska gubbar checkade ut tillsammans med lättklädda lokala tjejer, båda utan packning. Hotellet var lyhört, men vi hörde inget skumt på vår våning och fick dessutom utsikt! Allt detta för 384kr/natt, men ingen frukost tyvärr.

Dagskassor

Precis som för Korea och Taiwan, så hade jag gjort en provision för transport inom landet i vår ursprungliga budget, det vill säga jag budgeterade för lokaltrafik i Singapore. Men under våren blev jag så inspirerad av budgetnedskärningarna inom min arbetsgivare Ericsson att jag beslutade mig för att ta bort transportbudgeten och istället hänvisade jag de kostnaderna till våra dagskassor, det vill säga budgeten för den ordinarie verksamheten. Våra dagskassor är menade att täcka in allting som inte är boende och flyg.

Vår riktlinje för dagskassorna under tiden i Singapore var samma som för Korea och Taiwan, dvs. 500kr/dag, totalt 2 500kr för hela vistelsen. I slutändan landade vi på 2 947kr totalt för hela vistelsen i Singapore. I detalj kom vi att lägga 1 839kr på mat, 680kr på transport, 298kr på nöje (vilket var ett museibesök och en biokväll) och lite mediciner för 130kr.

Vid avresan från Taiwan behövde vi tyvärr ta buss, snabbtåg och sedan ett lokalt tåg för att ta oss från Sun Moon Lake till Taipeis flygplats, vilket kostade cirka 400kr för oss båda och tog en halv dag. Så just det blev en ganska stor kostnad för första dagens dagskassa. Det var också vår högsta transportkostnad så långt på vår resa. Därtill åt vi riktigt bra tycker jag. Det blev en kombination av restauranger och food courts, samt någon gång på Hawker Centre. Hade vi ätit mestadels på Hawkers Centres så hade vi troligtvis kunnat halvera matkostnaden till under tusenlappen. Med andra ord hade man klarat sig bekvämt i Singapore på en dagskassa på under 400kr/dag.

Sammanfattning

Även om Singapore är känt som ett dyrt land, så tyckte vi att prisnivån låg i linje med Korea. Här finns dessutom ett enormt utbud och man kan äta ruskigt billigt i Hawker Centers, eller dyrt på topprestauranger. Trots att vi överskred vår boendebudget och vår dagskassa något är jag nöjd med vår vistelse i Singapore ur ett kostnadsperspektiv. Vi tog tillvara på möjligheten att äta lite bättre än vad vi gjorde i Taiwan, och fick faktiskt ta en smäll på cirka 200kr mer än vad vi brukar få betala för transporten till ett nytt land.

En stor del av våra dagskassor gick till fika i Korea, mest eftersom det fanns ett så fantastiskt utbud. I Singapore fanns det väl något fler fik än i Taiwan, men de här specialbryggda kopparna blev ändå bara en av två gånger vi satte oss ned och tog en kaffe. Vilket är bra för budgeten i ett ganska dyrt land som Singapore.

Från SK 964 från Hong Kong till Stockholm

Maten, Östasien

All världens mat (Taiwan)

Av Maria

Under våra resor brukar David fråga ”Vad ser du mest fram emot på nästa plats?” eller ”Vad var bäst med Japan?”. Mitt svar brukar oftast vara ”Maaaaten!”. Han blir lite trött på mig ibland över hur mycket jag tjatar om god mat. Jag älskar att äta god mat och att testa ny god mat. Det är lika spännande varje gång vi sitter på en ny restaurang i ett nytt land och väntar på att få en ny maträtt.

Jag tycker faktiskt att det är lite svårare att beskriva det taiwanesiska köket än den koreanska. I Taiwan tyckte jag att de använde mildare kryddor och gjorde komplexa maträtter, även om det såklart var gott i sin helhet.

För vår del, och det är en stor skillnad mellan Korea och Taiwan, var det mycket lättare att hitta god och billig mat. Alla större städer är fulla av nattmarknader där man kan köpa mat för en spottstyver från olika stånd eller enklare mindre restauranger. Vissa kan se väldigt konstiga ut men det är alltid fantastiskt gott. Detta sätt att hitta mat på saknade vi i Korea, där det var svårare för oss att hitta billig och enklare mat.

Liksom i Korea har vi inte blivit dåliga av någon mat vi ätit, och inte heller besvikna på smakerna. Allt har varit gott, eller till och med supergott. Vi testade främst nudelsoppor, dumplings och ibland någon kall nudelrätt. Maten är sjukt billig och vi spenderade kring 30 – 50kr för oss båda per måltid. Vår dyraste måltid var vår sista, det var när vi föll för att testa pizza, vilket kostade hela 160kr för oss båda. Men gott var det.

Först ut att ätas under vår resa i Taiwan var taiwanesisk biffnudelsoppa i Taipei. Gillar man biffnudelsoppor finns det gott om bra ställen i Taipei. Det var nog den starkast kryddade rätten vi åt i Taiwan, men fortfarande inte i närheten av koreansk BBQ i styrka. Andra nudelsoppor som vi testade var också riktigt goda. De är väldigt duktiga på buljonger här och att koka nudlarna till perfekt konsistens, inte för mjuka och inte för hårda. Till sopporna är det ofta salladslök, böngroddar och någon liten köttbit.

Taipeis bästa biffnudelställe. Vi hade tur att få en plats här precis efter lunchrusningen. Fantastiskt mört gott kött och buljong med biffsmak.
Klassisk nudelsoppa. Köpt på en liten restaurang i Yuli där menyn var helt på Mandarin utan bilder på maten.

Det blev så att vi mest av allt åt olika former av dumplings, de äter mycket dumplings här, men vi åt det mest för att jag är helt såld på dumplings. Sedan är det väldigt billigt också. David har även han börjat älska dumplings efter vår vistelse i Taiwan. Det finns fullt av mindre stånd som säljer billiga dumplings, kring 20kr för 10 stycken, och de flesta restauranger har dem också. Restaurangen Din Tai Fung ska ha de bästa dumplingsen i världen så det var ett självklart val att testa dem. De var mjuka och fräscha, men jag tror att både jag och David blev lite besvikna på grund av hypen, som drev upp våra förväntningar något. Vår upplevelse drogs ned av att det var sjukt mycket folk och att vi fick vänta länge, samt att det var mycket dyrare än andra ställen utan att kvalitet egentligen motsvarade det. Det är aldrig bra när något blir för hypeat, då tappar det lite charmen. Utöver dessa åt vi dumplings från en liten lokal kedja i Yuli och Hualien och från en del street food stånd i olika städer. Alla levererade goda dumplings. Din Tai Fung hade bäst smak och konsistens tillsammans, men de andra levererade generellt väldigt högt för att vara från lokala småhak.

Din Tai Fung dumplings från Taipei 101 tornet. Supergoda men väldigt hypeade.
Urval av andra goda dumplings som ätits runt om i Taiwan. Det finns riktigt goda dumplings runt om i landet.

Det läskigaste vi testade i Taiwan var en buffé i Kaohsiung där man själv plockade mat och lade i en låda. Ingen kunde engelska och det enda vi kunde gå på för att välja ut vår mat var hur det såg ut. Vi plockade varsin låda med det vi tyckte såg gott ut och kände igen hyfsat. Det blev extremt bra, såå gott. Någon form av kött (vi kunde inte identifiera vad för kött) i god sås, kål, böngroddar och broccoli. Bästa kinesiska buffén vi ätit, konsumerades tillsammans med taiwanesisk öl.

Vi gick ett ställe på vägen till och från vårt hotell som hade buffé och David ville absolut testa. Jag var skeptisk men han gjorde rätt i att dra in oss dit, det var riktigt gott och billigt. Middag för två gick på 25kr!

Utöver god mat levererar Taiwan mycket goda kalla och varma teer. Jag och David har i princip druckit en stor kall te var varje dag för att släcka törsten i värmen och varmt tee på rummet efter avkylning med AC. Oolong är den mest kända sorten men det finns alla möjliga varianter av teer. Min favorit är de kalla teerna med någon fruktsmak, t.ex. ananas och lite socker. En stor te, typ 60 cl, kostar 15 kr. I Taipei, Yuli och Hualien finns det i princip ett testånd i varje gatuhörn, medan i Kaohsiung hittade vi bara ett (!) testånd.

Taiwan ska även enligt Lonely Planet vara bäst på kaffe i Asien, vilket vi såg fram emot mycket som två kaffeälskare. Vi drack dyrt och gott kaffe på La Crema i Taipei vilket var fantastiskt gott, men i övrigt har Korea faktiskt levererat godare vardagskaffe enligt oss. Kafétätheten är högre i Korea och de har alltid väldigt gott kaffe oavsett vilket av de koreanska kedjorna man väljer. I Taiwan upplever vi att det är mer fokus på te och att kaffe kommer i skymundan.

Jätte fin Cappucino på La Crema i Taipei. 

Från Honeymoon Hotel i Sun Moon Lake

Östasien, Reseekonomi

Taiwan – Ekonomisk Rapport

Av David

Ända sedan jag var student har jag fört daglig loggbok över alla mina intäkter och kostnader. Tiden då jag och Maria reser är inget undantag och vi tror det kan vara en bra idé att dela med oss vad det faktiskt kostar att resa, så fler kanske inser att det inte behöver vara alltför dyrt. När vi planerade vår resa runt de asiatiska Tigrarna trodde vi att det var den enda resan vi skulle göra. Därmed förberedde vi oss på att äta den mesta maten ute och bokade inte boenden med goda matlagningsmöjligheter. 

Flyg

Vi flög in till Taipei från Jeju City, med ett flygbyte (och flygplatsbyte) i Seoul. Maria gillade inte riktigt det upplägget, men till mitt försvar – det var billigt. Eller relativt billigt i alla fall. För 4 406kr fick vi flyget från Jeju City till Seoul och anslutningen till Taipei med Asiana. Asiana är ett riktigt bolag inom Star Alliance, så Maria fick loungeaccess, vilket hon alltid gillar.

Ok, det är inte bara Maria som tycker om flygplatslounger, utan det gör jag också. Jag kvalade in som guldmedlem på SAS första gången 2013, men bytte under 2014 över till Aegean Airlines (sk. budgetguld) och har återkvalificerat tre gånger sedan dess. Jag har en hemligt dröm om guldmedlemskap 10 år i rad, men det är inte helt enkelt att alltid flyga mycket. Just nu filar jag på hur jag ska få ihop nog med kvalificerande flyg för 2018. Här sitter vi och dricker kaffe på Jeju innan vårt flyg till Seoul.

Boende

Vi ankom till Taipei måndagen den 25e september, med vidare flyg till Singapore lördagen den 7e oktober. Totalt blev det 12 nätter till en totalkostnad om 4 345kr. Eftersom det var jag som planerade resan runt i Korea, så fick Maria planera Taiwan. Även om jag hade ambitionen att vi skulle landa på cirka 300kr/natt i Taiwan också, så lyckades Maria på något sätt få till en utökad budget för ”sitt” segment. I slutändan blev snittpriset 364kr/natt i Taiwan. Generellt skulle jag säga att vi bodde bättre än i Korea, 3 av 5 vistelser var på hotell, vilket kändes superlyxigt, och dessutom var frukost inkluderat 4 av 5 gånger. Frukostarna var helt klart av högre standard än i Korea, även om vi fick äta av en ganska speciell frukostbuffé 2 av nätterna. På de 3 hotellen nedan hade vi dessutom utsikt från vårt fönster. Fördelningen av nätterna och snittpriserna fördelades enligt nedan:

  • Taipei – (389kr/natt): 4 nätter på hostell med frukost
  • Hualien – (266kr/natt): 2 nätter på Guesthouse med frukost
  • Yuli – (398kr/natt): 2 nätter på hotell
  • Kaoshiung – (334kr/natt): 2 nätter på hotell med ”frukostbuffé”
  • Sun Moon Lake – (398kr/natt): 2 nätter på hotell med frukost
En ganska bra frukost på Sun Moon Lake Hotel faktiskt. Det räckte till och med till lunch också, även om vi fick komplettera lite från Seven-Eleven.

Dagskassor

Precis som för Korea, så gjorde jag en provision för transport inom landet i vår ursprungliga budget, det vill säga jag budgeterade för tågresorna mellan städerna. Men under våren blev jag så inspirerad av budgetnedskärningarna inom min arbetsgivare Ericsson att jag beslutade mig för att ta bort transportbudgeten och istället hänvisade jag de kostnaderna till våra dagskassor, det vill säga budgeten för den ordinarie verksamheten. Våra dagskassor är menade att täcka in allting som inte är boende och flyg.

Vår riktlinje för dagskassorna under tiden i Taiwan var samma som för Korea, dvs. 500kr/dag, dvs. totalt 6 000kr för hela vistelsen. I slutändan landade vi på 4 464kr totalt för hela vistelsen på Taiwan, vilket var markant under budget. I snitt spenderade vi 372kr/dag, och tyckte att vi levde något bättre än i Korea faktiskt. Även om vi kapade bort nästan all fika och öl eftersom jag hade ångest efter att ha ätit bakverk och druckit öl nästan varje dag i Korea.

All transport gick på 1 170kr från resdagen på Jeju i Korea till resdagen från Sun Moon Lake i Taiwan. Vi reste med tåg, och ibland någon buss. Vi undersökte såklart att främst resa med buss, men det hade ofta krävt byten, vilket vi inte tyckte besparingen var värd.

Maten var ruskigt billig i Taiwan. Framförallt var det lättare att hitta Street Food än i Korea. Samtidigt som vi är mer vana vid kinesisk mat och lättare hittar billiga alternativ. Totalt kom vi att lägga 2 299kr på mat under vistelsen. Det var här vi gjorde den stora besparingen i dagskassorna.

Vi kom att lägga 696kr på nöjen totalt. Det innefattade hyra av cykel, inträden för att bada i varma källor, transport till särskilda platser med fin natur, men också en kväll då vi drack en massa importöl (vilket egentligen borde klassas under matbudgeten men jag tycker det var så roligt att jag klassar det som nöje). Till sist utgjorde en keps, lite plåster och lite mediciner de 298kr vi lade på övrigt.

Sammantaget tycker jag att vi gjorde ett bra jobb rent budgetmässigt i Taiwan, samtidigt som vi aldrig gick hungriga eller kände att vi bodde dåligt eller missade någon aktivitet. Egentligen hade vi kanske behövt två dagar till dock. Ett besök på två veckor hade man bekvämt kunna göra på 7 000kr i dagskassor och för cirka 5 000kr i boende som ett par.

Från Starbucks terass vid Sun Moon Lake