Reseekonomi, Sydostasien

Ekonomisk Rapport – Myanmar

Av David

Ända sedan jag var student har jag fört daglig loggbok över alla mina intäkter och kostnader. Tiden då jag och Maria reser är inget undantag och vi tror det kan vara en bra idé att dela med oss vad det faktiskt kostar att resa, så fler kanske inser att det inte behöver vara alltför dyrt. Under vår resa till Sydostasien försöker vi hålla en ganska låg budget och sänker tempot i resandet.

Om Thailand var billigt, så kan jag inte med ord beskriva hur pass billigt jag förväntade mig att Myanmar skulle vara. Landet är, som vi tidigare har skrivit om, ett utvecklingsland på riktigt. Därtill har flertalet vänner och bekanta försäkrat oss om att vi kan leva som konungar på spottstyver. Så förväntningarna var högt (lågt?) satta. Vår vistelse i Myanmar var bara sju nätter, vilket är något i det kortare laget – men vi är i alla fall ute och reser igen efter en månads lugnt liv i Thailand.

Flyg

I resekostnaden från Thailand till Myanmar räknar vi hela sträckningen från vår lilla landsort på södra sidan av Koh Samui ända fram till hotellet i Yangon, en resa som tog ett och ett halvt dygn. På grund av min mycket dåliga planering visade det sig att flygen från Koh Samui till Bangkok för oss båda kostade 3 000kr, eftersom det såklart var högsäsong. Så jag tänkte att man kunde ta en buss, båt och sedan tåg, eller nått, för typ en femma på avresedagen, men det visade sig ta 16 timmar och behövde förbokas. Vilket Maria inte tyckte var en så pass bra idé. Så hon hittade en annan lösning där vi blev upphämtade vid byns Seven-Eleven i en mini-buss för att bli avlämnade vid en hamn där en båt tog oss till fastlandet där vi steg ombord en buss som tog oss till flygplatsen varifrån vi flög till Bangkok för att ta en buss till stan och sova en natt innan vi tog vårt flyg på eftermiddagen till Yangon. Men det blev billigt i alla fall. 363kr för resan till flygplatsen, 408kr för flyget och 119kr för hotellnatten, så 890kr för att ta oss till Bangkok, och sedan 613kr för flyget till Yangon. Så totalt 1 503kr dörr-till-dörr.

Utmärkt landmärke att bli upphämtad på i Thong Krut.

Boende

Vi tyckte det var lite krångligt att hitta ett bra boende i Yangon faktiskt. Även om vi började med att titta efter boende på AirBnB kom vi att bo på hotell till sist. Detta eftersom det i princip inte finns några bra privatbostäder i centrala Yangon ute på AirBnB, utan det som finns för det mesta är hostell eller liknande ändå.  Utbudet av helt nybyggda lyxhotell var stort, och de verkade hålla en riktigt hög kvalitet – men som alla våra trogna läsare vet är inte lyxhotell riktigt i linje med vår fakirbudget. Samtidigt fick vi inte något vidare gott intryck av de billigare boendena, recensioner online vittnade om att rum inte såg ut som på bilderna, saknade ibland ventilation och lite annat småbesvärligt. Så vi valde till sist ett något respektabelt nybyggt medelhotell som kallas The Hotel Mawtin, för 2 493kr fick vi våra 7 nätter, dvs. 356 kr per natt. Det var, för oss i alla fall, ett riktigt bra hotell med trevlig personal och ett lite större rum än vad vi är vana vid att bo i på våra resor.

Dagskassor

Vår dagskassa under långresan med tyngdpunkt i Sydostasien är 300 kr per dag. Våra dagskassor ska täcka in allting som inte är flyg eller boende.

Med tanke på att en Street Food lunch kostar 20kr för oss båda och taxi till flygplatsen är billigare än en kanelbulle på rabatt på Odengatan så var dagskassorna väldigt beskedliga. Som tur var bodde vi mycket centralt och kunde nästan gå överallt, vilket var skönt efter att ha varit bunden till vår motorcykel i en månad på Koh Samui. Totalt kom vi att spendera 2 122kr under våra 7 dagar i Yangon, fördelat på mat om 1 478kr, transport om 241kr, nöje om 185kr och övriga kostnader om 218kr. Övriga kostnader var en kemtvätt vi gjorde i brist på att hitta en vanlig tvättstuga nära vårt hotell, samtidigt som vissa plagg faktiskt hade fått en lukt jag inte kunde bli av med… Nöje var några muséer vi besökte, vissa mer intressanta än andra. Det resterande som vi lade på mat fördelades ganska jämt över bättre och sämre mat. I Yangon är nämligen maten som tillagas och äts på gatan fortfarande ett vanligt och ganska vettigt alternativ. Samtidigt har de börjat få shoppingcenter med Food Courts och har faktiskt en del riktigt bra restauranger. Så vi blandade en hel del och kom upp i en ändå relativt hög matkostnad till sist.

Såhär glamoröst kan det se ut i ett traditionellt Myanmarskt tehus där man kan slörpla nudlar för 15kr.

Sammanfattning

Vår vecka i Yangon kostade oss totalt 6 118kr, fördelat på resan om 1 503kr, boende om 2 493kr och dagskassor om 2 122kr. Jag tycker faktiskt man kan ta och bo lite bättre i de här länderna eftersom prisvärdet är så enormt bra, nästan så jag skulle rekommendera att man checkar in på något som Pan Pacific, om det annars ligger oförhandlingsbart långt utanför resebudgeten. En natt där går på cirka tusenlappen.

En dagskassa på 300 kr per dag räcker gott och väl. Då kan man äta vad man vill och göra lite saker varje dag.

Från ett dämpat Hanoi ty Vietnam förlorade finalen i asiatiska fotbollskuppen

Reflektioner, Sydostasien

På jakt efter tillväxt

Av David

Vi gör den här resan för att få perspektiv på saker samtidigt som vi lär oss nytt. För min del betyder det att ta tillfället i akt att tänka till lite kring länderna vi besöker, livet på vift och livet i stort.

Även om vår blogg fokuserar på hur vi får råd och vad vi äter, så sysselsätter jag mig nog mest med att förstå ekonomin i den här delen av världen. Maria hade aldrig någonsin tyckt det var intressant att läsa om kapitalkontroll och internationell handel när vi reser, vilket är varför hon letar naturupplevelser och restauranger istället. Men jag är intresserad av just de asiatiska tigrarna och Sydostasien för att förstå hur ett land reser sig ur fattigdom och hur man kan se det med sina egna ögon lokalt på marken i landet.

De senaste 20 åren har köpkraftsjusterad BNP per capita i Myanmar nästan tiofaldigats. Detta har inneburit en fantastisk förbättring av levnadsvillkoren i landet, samtidigt som det kan öppna upp för goda investeringsmöjligheter så fort de finansiella marknaderna öppnas något för utländska investerare.

Myanmar är ett oerhört intressant fall att läsa på om och besöka för att förstå ekonomisk utveckling, både eftersom det är relativt orört jämfört med sina grannländer och för att det är så pass fattigt. Tills ganska nyligen var Myanmar slutet från omvärlden, och media har endast rapporterat begränsat om landet. Hade det inte varit för min flickvän under studietiden som hade ett förvånansvärt stort intresse för Myanmar, och en kollega på Ericsson som genomförde en kortare tids utlandsplacering i Yangon, så hade jag nog inte heller kunnat peka ut stället på en karta.

Trots att det är ett av världens absolut fattigaste länder får man ett ganska lugnt och organiserat intryck av att vara här. Det slår mig hur trygg jag ändå känner mig på gatorna, trots den extrema fattigdomen. Även om vi bara vistades i Yangon, så ska det vara lika lugnt ute i landet där människor mest lever som bönder i egenbyggda hyddor. Detta till skillnad från stora delar av Afrika som är precis lika fattiga rent ekonomiskt, men där jag och Maria hade varit under konstant risk för att bli rånade såväl dagtid som på natten. Jag tror att ett sådant relativt lugn är nödvändigt för att handel och investeringar ska få någon som helst chans att slå rot.

Vy från vårt fönster på vårt hotell i centrala Yangon. Vårt hotell var den första nybyggda byggnaden på flera kvarter, där nästan all byggnation fortfarande är kolonial från brittiska tiden. Byggsektorn idag närmast exploderar i landet.

Så det är spännande att se nya shoppingcentrum resa sig i områden som närmast kan beskrivas som slummen. Samtidigt som det är en utmaning att hitta en genuin privatbostad som inte verkar hälsovådlig på AirBnB, så har det precis öppnats ett Pan Pacific lyxhotell som få. Landets börs öppnade för snart två år sedan, och idag handlas – hör och häpna – fem olika företag på den! Utvecklingen märks även på mer grundläggande sätt, bara några veckor innan vi anlände hade de börjat sätta upp trafikljus, både för gående och för bilar. I stort runt om ser man att stora delar av staden genomgår renoveringar och restaureringar efter decenniers eftersatthet.

Lyxhotellet Pan Pacific ligger mitt i centrum och öppnade nyligen. En natt på dubbelrum kostar strax över tusenlappen, vilket är mycket i ett land där medellönen är 500 kr i månaden (för dem som har jobb). Liknande hotell kostar generellt mellan 3000kr och 5000kr i storstäder runt om i Asien. Bild från Pan Pacifics egna webbsida.

Vi kunde bekvämt äta Street Food lunch för 20kr tillsammans, eller lyxa till det rejält till middag för 100kr på en av landets absolut bästa restauranger. Det finns tiggare på nästan varje gatuhörn, även om det ska ha minskat dramatiskt de senaste åren. Men vi får inte låta oss luras av att det är billigt och fattigt idag! Ränta-på-ränta effekten av att bli några procent bättre varje år får till sist utvecklingen att explodera, och vips så kommer Myanmar inte längre att vara en avkrok någonstans mellan Indien och Thailand som nyligen var i inbördeskrig. Folk tror fortfarande att Kina är fattigt, trots att de nyligen köpte upp Volvo och konkurrerade ut Ericsson.

Under de senaste åren har dock en etnisk rensning pågått i Myanmar, där den styrande majoriteten försöker göra sig av med folkgruppen Rohingya. Vissa människor jag möter kallar det för en katastrof som kan få hela landet att implodera, men tittar man på siffrorna så rör det sig om cirka 500 000 människor i ett land med en befolkning på över 50 miljoner som är påverkade. Även om detta är en mänsklig tragedi, så ser jag personligen inte hur detta egentligen skulle kunna sätta helstopp för landets fortsatta utveckling.

Att resa som vi gör är både ett sätt att lära oss om världen och bidra till ländernas utveckling. Även om vi lär oss på lite olika sätt, så känner vi båda att vi långsamt bildar oss en ganska heltäckande förståelse för hur världen utanför Väst faktiskt fungerar. När vi planerade hela den här resan insåg vi aldrig riktigt hur häftigt det skulle vara och hur positivt inställda vi ändå skulle bli till annars väldigt fattiga länder. Det var lite läskigt att ge sig iväg till såpass okända platser som vi nu besöker, men det är helt klart värt det.

Från frukostbordet i vår studio i Vientiane

 

 

Maten, Sydostasien

All världens mat (Myanmar)

Av Maria

Under våra resor brukar David fråga ”Vad ser du mest fram emot på nästa plats?” eller ”Vad var bäst med Japan?”. Mitt svar brukar oftast vara ”Maaaaten!”. Han blir lite trött på mig ibland över hur mycket jag tjatar om god mat. Jag älskar att äta god mat och att testa ny god mat. Det är lika spännande varje gång vi sitter på en ny restaurang i ett nytt land och väntar på att få en ny maträtt.

Myanmar är ett av världens minst utvecklade länder och det märks på matutbudet. Kvaliteten är generellt sämre, även om det fortfarande smakar riktigt bra. Utbudet av mat från andra länder och kulturer, såsom västvärlden, är mer begränsad än på andra platser i Sydostasien. Under våra dryga sju dagar i Yangon hann vi äta på lite finare restauranger, på Food Courts i shoppingcentrum samt runtom på gatumarknader. Föga förvånande kanske, men de mest genuina matupplevelserna hade vi faktiskt på gatumarknaderna, vilket även är där risken för matförgiftning är som störst.

På de finare restaurangerna och i shoppingcentrumen är det burmesiska köket mycket influerat av det thailändska, kinesiska och indiska köket. Det vi åt på dessa ställen hade nästan kunnat vara på en restaurang i Kina eller Thailand, men ändå inte. David förklarade det som att Myanmar är i ett kulinariskt kontinuum mellan sina grannländer. Smaker, ingredienser och tillagningssätt blandas på ett sätt som gör att maten smakar varken kinesiskt, thailändskt eller indiskt, utan oftast som två av dem samtidigt.

Friterat ris med kyckling och grönsaker. Hade lika gärna kunnat varit en rätt vi ätit i Thailand. Till maten i Myanmar får man ofta en liten skål med inlagda grönsaker.

Vi besökte två finare restauranger under vår vistelse, Shan Yoe Yar och House of Memories, som våra expatvänner i Yangon tipsade om. På Shan Yoe Yar testade vi en currygryta med biff och wokad kyckling i sötsur sås till huvudrätt. Currygrytan var, föga förvånande, indisk i sitt ursprung, men var kryddad med chili som de gör i Thailand. Kycklingen i sötsursås hade nästan lika gärna kunnat vara kinesisk, om det inte vore för den väldigt tydliga thailändska kryddningen med koriander, chili och ingefära. På House of Memories testade vi telövsallad till förrätt som vår expatvän Peter tjatade om och sedan tvingade i oss. Till huvudrätt beställde vi kyckling i basilikasås och fläsk i sojasås. Alla huvudrätter serverades tillsammans med ris. Telövsalladen var faktiskt extremt god, så i efterhand förstår jag Peters tjatande. Alla dessa rätter var starkt influerade av det kinesiska respektive det thailändska köket.

Kyckling i sötsursås från Shan Yoe Yar. Tydlig thailändsk kryddning med koriander, chili och ingefära men i övrigt ganska kinesisk i smaken. I bild syns även deras egenbryggda öl som heter ”Myanmar”.
Biff i currygryta från Shan Yoe Yar. David var dum nog att stoppa i sig en hel chilibit och klagade sedan under lång tid över att han höll på att sprängas i munnen.

Eftersom Yangon fortfarande är ett extremt fattigt och outvecklat har de inte en utvecklad restaurangkultur på samma sätt som i andra länder. Därför upplevs den allra mest traditionella maten bäst på gatumarknaderna. Veckorna innan vi kom hade jag hittat och bokat en Street Food Tour via Yangon Food Tours. Det gav oss både en djupare inblick i matkulturen och några intressanta matställen att gå tillbaka till. Vi smakade på tio mindre maträtter, både mat och desserter. Bland de mer matiga rätterna testade vi burmesiska pannkakor, friterade ägg, bao, shannudlar, friterad tofu, friterade dumplings och samosassallad. Samosassalladen blev en solklar favorit, den kändes fräsch i smaken och inte alls fet som friterade rätter annars gör. Även en matigare pannkaka med chili och kikärtor var väldigt god. Den rätt som jag gillade minst var nog shannudlarna. De smakade lite strävt och surt jämfört med nudelsåser som jag brukar tycka om. David hatar bao och gillade givetvis inte burmesiska bao heller, de var väldigt lika de kinesiska, något mer kött i möjligtvis.

Samosasalladen var en solklar favorit bland street food maten i Yangon. Vi gick tillbaka flera gånger och var alltid lika nöjda.

Bland desserterna fick vi testa burmesiskt kaffe, faluda och burmesiska söta pannkakor i två varianter. Burmesiskt kaffe är något helt annat än vanligt kaffe. Det smakar mer som sockrat te med mjölk. Av någon anledning har de i nästan lika mycket kondenserad mjölk som kaffe! Fortfarande väldigt gott, men det är inte som kaffe vi är vana vid. Vanligt kaffe var förvånansvärt svårt att få tag på. Det fanns på vissa caféer i shoppingcentrum eller caféer som specialiserat sig på västerländsk kultur. När vi väl fick tag i vanligt kaffe var det bra kaffe och smakade som hemma. Desserter är ju alltid gott så både jag och David gillade allihop, men faluda var det som var mest speciellt. Det är en kall mjölkbaserad dryck med gelebitar och rosésirap som man blandar ihop och dricker. Drycken är mycket populär i Yangon och påminner lite om taiwanesiskt bubbletea, men mycket godare.

Klassisk Faluda gjord på mjölk och rosésirap med gelébitar. Såhär ser den ut innan den har blandats. Supergott!!
Här ser vi hur våra sötpannkakor klipps till i mindre bitar. Tillagningen sker i den ugnsliknande anordningen till höger om försäljaren.

Ölmässigt testade vi två av deras egna öler, den ena heter så enkelt som ”Myanmar” och den andra ”Dagon”. Myanmar finns som vanlig och som premium. Vi testade båda två och upplevde konstigt nog den vanliga som godare än premium. Myanmar är en lager som smakar som en billig öl hemma, typ Pripps Blå. Vissa av gångerna vi drack Myanmar upplevde vi att vi blev snurriga väldigt snabbt. Även våra expatvänner berättade om andra som upplevt denna öl som lite konstig. Dagon var mycket godare och gjorde oss inte alls konstiga eller snurriga.

Som sista ord måste jag skriva att vi blev lätt matförgiftade i Yangon. Sista natten innan avfärd blev både jag och David sjuka. Så en rekommendation för den som ska till Yangon är att kanske vara lite mer försiktig med val av matställen än vad vi kanske var ibland. Alternativt vara beredd på att ta en mindre smäll och vara dålig i magen något dygn. I de här länderna går det nog att hålla sig helt frisk under en längre vistelse, men risken är helt klart högre än i de flesta andra länder.

Från balkongen på Rue Hengboun i Vientiane

Reseekonomi, Sydostasien

Ekonomisk Rapport – Thailand

Av David

Ända sedan jag var student har jag fört daglig loggbok över alla mina intäkter och kostnader. Tiden då jag och Maria reser är inget undantag och vi tror det kan vara en bra idé att dela med oss vad det faktiskt kostar att resa, så fler kanske inser att det inte behöver vara alltför dyrt. Under vår resa till Sydostasien försöker vi hålla en ganska låg budget och sänker tempot i resandet. I Thailand bor vi lite större och är beredda att äta mer hemma för att spara pengar. 

Äntligen billigt! Som vi har väntat på att kunna lyxa till det för en spottstyver, eller rent utav kunna komma ifatt lite i vår budget. Thailand är första landet vi besöker som är ett utvecklingsland, eller rättare sagt, ett nyindustrialiserat land. Det är inte för intet som européer och amerikaner har kommit till Thailand i decennier för att få mer för sina pengar än i Medelhavet eller på Hawaii. Jag minns särskilt för ungefär femton år sedan när jag gick i grundskolan hur mina klasskompisar och deras familjer flög ned en månad varje vinter med tomma resväskor, för att fylla dem på plats och ha kläder att slita under det kommande året. Nu har ekonomin utvecklats och priserna gått upp, men man kan fortfarande komma billigt undan i Thailand.

För oss var det välbehövt att komma hit. Efter att ha gått lite back i Japan trots att vi snålade som Joakim von Anka, såg vi fram emot att äntligen kunna äta oss mätta igen. Vår vistelse var dessutom lång. Vi spenderade en vecka i Bangkok och en månad på södra kusten av Koh Samui, där vi tillbringade jul och nyår med min syster och min pappa som flög ned för att fira med oss.

Någonting jag skarpt gillade med Koh Samui var att man kunde äta middag för 25kr på stranden i solnedgången. För vilka kostnader har restaurangen annat än mat, personal och kanske lite fasta avskrivningar? Eftersom ingen betalar några skatter eller hyra kan priserna hållas nere.

Flyg

Vi flög in till Bangkok från Okinawa med China Airlines med ett byte i Taipei. China Airlines är en del i flygalliansen Sky Team, vilket inte är den vi samlar bonuspoäng på. Så det sög ju. Av alla våra flyg är nästan inga alls med min favoritallians Star Alliance, av kostnadsskäl faktiskt. Så nästan inga poäng även om vi sparar lite pengar. Flyget kostade 5 210kr för oss båda, vilket är mycket pengar, men det fanns nästan inga alternativ från lilla Okinawa till Bangkok under lågsäsong. Senare på året, under vår och sommar, finns det direktlinjer med budgetbolag direkt mellan Naha och Bangkok. Lokalt flög vi från Bangkok till Koh Samui för 2 127kr, vilket var dyrt för Bangkok Airways har monopol på rutten och här minsann var det högsäsong istället inför jul och nyår.

Boende

I Thailand fick vi några riktiga dunderdeals på boende. Veckan i Bangkok tillbringade vi i ett nybyggt lägenhetskomplex i Sukhumvit för 1 868kr, dvs. 267 kr per natt. Då hade vi en egen lägenhet med separat vardagsrum, sovrum och kök. Det var större än min studentetta jag hade i Stockholm för tio år sedan. Dessutom fanns det pool, gym och viss dagligvaruhandel i komplexet. Under vår månad på Koh Samui hyrde vi en liten stuga utanför den lilla byn Thong Krut för 5 156kr, dvs. 166 kr per natt. Det var ett rum om kanske 40 kvadrat med allt man kunde tänka sig behöva. Huset ägdes och hyrdes ut av en engelsk tant som har bott på ön i 18 år och hyr ut för att tjäna lite extra pengar. Vi hade el utan avbrott under nästan hela vistelsen och vatten pumpades upp ur en lokal källa i marken. Efter en vecka ungefär hade vi kommit i en rutin och hittat till en bra marknad och en bra strand.

Dagskassor

Vår dagskassa under långresan med tyngdpunkt i Sydostasien är 300 kr per dag. Våra dagskassor ska täcka in allting som inte är flyg eller boende.

Till skillnad från i Japan är det faktiskt rimligt med 300 kr per dag i Thailand, även om Bangkok faktiskt inte är billigt. Under våra sju dagar i Bangkok kom vi att lägga 2 852kr på mat, transport och övriga kostnader. Eftersom detta är Thailand utgjorde maten såklart den största delen om 1 840kr, medan transport landade på 260kr och övriga kostnader var 752kr. De övriga kostnaderna var lite mobiltelefonladdning och en klippning för mig. Det går att äta billigt i Bangkok om man är beredd att gå ned i standard en del. Men vi ville ta tillfället i akt och testade flera av de bättre restaurangerna i Sukhumvit, såsom Bolan, The Local och Soul Food för att verkligen få känna på thailändsk mat. Även om det finns en hel del Street Food i Bangkok hittade jag inget jag tyckte verkade särskilt bra annat än några ställen i Chinatown, så vi åt antingen ute på restaurang eller hemma. Därtill hade vi fått två matlagningskurser i bröllopspresent, samt hade sparat separat till en middag på Michellintippade Sühring som kostade multum.

Efter att ha varit mest i stora städer på vår resa och bott ganska korta perioder på samma plats var det skönt att ta en paus under en månad på den thailändska landsbygden och få lite vanor igen. Det innebar också att vi kunde handla och laga vår egen mat och leva ett lite enklare liv ett tag. Under våra 32 dagar på Koh Samui kom vi att spendera 7 909kr totalt, fördelat på mat om 5 592kr, transport om 1 527kr, nöjen om 26kr och till sist övriga kostnader om 764kr. Maten inkluderar några finare utemiddagar under jul och nyår tillsammans med familjen som var på besök, men i stort åt vi det mesta hemma. En nyöppnad butik hade kycklingfilé vi brukade köpa medan frukt och grönt fanns på marknad. Transport utgjordes av vår lilla motorcykel och bensin till den. Nöjet var inträde till ett litet vattenfall man kunde besöka och övriga kostnaderna inkluderar bland annat en månads el om cirka 250kr.

Vyn från ett av de två vattenfallen vi besökte på Koh Samui. Även om inträdet var billigt skedde klättrandet med livet som insats!
Vår kompanjon på Koh Samui. Eftersom vi bodde några kilometer från egentligen precis allting var han helt oumbärlig. Gick riktigt långt på en tank också.

Sammanfattning

De fem veckorna vi var i Thailand kom att kosta oss totalt 21 793kr, fördelat på flyg om 7 337kr, boende om 7 024kr och dagskassor om 10 761kr. Då levde vi faktiskt riktigt bra i Bangkok och relativt enkelt på Koh Samui. Äntligen kunde vi komma ikapp lite, vi klarade oss faktiskt 939kr under dagskassebudget i Thailand!

Jag skulle inte rekommendera en dagskassa om 300 kr per dag i Bangkok, utan där är mer 400 kr rimligt, medan man kan klara sig på runt 200 kr per dag utan problem på Koh Samuis lite mer outvecklade delar.

Från skrivbordet på vårt hotell i Yangon med utsikt över staden

Reflektioner, Sydostasien

Sentimental på Koh Samui

Av David

Vi gör den här resan för att få perspektiv på saker samtidigt som vi lär oss nytt. För min del betyder det att ta tillfället i akt att tänka till lite kring länderna vi besöker, livet på vift och livet i stort.

Lite skämtsamt började jag sedan en tid tillbaka referera till mig och Maria som Snillet & Hjärtat, med mig själv som snillet och henne som hjärtat. Orsaken är hur vi båda närmar oss livet och ser på saker. Jag tänker, planerar och utför. Maria känner efter, pratar och känner efter igen, för att till sist kanske utföra om någon vill göra det tillsammans med henne. I stort och smått är jag alltid den rationelle och hon den känslosamma. Så det förbluffade oss båda lika mycket ikväll när det var jag som blev sentimental inför att lämna Koh Samui och hon som var den stabile av oss. Det blev så pass illa att vi fick åka iväg och köpa en öl och lite godis på en Seven-Eleven som stödsnacks till mig.

Jag är inte ens en naturkille och vi är på en paradisö. På den obebodda sidan dessutom. Det tog Maria fyra år att ens få med mig på solsemester på Kreta en vecka. Alltid när jag planerat resor så har det varit till storstäder runt om i världen. Där kunde jag besöka handelshögskolor, hitta IBM-kontor (jag vet…) och testa tunnelbanan. Att resa har varit undervisning och att bara vara någonstans för varmt klimat och fin solnedgång var slöseri med tid i mina ögon. Jag förstod aldrig poängen med att bara vara inaktiv. Så vad är det med den senaste månaden jag kommer att sakna?

Den senaste månaden har vi bott i en stuga utanför den lilla byn Thong Krut. Hundar går lösa, middag kostar 30 spänn på restaurang och har vi tur så räcker internet till lite Youtube. Dagarna har mest gått ut på att hitta mat, arbeta på något av våra projekt och hoppas att det inte börjar regna innan tidvattnet sjunkit något så vi kunnat bada. Maria dödar insekter varje kväll innan vi ska sova och vi köper färska kryddor och frukt på marknaden varje dag. Kylskåpet rostar för det är så himla fuktigt och myggen biter dag och natt. Men det känns för första gången på länge som att vi har en rutin.

Det är också första gången någonsin som jag verkligen har tvingats att sänka mitt tempo. Redan efter första veckan sade Maria att jag faktiskt lät saker ta sin tid. Generellt brukar jag nämligen hetsa folk i min omgivning att göra saker snabbare och går det inte undan kan hon se frustrationen i mina ögon och döden i min själ. Jag kanske har varit lite väl stressad i mitt tidigare liv faktiskt. På Koh Samui finns det inget sätt att fly undan långsamheten däremot. Saker tar den tiden de tar och det finns ingen anledning att skynda på någonting egentligen, för det finns helt ärligt ingenting att göra med tiden man sparar. Min upplevelse av Koh Samui är att tiden går men ingen på ön gör någonting alls och en månad har på något sätt slunkit förbi.

För det är någonting väldigt särskilt med att vara här. Såklart ser vi i kalendern att dagarna går, men det känns som att tiden står stilla. Det är nog bra ändå att vi har ett flyg att passa, för annars hade kanske en månad blivit till år – utan att vi hade märkt.

En mörk natt i vår lilla stuga utanför Thong Krut

Maten, Sydostasien

All världens mat (Thailand)

Av Maria

Under våra resor brukar David fråga ”Vad ser du mest fram emot på nästa plats?” eller ”Vad var bäst med Japan?”. Mitt svar brukar oftast vara ”Maaaaten!”. Han blir lite trött på mig ibland över hur mycket jag tjatar om god mat. Jag älskar att äta god mat och att testa ny god mat. Det är lika spännande varje gång vi sitter på en ny restaurang i ett nytt land och väntar på att få en ny maträtt.

I Thailand spenderade vi vår tid både i stan och på landet. Första veckan bodde vi i ett höghus i Bangkok, vilket följdes av en månad på ön Koh Samui. Rent kulinariskt hade vi flest matupplevelser i Bangkok, mest eftersom vi inte riktigt hade särskilt nära till någonting speciellt i matväg på Koh Samui. Dessutom var det faktiskt ganska skönt att laga egen mat för första gången på nästan ett halvår. Intressant nog släppte Michelin sin efterlängtade guide för Bangkok under vår vistelse i staden. Efterlängtad eftersom staden väldigt länge har setts som ett matmecka, men ännu inte riktigt uppmärksammats internationellt. Totalt fick elva restauranger sin stjärna, varav tre av dem fick två, vilket dessvärre inte är särskilt mycket – men det kan vara en god början i alla fall.

Enligt mig består det thailändska köket av mycket kryddor som tillagas tillsammans med grönsaker och ofta kyckling. Det mesta verkar kunna wokas för att sedan serveras med ris eller nudlar. Thailändarna blandar generellt peppar (hela korn), lime, chili, citrongräs, tamarind, fisksås och någon typ av lök som en kryddgrund. Rätterna är antingen väldigt milda, så som pad thai, eller väldigt starka som till exempel papayasallad. Båda rätterna är typiska standardrätter och finns i princip på varenda restaurang i landet. Därutöver provade vi bland annat friterad kyckling i grönsaker, friterat ris med kyckling serverat i en ananas och grönsaker tillagade i hot pot. Generellt är den thailändska maten tekniskt ganska enkel, komplexiteten kommer istället av olika kryddkombinationer.

Klassisk rätt bestående av brunt ris och grönsaker wokade i ostronsås. Denna rätt åt jag flera gånger för att det var så gott. Här är en av favoriterna från Hemingways i Tong Krut.
Vår värd på Koh Samui bjöd oss på en barbecue en kväll. Den här maten är till fyra personer. Det räckte i flera dagar. Vi fick spett, grönsaker, friterat ris och frukt.
Pinapple boat är väldigt vanligt i alla fall på Koh Samui. Det är egentligen bara wokat ris med kyckling, nötter och ananas som serveras i en urgröpt ananas.

I Bangkok unnade vi oss lyxen att prova två restauranger som var tippade att få en Michelinstjärna, Sühring och Bolan. Sühring råkade vi besöka precis dagen efter att de fått sin Michelinstjärna, vilket vi först förstod dagen efter när vi läste på lite mer om Michelins satsning i Bangkok. Oftast brukar vi välja avsmakningsmenyn när vi äter på finare restauranger, vilket på Sühring innebar nio rätter av modern tysk mat. Bolan gästade vi tyvärr bara till lunch och åt traditionell thaimat, David åt wokad biff i basilika och chili med ris och jag wokat fläsk med räkpasta med ris. Davids rätt var extremt stark och min var ganska stark men allt var väldigt smakrikt och gott.

Roligt nog fick vi två stycken matlagningskurser i bröllopspresent av familj och vänner när vi gifte oss i september. Den första från Davids kusiner och deras pojkvänner och den andra av våra goda vänner Frida och Martin. Första matlagningskursen var med kocken Leez och fem andra deltagare i en särskild lokal lite utanför centrum. Kocken Leez var noga med att göra allt från grunden och visade oss hur man gör tamarindsås, kokosgrädde och olika sorters chilipasta. I Thailand har man samma problem som överallt i västvärlden med matfusk och tillsatser i grundprodukter, såsom just i kokosgrädde, tamarindsås och chilipasta. Det var Leez noga med att förklara för oss och visa hur man gör dessa saker från grunden. Totalt hann vi med tolv stycken thairätter under en förmiddag. Det var högt tempo och David var bakis. Våra två favoriter var pad thai med räkor samt mango med sticky rice.

Fantastisk god pad thai som vi fick lära oss att laga tillsammans med kocken Leez. Men vi får nog öva på uppläggningen lite..

Den andra matlagningskursen var med kocken Vichit på hans nybyggda och nyöppnade lyxrestaurang mitt i expatområdet. Till vår förvåning var kursen bara för mig och David och vi hade ett helt kockteam tillsammans med huvudkocken. Här var upplägget lite annorlunda där Vichit först lagade en maträtt som vi valt ut på förhand och visade hur man gjorde och sedan fick jag eller David göra samma rätt. Han visade inte lika mycket från grunden men gav oss mer praktiska tips, till exempel hur man skär kött. Det är mycket lättare att laga när man har fem assistenter dessutom, vilket var tur för den här gången var jag lite bakis. Vår favorit här var en stark biffsallad med vindruvor. Även desserten var spännande med små färgade degbollar i varm kokosmjölk.

Fantastiskt god biffsallad som vi lärde oss att göra av kocken Vichit. Mycket smak av chili och lime men balanseras med vindruvorna.
Vår bästa pad thai under hela resan var den vi fick lära oss att laga med kocken Vichit. Fantastiska smaker av sötma och salt med knaprighet från jordnötterna.

Efter att ha varit i Bangkok och smakat på mycket mat och fått testa på att laga thailändskt åkte vi vidare till Koh Samui. På grund av den tighta budgeten bestämde vi oss för att laga mycket mat själva och köpa med oss från marknader. Vi var väldigt inspirerade att testa det vi lärde oss på matlagningskurserna men märkte tidigt att tillgången till de ingredienser vi behövde var dålig på ön. Det blev därför mer traditionell matlagning av rätter som vi redan kunde hemifrån. Vi hittade ett litet slakteri med riktig bacon och fin tysk korv, något som var efterlängtat efter all thaimat och alla ramensoppor i Japan. Vår tid på Koh Samui präglades därför av utbudet från slakteriet samt en wok på kyckling och grönsaker serverade med risnudlar. I början testade vi att äta mer mat från marknaden, men slutade med detta efter att vi köpt två grytor som var extremt starka och med oklart proteininnehåll. Vi vet inte ens om det var svamp eller någon form av kött. Vi fegade ur och åt mycket lite av dessa grytor eftersom det var så otroligt konstigt och äckligt, kan ha varit vad som helst..

En av våra favoriträtter som vi ”lagade” hemma. Det var mest att värma korven, allt annat köpte vi färdigt från slaktaren. Saltgurkan kunde vi skippat för det blev lite väl surt med surkålen och senapen. Väldigt god weisswurst!
Den godaste maten vi köpte från marknaden. I paketen finns en blandning av fisk och ägg som faktiskt var väldigt gott. Spetten var lite sämre, men fortfarande inget mot grytorna som vi inte ens ville fota.

Dessertmässigt blev jag förälskad i mango med sticky rice. Det är helt klart en av mina topp tre favoriter bland alla efterrätter någonsin. Vi fick testa det första gången på den första matlagningskursen och jag blev helt tagen av hur gott det var. Ris och mango, vad är det för speciellt med det, var min första tanke när jag såg det på menyn, men det är otroligt gott. Riset kokas tillsammans med kokosmjölk och serveras med kokosgrädde. Det är lite kletigt, likt sushiris, men smakar lite salt, och kokos såklart. Kombinerat med en söt mango är smaken helt oslagbar. Nu har mango med sticky rice blivit obligatorisk efterrätt varje gång vi äter ute! Faktum är att julafton nästa förstördes när det visade sig att de hade slut på mangon på restaurangen. Som tur var såg personalen vår djupa besvikelse och hur tårarna började fylla våra ögon, så de fixade fram en mango och vi fick till slut vår jul!!

Vår bästa mango med sticky rice åt vi på vår matlagningskurs med kocken Leez. Fantastisk kokosgrädde, sticky rice och söt mango.

Vid soldnedgången, störd av två hundar som springer runt, Koh Samui