Restips

Visum, vaccin och försäkring – Del 2

Av David

Det näst roligaste temat när man ska ut och resa till lite mer spännande platser är vaccineringar och försäkringar. Försäkringsfrågan löser man relativt enkelt, till skillnad från vaccineringarna som kan ta precis lika mycket tid i anspråk som visum. Därtill är det sjukt dyrt att bygga upp ett fullständigt vaccinationsskydd. Jag började bygga upp mitt skydd i samband med att jag introducerades till Afrika i mitt arbete, och avslutade alla nödvändiga vaccinationer i och med att vi stack iväg på vårt längsta segment av vårt sabbatsår.

En mycket välfylld vaccinationsbok med det mesta. Jag var sugen på att även lägga på Meningokocker, men varken Maria eller personalen på Svea Vaccin tyckte det var nödvändigt.

Generellt behöver man inte uppvisa några särskilda vaccinationer annat än just specifikt Gula Febern när man ska till, och anländer från, ett gäng länder i Afrika och Sydamerika för att få komma in i landet. Däremot är ett flertal vaccinationer olika starkt rekommenderade. Nedan har jag samlat de grader av vaccinationsskydd man bör ha beroende på vilka länder och regioner man ämnar besöka. Till sist avslutar jag med en notis om reseförsäkringar.

Grundskyddet

Grundskyddet är det grundläggande vaccinationsschema man följer som barn för att bli immun mot Polio, Stelkramp, Difteri, Mässlingen, Påssjuka m.fl. Grundskyddet bör förstärkas när man fyller trettio år för att sedan vara hela livet ut. Till de allra flesta utvecklade länder räcker det gott med grundskyddet, såsom länderna i Europa, USA, Kanada och Oceanien, samt Japan och de fyra tigrarna Sydkorea, Taiwan, Hong Kong och Singapore.

Hepatit och Kolera

Det första steget för att utöka sin immunitet är att vaccinera sig mot Hepatit och Kolera. Hepatitvaccinet tas för A och B där A kan smitta genom mat/ vatten och B via blod/sexuella kontakter. Vaccinationen görs i tre doser. Koleravaccinet kommer även med ett generellt magskydd som minskar risken för turistmage. Koleravaccinet tas i två doser första gången och påfylls sedan årligen vid behov. Att vaccinera sig mot Hepatit och Kolera är att rekommendera när man ska till medelutvecklade länder såsom Mexiko, Kina och Östeuropa utanför EU.

Allt annat
Sista steget i vaccinationsschemat är att bara pumpa på från utbudet hos din vaccinationsklinik. Japansk Encefalit, Rabies och Tyfoid har vi själva tagit. Japansk Encefalit tas i två doser, rabies i tre doser och tyfoid i en dos alternativt i tre tabletter. Allt annat blir nödvändigt så fort man ska till de outvecklade länderna i Afrika, Sydostasien och även ibland Latinamerika. Jag rekommenderar inte att man vaccinerar sig mot Gula Febern i onödan, utan gör det endast vid besök till ett land som kräver det för att släppa in dig i landet.

Försäkringar

Jag rekommenderar att man har två nivåer av försäkringar. För det första rekommenderar jag att man bokar sin resa, både flyg och boende, med ett kreditkort som har reseförsäkring. Till exempel har både SAS Eurobonus-korten med Mastercard och American Express reseförsäkringar för de resor man bokar med kortet och man får flygpoäng samtidigt.

Den andra nivån är att införskaffa en specifik reseförsäkring som ett tillägg till den ordinarie hemförsäkringen, om man ska vara borta längre än vad den ordinarie hemförsäkringen täcker. De flesta hemförsäkringarna täcker bara resor om 30 dagar och stannar man längre måste man köpa till en extern försäkring för hela utlandstiden. Det kan vara möjligt att det är billigare att införskaffa en extern reseförsäkring från ett annat försäkringsbolag, men det beror helt på situationen och jag rekommenderar att man kollar upp detaljerna för just sitt specifika fall.

Se även till att skriva ned telefonnummer och försäkringsnummer till försäkringsbolagen ifall olyckan skulle vara framme.

Sammanfattning och kostnader

Sammanfattningsvis finns det tre nivåer av vaccination, grundskyddet, Hepatit och Kolera och allt annat, samt eventuellt Gula Febern om besökslandet kräver det för att man ska släppas in. Vaccination är inte riktigt en budgetfråga, men räkna med att betala kring 7 500 kr för Hepatit, Kolera, Japansk Encefalit, Rabies och Tyfoid. Räkna med att det kan ta upp till två månader att hinna ta alla vaccin ovan. Vår reseförsäkring är ett tillägg till vår hemförsäkring och kostar cirka 1000 kr per månad.

Från vår studio på ett regnigt Koh Samui

Östasien, Reseekonomi

Ekonomisk Rapport – Japan

Av David

Ända sedan jag var student har jag fört daglig loggbok över alla mina intäkter och kostnader. Tiden då jag och Maria reser är inget undantag och vi tror det kan vara en bra idé att dela med oss vad det faktiskt kostar att resa, så fler kanske inser att det inte behöver vara alltför dyrt. Under vår resa till Japan försöker vi hålla en ganska låg budget och sänker tempot i resandet, därmed bor vi för det mesta lite större med matlagningsmöjligheter längre ut från städerna.

Japan är, som många av säkert vet, generellt ansett som ett dyrt land. Mycket av den uppfattningen kommer av tiden då ekonomin växte så det knakade och Yenen stod högt. En typisk skröna handlar om en amerikansk affärsman som gick ut på krogen en kväll i Roppongi och tog två öl, vilka kom med en nota om 100 dollar. Sedan en japansk finansbubbla sprack på nittiotalet har däremot ekonomin varit på dekis och valutan fallit, vilket gör landet till ett förvånansvärt billigt resmål. Däremot är jag inte så säker på att det är ett 300-kr-per-dag-billigt resmål… Men vi tänkte att i värsta fall får vi ta ikapp en del i Thailand.

Kanonmiddag i Nagasaki, där vi till och med hade soffa och soffbord! Varsin portion snabbnudlar, en öl vi delar på och lite sashimi för strax under 100kr. Jag tar alltid lite mer öl än Maria. Trevor Noah är gratis.

Flyg

Flyget till Japan fick vi till ett riktigt dunderpris, trots att vi endast ville ha en enkelbiljett från Stockholm. Som tur är säljer Qatar Airways interkontinentala enkelbiljetter och eftersom vi bokade långt i förväg fick vi en biljett för oss två för 7 002kr. Inom Japan flög vi från Nagasaki till Naha på Okinawa för 2 544kr med ANA. Både Qatar Airways och ANA är så kallade femstjärniga flygbolag bedömt av flygorganisationen Skytrax. Enligt Skytrax är Qatar Airways världens bästa flygbolag, medan ANA är tredje bäst, med Singapore Airlines däremellan.  Båda flygen var mycket bekväma och vi märkte tydlig skillnad mot budgetbolag. Därtill slås jag ofta av häpnad över hur billigt Qatar verkar kunna flyga folk över jordklotet, de dyker ofta upp som det billigaste alternativet när jag söker efter flyg på webben.

Boende

Vad gäller boende beslutade vi att försöka bo en hel del genom AirBnB det kommande året. Detta för att ha bättre matlagningsmöjligheter, men också för att ha mer plats och utrymme än vad man brukar få på hotellrum och hostell. Därtill reser vi lite långsammare under vårt sabbatsår och kan tänka oss att bo lite längre utanför städerna för att komma ned i kostnad. I Japan spenderade vi 19 nätter sammanlagt till en kostnad om 8 373kr, vilket är cirka 440kr/natt. Då bodde vi generellt antingen ganska långt bort från städerna eller mycket litet eller på något annat sätt obekvämt (t.ex. stört av trafik). Jag bokande de flesta boendena tidigt. Däremot gjorde jag en felbokning som kostade oss cirka 1000kr, eftersom vi fick boka av och sedan boka något annat. Detta innebär att vi hade kunnat få ned vår kostnad till cirka 7 373kr totalt, eller 393kr/natt. När vi kom till Japan i fjol lyckades vi få små hotellrum för cirka 500kr/natt, vilket anses vara billigt. Så att röra sig i 400-kr-per-natt-trakten är att anse som rätt hyfsat.

Dagskassor

Andra delen av vår resa är huvudsakligen förlagd till Sydostasiens alla länder Thailand, Burma, Laos, Vietnam, Kambodja, Malaysia, Brunei, Filipinerna, Indonesien och Östtimor, men med några veckor vardera i Japan, Australien och Nya Zeeland. Eftersom jag är väldigt noggrann och hänsynstagande till kostnadsnivåer mellan länder satte jag såklart en och samma dagskassa för hela vistelsen. Jag vet faktiskt inte hur jag tänkte där, men av någon anledning godkände Maria kalkylen och ambitionen att leva på 300kr/dag. En sak är säker med min maka – hon godkänner alltid en lägre budget.

Efter att ha insett vansinnet i att ligga så lågt som under 300kr/dag i Japan, och fortfarande göra någonting överhuvudtaget om dagarna annat än att äta snabbnudlar och titta på Youtube hemma på vårt rum om 10 kvadratmeter, så bestämde vi oss för att utöka budgeten till 400kr/dag i Japan. Efter våra 19 dagar landade vi till sist på 7 668kr totalt, eller cirka 404kr/dag. Med en budget på kring 400kr/dag kunde vi besöka de museer vi ville besöka, åka kollektivt ibland, äta en ruskigt billig utelunch och sedan äta snabbnudlar till middag.

Ölprovning med Pingu, någonting jag brukar bokföra som nöje.

Dagskassorna kom att fördelas på mat om 4 758kr, transport om 993kr, nöje om 1 435kr och övrigt om 482kr. Nöjet var en stand-up show vi gick på genom AirBnB och en hel del ölprovning (de har fantastisk öl i Japan). Övriga kostnader var några rakblad och att vi fick boka ett lite dyrare boende i Nagasaki efter att jag bokade fel en gång.

Diverse

Utöver flyg, boende och dagskassor köpte vi även japanska interrailkort, eller Japan Rail Pass som de heter. De möjliggör ett antal dagars fritt åkande på tågen som körs av den japanska motsvarigheten till SJ, kan man säga. För oss två under 14 dagar kostade det 7 160kr. Till sist hade vi sparat undan pengar till att äta Kobebiff i Kobe separat, vilket är så dyrt att det aldrig var på tal att försöka få in det i dagskassorna. Hittar man ett bra luncherbjudande kan man få en lunch för två för kring tusenlappen, vilket vi gjorde.

Sammanfattning

Vår japanvistelse den här gången kom att kosta oss totalt 31 747kr för en vistelse på nästan 3 veckor. Detta fördelades på flyg om 9 546kr, boende om 7 373kr i 19 nätter, i dagskassor om 7 668kr och till sist på Japan Rail Pass om 7 160kr. Att bo för 400 kr/natt och leva för 400kr/dag är möjligt, men åker man för att uppleva landet skulle jag nog faktiskt rekommendera minst 500kr/natt för boende och 500 kr/dag i dagskassa.

Vi köpte våra vigselringar i Tokyo sommaren 2016. De betyder mycket för oss eftersom vi köpte dem på vår resa långt bort tillsammans, men bara därför behöver de inte kosta mycket. Många par lägger kanske uppemot 25 000kr per ring, men eftersom vi är så snåla lade vi bara 1 600kr på båda.

Från vår lilla uteplats på den Thailändska landsbygden på Koh Samui

Maten, Östasien

All världens mat (Japan)

Av Maria

Under våra resor brukar David fråga ”Vad ser du mest fram emot på nästa plats?” eller ”Vad var bäst med Japan?”. Mitt svar brukar oftast vara ”Maaaaten!”. Han blir lite trött på mig ibland över hur mycket jag tjatar om god mat. Jag älskar att äta god mat och att testa ny god mat. Det är lika spännande varje gång vi sitter på en ny restaurang i ett nytt land och väntar på att få en ny maträtt.

Det här matinlägget har jag längtat efter länge. Anledningen till det är att Japan troligtvis är världens bästa plats för mat, i alla fall min absoluta favorit hittills. Maträtterna är, precis som landet självt, speciella och unika. Rätter som ramen, udon, sushi, okonomiyaki och kobebiff har alla sitt ursprung i Japan. Dessutom är tillgången stor, överallt i städerna finns det restauranger, street food och vackra dessertbutiker.

Det var även här vi föll för ramen som favoriträtt till vardags, en nudelsoppa vi inte ens visste fanns innan vi kom hit sommaren 2016. Ramen är en nudelsoppa gjord på en bas av soja, miso, tonkotsu eller salt och serveras tillsammans med någon liten köttbit och en del tillbehör. Tonkotsu görs på fläskben som fått koka under lång tid. Tillbehören kan variera stort mellan restauranger, men består i princip alltid av purjolök och lite sjögräs. Köttet är generellt två skivor fläsk. Ibland används köttfärs istället för fläskskivor, t.ex. i en variant gjord med tomat. De lite lyxigare och dyrare ramen kommer dessutom med en eller två ägghalvor.

De allra flesta prefekturerna i Japan har sin egen tolkning på ramen. Sapporo till exempel är kända för en misobaserad soppa, medan Tokyo är mer kända för sojabaserade ramen. Efter att ha testat varje möjlig variant, kom jag fram till att min favorit är tonkotsu eftersom den ger en fylligare och nötigare smak än de flesta andra. Men jag gillade även tomatramen, eftersom tomaten och köttfärsen passar så fint tillsammans. Nackdelen är väl bara att den ofta är extremt stark. Övriga ramen är generellt väldigt snälla och inte alls för heta. I Osaka hade vi även turen att få testa ramen med kobebiff. Det var väldigt gott med den lite sötare köttsmaken från kobebiffen i en annars vanlig tonkotsu-ramen.

Misobaserad ramen från Sapporo. Den ena var väldigt stark medan den andra var mild. Ramen köps ofta i en automat som syns på bilden.

I sin enklaste form är ramen torkade snabbnudlar i en frigolitförpackning som kan köpas i livsmedelsbutiker. Till dessa får man begränsat med torkade tillbehör, vilka tillagas genom att man tillsätter kokande vatten. Det kan inte jämföras med ramen på restaurang, men det var en viktig komponent i japanernas överlevnad efter andra världskriget då tillgång till mat var begränsad. De torkade snabbnudlarna är även väldigt bra för resenärer med tight budget. Jag och David fick designa våra egna snabbnudlar och välja tillbehör på Momofuku Ando Instant Ramen Museum i Osaka. Bland de sorters torkade snabbnudlar som vi testat gillade vi varumärket ”Cup Noodles” bäst då smaken på soppan är mindre pulvrig än andra märken.

Vanliga snabbnudlar från Nissin (Cup Noodels) med lite coola egendesignade förpackningar. Det här var vår favorit av de snabbnudlar som vi testat.

En annan nudelsoppa som är populär i Japan är udon, vilket ofta äts tillsammans med tempura. Udon är en tjock nudelsort som ser ut som avlånga rektanglar i formen. De serveras i en enklare buljong tillsammans med lite purjolök. När man hör japanerna äta udon sörplas det extremt mycket, för oss västerlänningar är det riktigt dåligt bordsskick, men japanerna sörplar för att fort få i sig hela soppan. Vid sidan om soppan brukar man äta tempura av fiskkaka, torsk, kräfta, ägg m.m. För den som inte vet vad tempura är, så är det friterad frityrsmet. Udon kan serveras kall eller varm, men jag föredrar varm. Det är generellt väldigt billig mat, men också väldigt gott.

Klassisk udon i enkel buljong med tempura vid sidan om. Här är det torsk och ägg med tempura.

Både ramen och udon sägs vara rätter importerade från Kina eller Korea, men en rätt som faktiskt kom till i Japan är sushi. Vi testade sushi från matbutik, sushi på band och sushi på restaurang. Det roligaste är ju såklart sushi på band för att det är lite annorlunda. Man sitter på små pallar runt ett rullande band och plockar sin sushi själv. Det är generellt ingen skillnad på denna sushi utan det är mer serveringen som skiljer sig. Sushi i matbutik har hållit förvånansvärt hög standard jämfört med det man får i matbutiker i Sverige.

Urval av god sushi inköpt i matbutik. Den nedre bilden visar en variant på sushi som är perfekt på resande fot. De omsluts av sjögräs och inuti är det massor med ris och någon fisk som fyllning.

Okonomiyaki skapades liksom sushi i Japan. Det är en slags tjockpannkaka med grönsaker och kött. Det finns två varianter, Hiroshima-baserad och Kansai-baserad. På vår förra resa till Japan testade vi den Hiroshima-baserade och nu under denna resa testade vi den Kansai-baserade. Den största skillnaden är att den från Hiroshima innehåller nudlar och grönsakerna läggs på sist när pannkakan är klar, medan den från Kansai kommer utan nudlar och allt blandas ihop till en smet och steks tillsammans. Båda varianter är supergoda och relativt enkla att göra.

Här blandar vi vår egen okonomiyaki och steker den själva. Fantastiskt gott för att vara så enkel mat. Bredvid oss hade vi ett japanskt par som hjälpte till att hålla koll på vår tillagning. Vi fick även smaka på deras mat.

Men min absoluta favoritmaträtt alla kategorier är kobebiff, självklart på restaurang i Kobe. Nu kan man ju inte äta det varje dag på grund av priset och tillgängligheten (vi bor inte i Kobe) så därför är ramen vår favorit till vardags. Vi testade kobebiff första gången på vår förra Japanresa och efter den gången kände vi att vi aldrig skulle kunna äta vanligt kött igen. Det var 1,5 år sedan och såklart har vi ätit kött sedan dess ändå. Kobebiff är något alldeles särskilt och den här gången försökte jag verkligen sätta fingret på vad det är som gör det så fantastiskt. Min första reaktion den här gången var att det smakar typ inte ens som kött. Det är så mycket mörare, så mycket mer smak i varje tugga och har mycket mer naturligt fett i sig än vanligt kött.

Biffen steks direkt på en platta utan smör eller olja eftersom köttet har så mycket eget fett. Bäst är att äta det medium-rare, eftersom att det är då köttet ger längst och mest komplexa smaker. Vi fick totalt 150 gram kött var som vi blev serverade i tre omgångar. Först de bästa bitarna, sedan de näst bästa bitarna och sist de ”sämsta” bitarna som blandades ihop med böngroddar. Vi fick kombinera de bästa och näst bästa köttbitarna med olika tillbehör, såsom rostad vitlök och senap, salt, eller peppar och soja. Tugga efter tugga är full av mer smak och sötma och tillbehören lyfter köttet till fantastiska höjder.

Världens godaste kött! Kocken jobbar för fullt till vänster medan de tre bästa bitarna med tillbehör syns till höger i bilden.

När jag berättar för vänner och bekanta om kobebiff får jag ofta höra att ”Jag har också ätit Wagyu, det är inte sååå speciellt. Det är ju bara kött liksom”. Jag själv har aldrig ätit Wagyu, men jag är ganska säker på att det inte riktigt går att jämfört med kobebiff. Wagyu är definitionsmässigt inte heller samma sak som kobebiff eftersom kobebiff måste komma från regionen Tajima och föds upp enligt ett strikt regelverk, medan Wagyu kan vara lite vad som helst. Det kan komma från Japan, USA, Kanada eller Australien och uppfödningen följer inget särskilt regelverk. Det är som att jämföra champagne med mousserande vin. Jag vill därför hävda att kobebiff är något helt unikt och inte samma sak som något annat kött.

Gällande desserter, kaffe och caféer så har vi testat lite mindre av detta än på tidigare platser. Det beror främst på att vi försökt hålla nere konsumtionen av dessa saker. Något som jag dock inte kan motstå är daifuku. Daifuku är en rund bakelse gjord på rismjöl, socker och vatten med en god fyllning. Degen är lite mjuk i konsistensen men tillräckligt hård för att hålla inne den mjukare fyllningen. Jag och David har alltid trott att det hetat mochi, men det är egentligen bara degen som sluter fyllningen som heter mochi. Det är i alla fall fantastiskt gott och vi har provat lite olika sorter. Mina favoriter är de med söta fyllningar såsom hallon, jordgubbe eller choklad.

Det här är de bästa daifuku som vi ätit. De kommer från en aslyxig butik i Osaka och kostade multum jämfört med andra daifuku.

Från vår 30 kvm stora lägenhet i Bangkok