Östasien, Reseekonomi

Hong Kong – Ekonomisk Rapport

Av David

Ända sedan jag var student har jag fört daglig loggbok över alla mina intäkter och kostnader. Tiden då jag och Maria reser är inget undantag och vi tror det kan vara en bra idé att dela med oss vad det faktiskt kostar att resa, så fler kanske inser att det inte behöver vara alltför dyrt. När vi planerade vår resa runt de asiatiska Tigrarna trodde vi att det var den enda resan vi skulle göra. Därmed förberedde vi oss på att äta den mesta maten ute och bokade inte boenden med goda matlagningsmöjligheter. 

Det finns ofta väldigt mycket man kan se gratis när man är ute och reser. I Hong Kong hittade vi till exempel vår spargris. För att ha råd att resa så länge som vi gör måste man göda den ordentligt under lång tid.

Flyg

Vi flög direkt till Hong Kong från Singapore med Jetstar för 4 579kr för oss båda. Det var en flygning om cirka 4 timmar som vi bokade med 3 dagars varsel eftersom vi var tvungna att lägga om vår resrutt i Singapore. Samma flyg hade kostat cirka 1 200kr om vi hade bokat ungefär ett halvår i förväg. Singapore är ett jäkligt stelt land och av någon anledning godkänner de inte den visumregim som Hainan i Kina använder sig av. Hainan är nämligen unikt i Kina att godkänna Visa on Arrival, eller Landing Visa, för turister – något som Singapores representanter sade inte existerade även om det finns dokumenterat på IATA.

Boende

I Hong Kong (och Macau) kom vi att bo på totalt 4 olika hotell, varav 3 i Hong Kong. Detta eftersom vi hade bokat 5 nätter på ett hostel i Hong Kong men bytte hotell efter att ha upptäckt några bett om anklarna efter den 4:e natten. Så vi bokade ett hotell för 1 natt till i Hong Kong, sen bodde vi 1 natt på Macau och till sist 1 natt i Hong Kong igen. Detta var i slutet av vår resa och vi lyxade till det lite och kunde även använda bonuspoäng. Nätterna fördelade vi enligt:

  • Hong Kong Kowloon – (331kr/natt): 5 nätter på hostel
  • Hong Kong Kowloon (Mongkok) – (504kr/natt): 1 natt på hotell med middag
  • Macau – (791kr/natt): 1 natt på hotell med snack bar
  • Hong Kong Kowloon – (1761kr/natt): 1 natt på hotell

I Macau blev vi dessutom uppgraderade och fick bo högst upp i huset med tillgång till en lounge som serverade tilltugg och dryck gratis!

Det ser faktiskt bättre ut än vad det var. Efter att ha fått fler och fler bett under de fyra första nätterna fick jag nog och bokade ett nytt hotell för vår sista natt i Hong Kong innan det var dags att åka över till Macau. Sängkläderna var fläckiga (även om de var tvättade), luftkonditioneringen lät som ett sågverk och efter att de hade bytt sängkläder hade vi fått massor av hår (!) på dem. Nåväl att vi höll budgeten, men det var absolut inte värt det.

Dagskassor

Precis som under hela resan, så hade jag gjort en provision för transport inom landet i vår ursprungliga budget, det vill säga jag budgeterade för lokaltrafik i Hong Kong och båt över till Macau. Men under våren blev jag så inspirerad av budgetnedskärningarna inom min arbetsgivare Ericsson att jag beslutade mig för att ta bort transportbudgeten och istället hänvisade jag de kostnaderna till våra dagskassor, det vill säga budgeten för den ordinarie verksamheten. Våra dagskassor är menade att täcka in allting som inte är boende och flyg.

Vår riktlinje för dagskassorna i Hong Kong och Macau var samma som för resten av bröllopsresan, dvs. 500kr/dag, totalt 3 500kr för hela vistelsen. I slutändan landade vi på 4 898kr totalt för hela vistelsen. I detalj kom vi att lägga 2 885kr på mat, 1054kr på transport, 416kr på nöje (vilket var något billigare museibesök, en spårvagnsresa till Victoria Peak och ett besök på en roof top bar). Till sist budgeterade jag den extra hotellnatten på ett lössfritt hotell för 504kr under kategorin Övrigt.

Båten mellan Hong Kong och Macau kostade cirka 600kr för oss båda fram och tillbaka, och vi brände nästan 1000kr totalt på en rolig utekväll med några gamla vänner till mig. Korrigerat för de kostnaderna kom vi att landa på ganska sensibla 3335kr. Generellt tog vi även i Hong Kong möjligheten att äta lite finare, vilket drog upp totalkostnaden något. Om man inte festar bort en tusenlapp och är lite mer sparsam än vad vi var så kan man mycket väl komma undan med en dagskassa på 400kr/dag i Hong Kong.

Sammanfattning

Även Hong Kong lyckades vi få in på cirka 500kr/dag, även om man får exkludera de lite mer extravaganta nöjena. Även om man har en budget så får man inte glömma att ta tillvara på möjligheterna att äta lite bättre, och även festa loss ibland. Till sist så kommer det att dyka upp oförutsedda kostnader såsom en extra natt på ett annat hotell eller liknande. Sammantaget är jag ännu en gång nöjd med hur vi spenderade våra pengar, och tycker att vi fick riktigt bra med värde för dem i Hong Kong.

Från min mors köksbord i Göteborg på kortbesök i Sverige

 

 

Östasien, Reseekonomi

Singapore – Ekonomisk Rapport

Av David

Ända sedan jag var student har jag fört daglig loggbok över alla mina intäkter och kostnader. Tiden då jag och Maria reser är inget undantag och vi tror det kan vara en bra idé att dela med oss vad det faktiskt kostar att resa, så fler kanske inser att det inte behöver vara alltför dyrt. När vi planerade vår resa runt de asiatiska Tigrarna trodde vi att det var den enda resan vi skulle göra. Därmed förberedde vi oss på att äta den mesta maten ute och bokade inte boenden med goda matlagningsmöjligheter. 

Det här är Marina Bay Sands shoppingcenter, troligtvis det mest exklusiva shoppingcentret i världen. Vi var här en del för de hade en bra food court, men gick faktiskt inte runt i några butiker – en väska här kostar säkert lika mycket som alla våra dagskassor tillsammans!

Flyg

Vi flög direkt till Singapore från Taiwan med TigerAir för 1 868kr för oss båda. För en flygning på lite över 4 timmar tycker jag det är ett bra pris. TigerAir är ett budgetbolag och planet var märkbart trängre än motsvarande på fullprisbolag, det var både trängre mellan sätena och det gick inte att luta bak särskilt långt. När vi flyger utanför Star Alliance saknar vi dessutom tillgång till fasttrack och lounge, vilket faktiskt är värt en del. Efter att ha funderat lite kom jag fram till att jag hade varit beredd att betala upp till 3 000kr för motsvarande flight, men inom Star Alliance.

Boende

Jag tyckte det var riktigt krångligt att hitta billigt boende i Singapore. När jag sökte efter hotell och hostell fanns det egentliga inga bra och prisvärda hostellförslag. Så vi hamnade, hör och häpna, på ett riktigt hotellrum 5 nätter. Det var ett litet rum i ett hotell som visade sig ligga, vägg i vägg faktiskt, med ett litet bordellområde. Vi anlände på lördagen den 7e oktober, och förstod på söndag morgon vad det var för ställe när gamla äckliga västerländska gubbar checkade ut tillsammans med lättklädda lokala tjejer, båda utan packning. Hotellet var lyhört, men vi hörde inget skumt på vår våning och fick dessutom utsikt! Allt detta för 384kr/natt, men ingen frukost tyvärr.

Dagskassor

Precis som för Korea och Taiwan, så hade jag gjort en provision för transport inom landet i vår ursprungliga budget, det vill säga jag budgeterade för lokaltrafik i Singapore. Men under våren blev jag så inspirerad av budgetnedskärningarna inom min arbetsgivare Ericsson att jag beslutade mig för att ta bort transportbudgeten och istället hänvisade jag de kostnaderna till våra dagskassor, det vill säga budgeten för den ordinarie verksamheten. Våra dagskassor är menade att täcka in allting som inte är boende och flyg.

Vår riktlinje för dagskassorna under tiden i Singapore var samma som för Korea och Taiwan, dvs. 500kr/dag, totalt 2 500kr för hela vistelsen. I slutändan landade vi på 2 947kr totalt för hela vistelsen i Singapore. I detalj kom vi att lägga 1 839kr på mat, 680kr på transport, 298kr på nöje (vilket var ett museibesök och en biokväll) och lite mediciner för 130kr.

Vid avresan från Taiwan behövde vi tyvärr ta buss, snabbtåg och sedan ett lokalt tåg för att ta oss från Sun Moon Lake till Taipeis flygplats, vilket kostade cirka 400kr för oss båda och tog en halv dag. Så just det blev en ganska stor kostnad för första dagens dagskassa. Det var också vår högsta transportkostnad så långt på vår resa. Därtill åt vi riktigt bra tycker jag. Det blev en kombination av restauranger och food courts, samt någon gång på Hawker Centre. Hade vi ätit mestadels på Hawkers Centres så hade vi troligtvis kunnat halvera matkostnaden till under tusenlappen. Med andra ord hade man klarat sig bekvämt i Singapore på en dagskassa på under 400kr/dag.

Sammanfattning

Även om Singapore är känt som ett dyrt land, så tyckte vi att prisnivån låg i linje med Korea. Här finns dessutom ett enormt utbud och man kan äta ruskigt billigt i Hawker Centers, eller dyrt på topprestauranger. Trots att vi överskred vår boendebudget och vår dagskassa något är jag nöjd med vår vistelse i Singapore ur ett kostnadsperspektiv. Vi tog tillvara på möjligheten att äta lite bättre än vad vi gjorde i Taiwan, och fick faktiskt ta en smäll på cirka 200kr mer än vad vi brukar få betala för transporten till ett nytt land.

En stor del av våra dagskassor gick till fika i Korea, mest eftersom det fanns ett så fantastiskt utbud. I Singapore fanns det väl något fler fik än i Taiwan, men de här specialbryggda kopparna blev ändå bara en av två gånger vi satte oss ned och tog en kaffe. Vilket är bra för budgeten i ett ganska dyrt land som Singapore.

Från SK 964 från Hong Kong till Stockholm

Maten, Östasien

All världens mat (Taiwan)

Av Maria

Under våra resor brukar David fråga ”Vad ser du mest fram emot på nästa plats?” eller ”Vad var bäst med Japan?”. Mitt svar brukar oftast vara ”Maaaaten!”. Han blir lite trött på mig ibland över hur mycket jag tjatar om god mat. Jag älskar att äta god mat och att testa ny god mat. Det är lika spännande varje gång vi sitter på en ny restaurang i ett nytt land och väntar på att få en ny maträtt.

Jag tycker faktiskt att det är lite svårare att beskriva det taiwanesiska köket än den koreanska. I Taiwan tyckte jag att de använde mildare kryddor och gjorde komplexa maträtter, även om det såklart var gott i sin helhet.

För vår del, och det är en stor skillnad mellan Korea och Taiwan, var det mycket lättare att hitta god och billig mat. Alla större städer är fulla av nattmarknader där man kan köpa mat för en spottstyver från olika stånd eller enklare mindre restauranger. Vissa kan se väldigt konstiga ut men det är alltid fantastiskt gott. Detta sätt att hitta mat på saknade vi i Korea, där det var svårare för oss att hitta billig och enklare mat.

Liksom i Korea har vi inte blivit dåliga av någon mat vi ätit, och inte heller besvikna på smakerna. Allt har varit gott, eller till och med supergott. Vi testade främst nudelsoppor, dumplings och ibland någon kall nudelrätt. Maten är sjukt billig och vi spenderade kring 30 – 50kr för oss båda per måltid. Vår dyraste måltid var vår sista, det var när vi föll för att testa pizza, vilket kostade hela 160kr för oss båda. Men gott var det.

Först ut att ätas under vår resa i Taiwan var taiwanesisk biffnudelsoppa i Taipei. Gillar man biffnudelsoppor finns det gott om bra ställen i Taipei. Det var nog den starkast kryddade rätten vi åt i Taiwan, men fortfarande inte i närheten av koreansk BBQ i styrka. Andra nudelsoppor som vi testade var också riktigt goda. De är väldigt duktiga på buljonger här och att koka nudlarna till perfekt konsistens, inte för mjuka och inte för hårda. Till sopporna är det ofta salladslök, böngroddar och någon liten köttbit.

Taipeis bästa biffnudelställe. Vi hade tur att få en plats här precis efter lunchrusningen. Fantastiskt mört gott kött och buljong med biffsmak.
Klassisk nudelsoppa. Köpt på en liten restaurang i Yuli där menyn var helt på Mandarin utan bilder på maten.

Det blev så att vi mest av allt åt olika former av dumplings, de äter mycket dumplings här, men vi åt det mest för att jag är helt såld på dumplings. Sedan är det väldigt billigt också. David har även han börjat älska dumplings efter vår vistelse i Taiwan. Det finns fullt av mindre stånd som säljer billiga dumplings, kring 20kr för 10 stycken, och de flesta restauranger har dem också. Restaurangen Din Tai Fung ska ha de bästa dumplingsen i världen så det var ett självklart val att testa dem. De var mjuka och fräscha, men jag tror att både jag och David blev lite besvikna på grund av hypen, som drev upp våra förväntningar något. Vår upplevelse drogs ned av att det var sjukt mycket folk och att vi fick vänta länge, samt att det var mycket dyrare än andra ställen utan att kvalitet egentligen motsvarade det. Det är aldrig bra när något blir för hypeat, då tappar det lite charmen. Utöver dessa åt vi dumplings från en liten lokal kedja i Yuli och Hualien och från en del street food stånd i olika städer. Alla levererade goda dumplings. Din Tai Fung hade bäst smak och konsistens tillsammans, men de andra levererade generellt väldigt högt för att vara från lokala småhak.

Din Tai Fung dumplings från Taipei 101 tornet. Supergoda men väldigt hypeade.
Urval av andra goda dumplings som ätits runt om i Taiwan. Det finns riktigt goda dumplings runt om i landet.

Det läskigaste vi testade i Taiwan var en buffé i Kaohsiung där man själv plockade mat och lade i en låda. Ingen kunde engelska och det enda vi kunde gå på för att välja ut vår mat var hur det såg ut. Vi plockade varsin låda med det vi tyckte såg gott ut och kände igen hyfsat. Det blev extremt bra, såå gott. Någon form av kött (vi kunde inte identifiera vad för kött) i god sås, kål, böngroddar och broccoli. Bästa kinesiska buffén vi ätit, konsumerades tillsammans med taiwanesisk öl.

Vi gick ett ställe på vägen till och från vårt hotell som hade buffé och David ville absolut testa. Jag var skeptisk men han gjorde rätt i att dra in oss dit, det var riktigt gott och billigt. Middag för två gick på 25kr!

Utöver god mat levererar Taiwan mycket goda kalla och varma teer. Jag och David har i princip druckit en stor kall te var varje dag för att släcka törsten i värmen och varmt tee på rummet efter avkylning med AC. Oolong är den mest kända sorten men det finns alla möjliga varianter av teer. Min favorit är de kalla teerna med någon fruktsmak, t.ex. ananas och lite socker. En stor te, typ 60 cl, kostar 15 kr. I Taipei, Yuli och Hualien finns det i princip ett testånd i varje gatuhörn, medan i Kaohsiung hittade vi bara ett (!) testånd.

Taiwan ska även enligt Lonely Planet vara bäst på kaffe i Asien, vilket vi såg fram emot mycket som två kaffeälskare. Vi drack dyrt och gott kaffe på La Crema i Taipei vilket var fantastiskt gott, men i övrigt har Korea faktiskt levererat godare vardagskaffe enligt oss. Kafétätheten är högre i Korea och de har alltid väldigt gott kaffe oavsett vilket av de koreanska kedjorna man väljer. I Taiwan upplever vi att det är mer fokus på te och att kaffe kommer i skymundan.

Jätte fin Cappucino på La Crema i Taipei. 

Från Honeymoon Hotel i Sun Moon Lake

Östasien, Reseekonomi

Taiwan – Ekonomisk Rapport

Av David

Ända sedan jag var student har jag fört daglig loggbok över alla mina intäkter och kostnader. Tiden då jag och Maria reser är inget undantag och vi tror det kan vara en bra idé att dela med oss vad det faktiskt kostar att resa, så fler kanske inser att det inte behöver vara alltför dyrt. När vi planerade vår resa runt de asiatiska Tigrarna trodde vi att det var den enda resan vi skulle göra. Därmed förberedde vi oss på att äta den mesta maten ute och bokade inte boenden med goda matlagningsmöjligheter. 

Flyg

Vi flög in till Taipei från Jeju City, med ett flygbyte (och flygplatsbyte) i Seoul. Maria gillade inte riktigt det upplägget, men till mitt försvar – det var billigt. Eller relativt billigt i alla fall. För 4 406kr fick vi flyget från Jeju City till Seoul och anslutningen till Taipei med Asiana. Asiana är ett riktigt bolag inom Star Alliance, så Maria fick loungeaccess, vilket hon alltid gillar.

Ok, det är inte bara Maria som tycker om flygplatslounger, utan det gör jag också. Jag kvalade in som guldmedlem på SAS första gången 2013, men bytte under 2014 över till Aegean Airlines (sk. budgetguld) och har återkvalificerat tre gånger sedan dess. Jag har en hemligt dröm om guldmedlemskap 10 år i rad, men det är inte helt enkelt att alltid flyga mycket. Just nu filar jag på hur jag ska få ihop nog med kvalificerande flyg för 2018. Här sitter vi och dricker kaffe på Jeju innan vårt flyg till Seoul.

Boende

Vi ankom till Taipei måndagen den 25e september, med vidare flyg till Singapore lördagen den 7e oktober. Totalt blev det 12 nätter till en totalkostnad om 4 345kr. Eftersom det var jag som planerade resan runt i Korea, så fick Maria planera Taiwan. Även om jag hade ambitionen att vi skulle landa på cirka 300kr/natt i Taiwan också, så lyckades Maria på något sätt få till en utökad budget för ”sitt” segment. I slutändan blev snittpriset 364kr/natt i Taiwan. Generellt skulle jag säga att vi bodde bättre än i Korea, 3 av 5 vistelser var på hotell, vilket kändes superlyxigt, och dessutom var frukost inkluderat 4 av 5 gånger. Frukostarna var helt klart av högre standard än i Korea, även om vi fick äta av en ganska speciell frukostbuffé 2 av nätterna. På de 3 hotellen nedan hade vi dessutom utsikt från vårt fönster. Fördelningen av nätterna och snittpriserna fördelades enligt nedan:

  • Taipei – (389kr/natt): 4 nätter på hostell med frukost
  • Hualien – (266kr/natt): 2 nätter på Guesthouse med frukost
  • Yuli – (398kr/natt): 2 nätter på hotell
  • Kaoshiung – (334kr/natt): 2 nätter på hotell med ”frukostbuffé”
  • Sun Moon Lake – (398kr/natt): 2 nätter på hotell med frukost
En ganska bra frukost på Sun Moon Lake Hotel faktiskt. Det räckte till och med till lunch också, även om vi fick komplettera lite från Seven-Eleven.

Dagskassor

Precis som för Korea, så gjorde jag en provision för transport inom landet i vår ursprungliga budget, det vill säga jag budgeterade för tågresorna mellan städerna. Men under våren blev jag så inspirerad av budgetnedskärningarna inom min arbetsgivare Ericsson att jag beslutade mig för att ta bort transportbudgeten och istället hänvisade jag de kostnaderna till våra dagskassor, det vill säga budgeten för den ordinarie verksamheten. Våra dagskassor är menade att täcka in allting som inte är boende och flyg.

Vår riktlinje för dagskassorna under tiden i Taiwan var samma som för Korea, dvs. 500kr/dag, dvs. totalt 6 000kr för hela vistelsen. I slutändan landade vi på 4 464kr totalt för hela vistelsen på Taiwan, vilket var markant under budget. I snitt spenderade vi 372kr/dag, och tyckte att vi levde något bättre än i Korea faktiskt. Även om vi kapade bort nästan all fika och öl eftersom jag hade ångest efter att ha ätit bakverk och druckit öl nästan varje dag i Korea.

All transport gick på 1 170kr från resdagen på Jeju i Korea till resdagen från Sun Moon Lake i Taiwan. Vi reste med tåg, och ibland någon buss. Vi undersökte såklart att främst resa med buss, men det hade ofta krävt byten, vilket vi inte tyckte besparingen var värd.

Maten var ruskigt billig i Taiwan. Framförallt var det lättare att hitta Street Food än i Korea. Samtidigt som vi är mer vana vid kinesisk mat och lättare hittar billiga alternativ. Totalt kom vi att lägga 2 299kr på mat under vistelsen. Det var här vi gjorde den stora besparingen i dagskassorna.

Vi kom att lägga 696kr på nöjen totalt. Det innefattade hyra av cykel, inträden för att bada i varma källor, transport till särskilda platser med fin natur, men också en kväll då vi drack en massa importöl (vilket egentligen borde klassas under matbudgeten men jag tycker det var så roligt att jag klassar det som nöje). Till sist utgjorde en keps, lite plåster och lite mediciner de 298kr vi lade på övrigt.

Sammantaget tycker jag att vi gjorde ett bra jobb rent budgetmässigt i Taiwan, samtidigt som vi aldrig gick hungriga eller kände att vi bodde dåligt eller missade någon aktivitet. Egentligen hade vi kanske behövt två dagar till dock. Ett besök på två veckor hade man bekvämt kunna göra på 7 000kr i dagskassor och för cirka 5 000kr i boende som ett par.

Från Starbucks terass vid Sun Moon Lake

Östasien, Reflektioner

Äventyr i det lilla

Av Maria och David

Vi gör den här resan för att få perspektiv på saker samtidigt som vi lär oss nytt. Ibland är vi med om särskilt intressanta saker som vi gärna berättar om. 

Snart firar vi en månad på vift! En månad är kanske inte så lång tid, det är bara en bråkdel av vårt sabbatsår, men vi känner oss redan bättre på att hantera resandet och de lite olika situationer som kan uppstå. Dessa är kanske delvis en konsekvens av ofullständig planering, men att planera ned i minsta detalj skulle ta död på äventyret tror vi. Dessutom går nog inte ens nya platser, okända kulturer och konstiga språk att planera sig förbi, utan de måste man möta på plats. Ibland flyter allt på bra och ibland inte, vilket man måste lära sig att acceptera. Följaktligen har vi båda blivit mindre rädda för att verka dumma eller konstiga när vi ska få tag på mat, checka in någonstans eller köpa tågbiljetter till en plats vi inte kan uttala ens efter dagar av övning. När vi är som mest påfrestade, t.ex. efter att ha varit på resande fot i 6 timmar efter halvtaskig nattsömn, är vår problemlösningsförmåga något sämre. Även om de dagarna är tuffa, så har vi lärt oss att allting löser sig ändå. En sådan dag hade vi när vi ankom till den lilla staden Hualien på Taiwans östkust i fredags.

Huvudgatan i Hualien, en ganska typisk småstad i Taiwan. Notera att det inte finns trottoarer att tala om. Den här gatan är ganska sympatisk jämfört med vägen vi tog till vårt boende.

Vi ankom till tågstationen i centrum med tåget från Taipei. Vårt boende skulle ligga cirka 3 km bort. Efter en tågresa på över 4 timmar kände vi att vi ville röra på oss, och eftersom det var raka vägen tänkte vi ge oss på att promenera. David tyckte att det var ett bra experiment för att uppmäta vår hastighet med ryggsäckar på raksträcka, så vi satte klockorna och började traska. Vad vi inte hade räknat med var 35 graders gassande sol, att vägen helt saknade trottoarer och gick igenom ett stökigt område. Bilar och mopeder fyllde gatan, medan diverse skräpbutiker fyllde trottoarerna. Det var högljutt, smutsigt, och riktigt, riktigt varmt.

45 minuter efter att vi synkroniserade klockorna anlände vi till boendet. Det här var ett så kallat ”Guesthouse”, eller ”Homestay”, vilket är engelska för boende två klasser under hostell. Vi var genomblöta av svett. Huset vi skulle bo i de kommande två nätterna var ingen vacker syn. För att inte tala om kvarteret. När taiwaneser tittar på en med frågande blick, som i ”Vad gör de här?”, då vet man att man är malplacerad. Men vi plingade på och möttes av vår värdinna. Hon var en kinesisk tant som kunde ett ord engelska som hon använde mycket frekvent. Ordet var ”Hi”. Efter att ha gett oss nyckeln sprang hon upp på vårt rum, vi jagade ikapp henne, och sedan försvann hon lika fort utan ett pip. Det var den konstigaste incheckningen vi någonsin varit med om. Dessutom fungerade inte Wi-Fi. 3 km från staden, ingen roaming på Halebop (men det är en annan historia) och inget internet. Det bäddade för en spännande fredagskväll.

För att lättare hitta till våra boenden brukar vi ta skärmdumpar från Google Streetview. Visst ser det inbjudande ut?

Det blev ju inte lättare av att Maria började bli hungrig. På något sätt lyckades vi hitta till den lokala tågstationen fyrahundra meter bort, och timade ganska väl tåget som går varannan timme till centrum. Efter att ha försök hitta till en restaurang som fanns i guideboken men inte längre i staden, fick vi syn på en skylt med texten ”Noodle House” och hoppade in. Det visade sig vara ett lokalt hak med endast kinesisk meny, utan bilder på maträtterna och med personal som inte kunde ett ord engelska. Till sist tog David modet till sig och kryssade två rätter på beställningslappen. Det blev någon typ av nudelsoppa, och den visade sig vara riktigt god faktiskt.

Såhär kan en beställningslapp se ut. Detta är för dumplings på Bafang, en kedja med snabba och billiga dumplings.

Äntligen hade vi hittat till (och från) vårt boende och fått något att äta. Så självklart ska det börja spöregna. Vi hängde kvar ett tag (det fanns gratis Wi-Fi) men insåg att det kunde regna ett tag. Vi hade 3 km hem, 2 km till närmaste tågstation och satt på en liten sidogata utan taxibilar i syne. Vi lämnade restaurangen och rörde oss längs med husväggen för att se om det vore möjligt att röra sig under tak och markiser tills vi kunde få ta på en taxi. Men efter 10 sekunder insåg vi att vi var fast.

När vi stod och tvekade på om vi skulle springa ut i regnet eller inte stod en kvinna bredvid och tittade på oss om hur vi dividerade över vad vi skulle göra. Hon berättade att hennes man var på väg med paraplyer, och att vi kunde få ett. Vidare frågade hon var vi bor, och efter att ha misslyckats med uttalet tre gånger visade vi orten på Google Maps, varpå hon glatt utropar att hon och hennes man också bor i området! Jag och David började inse att det kanske fanns en chans att få skjuts, så vi började att diskutera om vi skulle våga, alternativt be om, att få åka med eller inte. När hennes man kom hoppade hon in i bilen och vinkade glatt till oss att hänga på. Att hoppa in en bil med främlingar i en ny stad, utan att ens mobiltelefon fungerar, är inte direkt någonting vi uppmuntrades till att göra under vår uppväxt, men vi såg helt ärligt inget annat sätt att komma hem den kvällen. Under bilfärden småpratar de lite med oss på hennes tjugo ord engelska och Davids tio ord mandarin. Väl framme släpper de av oss och tar hand, kramar och vinkar av oss samtidigt som de tackar för sällskapet.

Det hade varit en lång och tuff dag för oss med många moment som vi inte kunde förutse. Det var inte rimligt att vi skulle veta att vägen vi tog till boendet var osympatisk (det fanns en annan som var kortare och inte alls lika jobbig), samtidigt som vi inte kunde rå för att guideboken inte var uppdaterad och att det skulle komma ett monsunregn medan vi åt middag. Men frågorna vi ställdes inför var ändå ganska enkla:

  1. Är det värt att leta efter ett annat boende, eller är detta ändå ok?
  2. Klarar vi oss utan Wi-Fi i två nätter?
  3. Var hittar vi snabbast mat som vi tror vi kan äta?
  4. Finns det egentligen någonting på den här menyn vi inte kan äta?
  5. Vad är rimligtvis det värsta som kan hända om vi åker med i den här bilen?

Nu i efterhand är det en spännande berättelse som slutade väl, men när vi var mitt uppe i det behövde vi tänka igenom hur vi skulle hantera allt som hände oss den dagen. Vi har många sådana här berättelser från vår resa och det är faktiskt ganska utvecklande att vara med om, så länge vi har hållit oss lugna och tänkt rationellt har vi alltid lyckats lösa våra problem under vårt lilla äventyr tillsammans.

Från skrivbordet på vårt hotell i Kaohsiung